Jag är barnkär och barn gillar mig. Det är oftast jättebra! Vissa föräldrar har haft svårt för detta, men det bryr jag mig inte om längre. Jag respekterar att vissa ser mig som en suspekt person och håller mig i bakgrunden om det blir bäst. Men jag gillar barn och barn gillar mig.

Varför? Tja, barn är också människor. Jag bemöter alla lika och är mån om att alla skall känna sig sedda. Barn gillar om man pratar med dem, ser dem i ögonen och tar sig tid. Man kan gulla och tramsa, men då skall det vara på min egen bekostnad och inte på deras. De märker skillnaden direkt.

Jag har inga egna barn. Det blev bäst så, av flera skäl. Jag hade varit ensamstående idag om jag fått barn och jag ville känna att eventuella barn skulle få större möjlighet att känna trygghet än så. En trygg förälder är en bra förälder. En bra förälder kan inte alltid vara så bra som han/hon vill vara. Före detta partners som var mycket svåra att resonera med UTAN barn gav ingen trygg situation för mig, än mindre om barn HADE funnits i bilden. Det blev alltså inga barn.

"Varför skaffar du inte barn? Det är inte försent! Du är bara 35-36-37-38-39!" Så säger många.

Jag vet. Min mamma fick sin första vid 21 och sin sista - mig - vid 44. Hon dog när hon var 63. Det var inte så tryggt. Men jag är garanterat fertil till att sätta barn till världen ett bra tag till. Kanske kommer jag rent av att vara i ett tryggt förhållande innan jag själv är 44 år. Förhoppningsvis blir jag äldre än 63, men jag är inte helt positiv till att barn får allt äldre föräldrar.

Men jag gillar barn, det gör jag. Jag gillar människor! Barn är också människor. Jag har även arbetat en hel del med barn, bland annat som personlig assistent åt två svårt sjuka och handikappade barn. Man kommer då mycket nära och får på gott och ont inse att man blir personligt och känslomässigt engagerad. Kan därför knappast kallas oerfaren eller okunning, snarare tvärtom.

Hittills i mitt liv har jag mött en enda man som jag riktigt känt: HAN vill jag ha barn med! Han hade barn sedan innan och lite annat som strulade i hans liv. För nästan 2 år sedan sprack drömmen om att det någonsin skulle bli han och jag.

Jag har för närvarande den otroliga förmånen att ha många små barn omkring mig ofta; två gudomligt gulliga gudsöner som är bröder och respektive 8 månader samt 3 1/2 år! En väninna vars döttrar är 10 respektive 2 år! En brorsdotterdotter som är 1 år och 2 månader! Hon är en helt underbar liten Blomma! Jag passade Blommans mamma och mammans lillebror mycket när jag var i 20-årsåldern, efter min mors död. Tröstebarn! :-)

Lilla Blomman föddes förra sommaren, när jag kände att "det kunde varit jag, om ödet varit lite vänligare mot mig". Men lilla Blomman fick mig att tänka annorlunda. Hon låg på sin mammas arm, vackrare än någon annan Blomma i världen. Hennes leende lyser som solen.

Hela hon är en glädje. Och en tröst. Men hon finns inte på denna jord för att vara någons tröst. Hon finns på jorden för sin egen skull, för att få vara sig själv och för att ge och ta. Om jag får vara en del av detta, och hon vara en del i mitt liv, då är jag en lycklig och priviligerad varelse. Hon också, kanske. ;-) Det krävs ju ändå en hel by för att fostra ett barn.

Har många glada stunder med henne och alla andra rara hjärtebarn i omgivningen som möter min blick, klänger på mitt ben, spottar ut maten jag matar dem med, accepterar att jag nattar dem, hänger mig i hasorna och hojtar "Leka, Katarina!" Det är bra så. Jag kan leva med att jag är deras GladaKatarina.

Nästa år tänker jag kanske annorlunda, för man skall aldrig säga aldrig. Men jag är mer än glad för vad jag har här och nu.

Putin uttalar sig om "nödvändigheten" med att anfalla Georgien.

Men han "styr" ju inte Ryssland längre, oh nej.

Skulle önska för världens skull att Putin hade ett mer begränsat behov av "nödvändigheter" för Rysslands del.

Bloggvännerna MJ  och Åke skrev bra inlägg om detta, kan bara hålla med.

Det är en nödvändighet för resten av världen att vi inte accepterar detta.

Jag firade en av mina storebröder tillsammans med Storasystern, brorsans sambo och brorsans två söner, varav den ene är bloggvännen Mickeyboy.

Härligt kul på landet! God mat - generöst! God dryck - det gäller att säga nej när det är lagom! Och en massa gott godis - som det blev för mycket av för min del, eftersom jag inte sade nej i tid. ;-)

Finns en bild här. Alex (Mickeyboy) tar bilden. Brorsan är i mitten, hans sambo är i knät, Storasystern till höger, Alex storebror till vänster och jag bredvid honom i turkos. :-D

Österlenbussen 570 är full av familjer med resväskor. Ska alla resa bort? Sedan slår det mig: de ska resa hem! Det är bara att inse: man befinner sig i europeiskt turistland. Inte Medelhavsområde, inte så många och så mycket. Men ganska mycket ändå.

