Nu är Malmöfestivalen över oss! Hann med en hastig barnvariant med Den Bildsköna med man och gudsöner. Parken svämmade över av glada barn, såpbubblemaskiner (OJ vad många såpbubblor!) och roliga infall i den fantsifulla lekparken!

Tänk att en kvist med löv kan förvandlas till spårvagnsbiljetter! Man skulle aldrig bli så vuxen att man inte inser det. :-) Vi vinkade till polisbilen och de snälla poliserna log och blinkade tyst med blåljusen till oss, bara oss. Hurra!!

Har lånat en laptop och skriver ett arbete till Österlenväninnan. Skulle också hunnit till Paradiset och ska höra sextiotalsmusik med Storasystern imorgon. Mycket igen...

Laptopen är kul. Man kan ju till exempel ladda in Mr Darcy när som helst och sucka över honom. Karlar, vad var det nu man hade dom till? Ja, just det... ;-)

Men jag var hemma klockan 2.26 inatt och skulle bara "titta lite på laptopen". Klockan 5.08 insåg jag att det var hög tid att sluta. Då hade jag varit vaken i ett dygn. Det var länge sedan!

Somnade och vaknade med tanken "jag kan inte ha sovit så länge." Tja, klockan var 13.45 Hm, är detta det ljuva livet eller är jag helt enkelt för gammal för det?

Under ett år ingenting och plötsligt står de som spön i backen! Oj, läs inte in någon dubbelmening i det! ;-)

Men man vandrar på denna jord, singel och desillusionerad. Sedan anmäler några sitt intresse på en gång. Dessutom springer man på dem överallt: gamla kända, nya okända, på jobbet, på bussen, i parken, i bekantskapskretsen, på festivalen!

Var har ni varit under vintern??

En del ringer. Inte alltid de man hoppades skulle ringa.

Vilka är de? Jo, de är i ålder mellan 25-59 år. Tänk att det skall vara så bra att närma sig fyrtio! De är blonda, de är mörka, de är barnlösa eller har två barn i blöjåldern samt vårdnadstvist. De är rika, de har så det nätt och jämt går ihop. De är prylgalna, de är mer intresserad av vad livet har att ge. De är snygga, de är fula. De är jobbgalna och aldrig lediga, de har en rik och varierad fritid.

"Vi vill veta hur det går!" säger bekantskapskretsen. Det vill jag också! Än så länge ingenting, jag tar det myyyycket lugnt! Men alla är inte i den fasen, och då blir det komplicerat tills jag säger nej.

Knepigt. Det HADE varit lättare att vara raskattshona! Körd till lämplig kavaljer, fräsa och skicka dubbla budskap så länge man vill och sedan... Tja, naturen bestämmer.

Blir det någon? Känslan får avgöra. Vi får se! ;-)