Trots allmän julanda - eller kanske just på grund av - går det inte att undvika nämna de nya blodiga attakerna mot Gazaremsan.

Malmö tar bladet från mun: där demonstrerar man! Jag blir allt stoltare över att bo i en stad där människor engagerar sig och går ut för att säga: DET RÄCKER NU!

Men människans blodtörst tycks aldrig ta slut. Tack och lov finns det en majoritet bland bägge läger som tycker som vi: det räcker nu. Den plågade palestinska befolkningen lider värst av Hamas attacker och de motattacker detta drar på sig.

Och bloggvännen Ullis hade läst om Jude för Fred - det var dags att titta närmare på något jag flyktigt hört talas om. Jodå: Jewish Voice for Peace. Som vanligt vill de flesta leva i lugn och ro. Men då tvingas man ofta ut från lugnet för att säga ifrån och visa var man står. Bra jobbat! *applåderar*

Nu är även arabvärlden, som vi kallar den, djupt oening. Oron är stor i Egypten. Vad händer härnäst? Om det blir krig mellan arabländer, lär Israel få lite lugn och ro. Men till vilket pris? Samtidigt kan man inte bara klanka på Israel. Det är motbjudande att det finns krafter där som bär sig lika illa åt som bödlarna i de nazistiska koncentrationlägren. Men judarna är och förblir fixerade vid den israeliska landremsan. Inte heller detta är någon tillfällighet.

Någon form av kompromiss och samexistens är enda möjligheten. Fredlig demonstration är i nuläget enda svaret.

Om ni undrar vad allting beror på? Nu blir jag så där jobbigt biblisk igen. Men det går inte att komma undan. Allt började i Ur, en plats i Babylonien som ligger i nuvarande Irak. Därefter förflyttades handlingen till områdena i och runt nuvarande Israel. Ni kan tala om tillfälligheter, men ingen av de som är inblandade i dessa blodbad tänker så - tvärtom. Ju mer vi vet, desto mer har vi att komma med i argumentation.

Gamla Mellanöstern kryllade av gudomligheter och religioner. Folk slogs och gifte sig, om vartannat. Mest av allt vill de ha ordning på saker och ting, de med. Men en del skall alltid bråka om gränser och vem som har "mest rätt" i alla möjliga diskussioner.

Trots att alla i grannskapet tror på exakt samma Gud, är de extrema som en liten ankdam där alla hårstrån skall klyvas ner i minsta beståndsdel. De kommer från precis alla delar av världen, de som har behov av att bråka till sista blodsdropp. De finns bland höjdare och underklass i alla dessa inblandade länder. Vad har egentligen gått fel? Uppfostran? Skolan? Dåligt sällskap under uppväxten? Vad sägs om en omgång boxningterapi för att bli av med alla dessa destruktiva aggressioner? ;-/

Detta ger effekt på vårt dagliga liv idag, det påverkar allt från mångkultur och fördomar till mänskliga försvarsmekanismer och ett svajande bensinpris.

Ta makten från dessa dårar. Obama som president var förhoppningsvis en god början. Säg ifrån! Det räcker nu.

 

Skogshuldran Titti

29 december 2008 21:34

Jaa, jag säger detsamma! Ont har väl aldrig med ont kunnat fördrivas!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

katrullis

30 december 2008 02:53

Åh den är så svår den där konflikten. Man vet knappt vilket ben man ska stå på. Och jag som pluggat en del stats och lite internationella relationer kan ju säga att det inte gjort mig speciellt mycket klokare. Och värst av allt är ändå att det i slutändan alltid drabbar de svagaste, de minsta och de fattigaste. //Kram U

http://kastrullapan

 

mj

30 december 2008 21:05

en otroligt svår konflikt.
Håller med Kastrullis...man vet knappt på vilket ben man ska stå på. Ena stunden tycker man (jag) en sak och nästa gång en annan. Det är kanske inte så konstigt att frågan är olöst.

http://mj.bloggagratis.se

 

GladaKatarina

31 december 2008 00:48

Tack för era kommentarer. :-)

En oerhört svår fråga, ja. Kanske den svåraste i vår tid.

Hur man än ser på saken: är det rätt att slå ihjäl varandra? Tror vi är mycket ense där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...