Synd om dem. Augusti är bästa tiden häromkring! Antingen perfekt badväder eller perfekt utflyktsväder. Idag är det utflyktsväder.

Mellan Ingelstorp och Glemmingebro är vägen smaaal. Endast en skördetröska med efterföljande buss får plats. Bilarna kastar sig i diket! Man muckar inte med en skördetröska. ;-) Jag njuter medan vi smyger förbi fältet med solrosor för självplockning.

Jag visade Österlenväninnan Lejonet Christian. Hennes tårar flödade, mina med! Men hon blev ledsen. De måste ju skiljas igen!? Jovisst... Men lejonet blev ju lyckligt i sin naturliga miljö! Fick till och med en lejonfru! Sedan ett härligt återseende med gamla vänner: lejonet mindes och de mindes! Ett lyckligt slut, även om man inte kan leva på samma ställe!

Österlenväninnans äldsta dotter skall på cirkus idag! Elefanter! Hon var full av förväntan! Tåget körde förbi fältet där de slagit upp tältet; precis vid havet med massor av vagnar! Stor hage för hästar, lamor och kameler fanns också. Elefanterna sågs inte till.

En del sminkar sig på tåget. Det gör även jag ibland. Det irriterar säkert en del. Men att fila med nagelfil är väl värre? Det där ljudet: wrr-rr-rr. *ryser av obehag* På kliniken säger många att de ogillar ljudet som uppstår vid kiropraktisk behandling: knaket! Jag älskar det ljudet, det är en tillfredsställelse! *knak* Där fick du, elaka nacke eller rygg!

Apropå cirkus så finns det djur inne på tåget också. En geting blir närgången. Den ska DÖ!! Jag ser redan stucken ut på handleden, men det är nog ett nässelutslag. Det kliar! När jag river handleden mot jackans dragkedja så river det gott, men det låter nästan som en nagelfil, så jag slutar igen.

Har jag ätit för mycket choklad? Jag åt faktiskt mycket lite under semestern, men så fort man skall vara på alerten på jobbet är man fast i chokladträsket igen! Det är kanske inget beroende trots allt, så länge man slipper stressen. Men så fort det skall vara högt tempo så skriker kroppen efter socker, fett och choklad. Kroppen gillar det dock inte efteråt, utan straffar obönhörligen.

Dessutom åt jag Tiramisú i torsdags, innan bion. Min moral och mitt uppförande är då genast i fara. Och mycket riktigt, jag kunde inte låta bli att sjunga med i varenda låt på bion! Tur att ljudet var högt. ;-)

Men hade gärna upplevt Mamma Mia som en "sing-along"-bio: alla sjunger och dansar medan de ser på filmen! Som Rocky Horror- eller Sound of Music-fantaster! Har gjort liknande saker med andra Jane Austen-fantaster, när vi sett filmatiseringar! Det är så jättekul!!! 8-)

Medan eftertexterna rullade till Mamma Mia stod jag, den Bildsköna och hennes man och gungade med. Vi höll om varandra och jag sjöng. Vi var inte de enda som gungade med. Livet kan bli så fint ibland!

Molnen tätnar i Skurup! Fina horisontmoln i och för sig, men inte längre perfekt utflyktsväder. En bonde i Skurup plöjer redan. Snabbt jobbat med den tröskningen!

I Malmö nu. I kväll bär det av till brodern norr om Hörby! Sedan en runda till Paradiset imorgon! Kräftfiske?

Jag älskar augusti! :-)

Se den! Se den!! SE DEN!!! Koppla av, garva, sjung med!!

Spelar ingen roll vad du tycker om musikaler, ABBA-musik, Pierce Brosnans sånginsats (hm) - se den och njut!!

Jag vaknade med kramp i vaden i natt. Jag tror att jag har dansat i sömnen!! :-D

Hektiska dagar ger få blogginlägg. Men desto mer att skriva om senare! Systerträff igår, Mamma Mia idag! :-) Ha en fin torsdag!

Har de senaste två dagarna läst Kvällspostens/Expressens artikelserie om alkoholism i Sverige. Om 10% av befolkningen är alkoholister och var och en av dessa har 4 nära anhöriga, då är öven 4 500 000 svenskar drabbade. Varannan svensk.

Ja, jag vet att det är illa. All den där alkoholen som köps i Tyskland och Danmark, den köps för att förbrukas.

Om jag är alkoholist? Nej. Nykterist? Nej.

Känner jag någon med problem? Finns det någon som INTE gör det?

Läser om Agneta, som bad maken välja - familjen eller spriten. Han försvann.

Läser om alkoholterapeuten, som förklarar att den drogberoende behöver en partner, för att slippa bli ensam med sig själv.

Det gör ont i mig, detta. Vill inte gå in på varför.

Jag klickade in på Varannan Svensk och skrev på för att jag tänker (fortsätta) försöka agera på något sätt.

...är vad vi behöver idag! Walking on Sunshine! Perfekt sång just nu!! :-)