...på ett elinsnöat Pågatåg mellan Svedala och Oxie. Varm är det iallafall, än så länge. Har sett New Moon med en väninna, hon var hänförd. Hon är bara 33 år, det lilla livet. Själv sitter jag här och skrattar opassande högt åt LOLcats, folk tror väl att jag är hög på någon olaglig substans. Ingen risk, skrattet lugnar sig och det är svart därute.

Uppdatering: ett annat tåg skall hämta oss och lotsa in oss, om det går vägen. Folk suckar. Blir lite sugen på att stämma upp i julsång och se om det kan bli allsång av det, men då tror de väl att jag är hög igen.

Julstämningen, hur får man den på beställning? Jag minns de jularna då arbetsschemat och julfirandet tillät sång i juldagarna och övning inför det. DET gav världens julkick! Jamen byt byt byt då. Om det bara vore så enkelt.

Jag minns de jular då jag förberedde mat i veckor innan, pysslade i veckor innan, bodde på landet och pyntade, donade, ja jag vet inte allt. Låter som om jag var åttio år och flyttat till servicehem. Jag är fyrtio och har sett livet förändras rejält några gånger. Aldrig särskilt frivillgt, men det har bra fungerat ändå.

Men ändå; när julen kommer hade det varit trevligt att leva i det där parallella universat där man blev den man trodde att man skulle bli: en bullbakande mamma på landet med all den stress och de krav som det hade inneburit. Då hade man förmodligen gnällt över att man aldrig hann sitta vid datorn... :-/