Direktlänk till inlägg 22 juli 2009
Om du kör söderut från Brösarp och förbi Brösarps backar, då når du en korsning som åt höger leder upp till Ravlunda kyrka. Rav är danska för bärnsten och på Ravlunda kyrkogård hittar du Piratens grav, om du letar en stund.
Men åt vänster, österut, går vägen ner till Ravlunda skjutfält och Haväng. En vindlande väg leder dig så småningom över Verkeån, en vacker å som flyter förbi flera av Österlens mest mytomspunna platser. Skånes största vattenfall, Hallamölla, är en del av Verkeån och ån har sitt namn av det gamla alunbruket vid Christinehof, ett storverk på tidigt 1700-tal.
Verkeån har sitt utlopp i det natursköna Haväng. Platsen har inte alltid varit vindlande hedar, lämpliga för fria skjutövninger, ner till havet som det är nu. Här var byar av olika storlek och en viktig naturhamn för att kunna skeppa ut värdefull alun. Allt togs bort och flyttades för militären.
En större storm på tidigt 1800-tal drev upp en stor sandstorm - och blottade en juvel! Den fantastiska Havängsdösen! På en höjd strax innan havet ligger detta 5500-åriga byggnadsverk med fri sikt åt alla håll. Platsen väcker upp slumrande andar i mitt inre och får håren på armarna att resa sig. Här har hänt saker...
Området är oerhört rikt på intressanta fornlämningar. Vägen ner till Haväng kantas av ängar fulla med resta bautastenar där söta får och hästar betar.
Lammuppfödningen är ekologisk och köttet är så gott att jag nästan kan minnas smaken i munnen om jag anstränger mig lite - har grillat denna delikatess många, många gånger. Produkter av Havängslamm säljes på plats.
Vid parkeringen dolde förr en trädplantering nästan en annan otrolig pärla - Skepparpsgården, ett av Sveriges vackraste och populäraste vandrarhem; en fyrlängad skånegård som flyttats till platsen. Att fika på innergården eller i trädgården är ren harmoni, bullarna är goda och innehavarna så trevliga att man vill bli adopterad av dem.
Följer man en stig från vandrarhemmet kommer man till en liten, liten skånelänga som heter Lindgrens Länga, där man anser att Bombi Bitts tattarmamma, Franskan, bodde. Där finns numera en fin utställning om Haväng.
Men man dras till havet, längs stigen och ner till åmynningen där träden doppar grenar i vattnet på det där outhärdligt romantiska viset, där en ranglig bro, solkatter och strömmar får det att kvittra inombords och leken vid strandkanten där det det ljumma sötvattnet kastar sig ut i det kalla havet får en att vilja leka sjörövare.
Hav och äng. Vackrast på Österlen, bara så ni vet. ;-)
Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...
Hejsan sötnosar! Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare! Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med. Annar...
Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur! Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker. Denna sommar, ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|