Klipp: Ett Herrans Liv (The Vicar of Dibley) med Dawn French som den kvinnliga prästen som inte bryr sig om vad präster eventuellt får eller inte får. ;-D

Sydsvenskan skriver om församlingar i Omkretsen. Sydsvenskan är en Malmö/Lund-tidning, så Omkretsen täcker omkring sydvästra Skåne.

Församlingar över hela Sverige har arbetsmiljöproblem, knappast någon överraskning. Men de församlingar som på olika sätt tagit tag i problemen kommer till liknande slutsatser: snällhetskulturen inom kyrkan gör att de anställda sopar problemen under mattan. Jag har bloggat om något liknande innan.

Man känner igen det. Har varit körsångare i några församlingar runt om i Skåne. En del av de som är med i reportagen har man sett förut. Och hört en del om. Men, som sagt: ingen har rätt att döma. Däremot har man rätt att säga ifrån och påpeka att problem finns. Inte bara rätt till det: man har ett ansvar.

Bättre att sopa rent och vara beredd på att många blir sårade. Det gör ont när gammalt skräp skall fram. Men det är nödvändigt.

Ett lyckat exempel är enligt reportagen församlingen i Bjärred. Kvinnodominerad, men de som arbetar där framhåller att det viktiga är kompetens och samarbetsförmåga.

Kyrkoherden i Bjärred, Eva Landberg, ser var hon behövs och rycker in. Tar disken, om det behövs. Beröms av sina kollegor, som säger:

"– Det är suveränt här. Jag har jobbat här av och till i
tolv år. Eva är tydlig med vad hon vill, samtidigt som
hon ger oss fria tyglar att utveckla våra egna tjänster,
säger Anna Kristiansson."

Eva säger vidare:

"Eva Landberg menar att det är självklart att delegera.

– Jag gillar att ge ansvar till personalen.

Hon nämner ytterligare några rättesnören: Rättvisa.
Allas lika värde. Och så måste en kyrkoherde gilla sitt
jobb. I uppdraget ingår det flera arbetsuppgifter som
en komminister inte behöver lägga alls lika mycket tid
på. Det stavas administration.

– Man lämnar en bit av prästerskapet när man blir
kyrkoherde. Vi har inte lika många administrativa
tjänster i församlingen längre. Kyrkoherden måste
göra det, och gilla det, säger Eva Landberg."

Vid frågan om hur församlingen ser ut om fem år:

"Då har vi fyra kyrkor som behöver repareras. Jag
satsar hellre på verksamheten och levande människor
än underhåller döda hus."

Just det. Människor, inte byggnader/status. Rättvisa, lika värde, delegation. Lär er, chefer inom alla sektioner. Detta handlar varken om kön, religion eller snällhet. Bra eller dåligt ledarskap, det är den stora skillnaden.

I år är det Ystad International Military Tattoo, det hålls vartannat år och blir allt mer populärt inom tattoo-kretsar. :-) Har förmånen att arbeta på Regementet i Ystad, där tattoot går av stapeln; mitt bland uniformer, hästar, blåsinstrument och säckpipor. Vilka shower man har sett! :-D

Ystad har haft tattoo sedan 1999. Detta är, enligt deras hemsida, tattoo:

"Tattoo kommer av det engelska tapto, "tappen i", som var en
signal till soldaterna att gå till kasern eller bivack för natten.
Ursprungligen var det också en order till marketentaren att
sätta tappen i tunnan. Det är numera också kopplat till militära
ceremonier och militärmusikuppvisningar i paradform. Som
underhållningsform gjorde tattoo insteg i Sverige på

1970-talet."

Klippet ovan är finalen på ett tattoo i Bremen i somras, men samma melodi, Highland Cathedral, var final på tattoot i Ystad 2005. Vilken ståpäls man får! 

2009

Så var man uppe och hoppar! Ny dag, nytt år. Trevligt igår, oerhört klart väder vid midnatt och lika vackert idag, Det smälldes på tre håll, men på avstånd från oss. Det lät som om vi stod en bit från en gigantisk popcornsgryta.

Hälften av maten och allt gott var över. Man är mätt på det mesta nu. Många skall arbeta imorgon, jag har respit till på måndag.

Löften? Nej. Kanske hade det gett mer förväntningar inför det nya året. Men jag avger inga löften till nyår. De är sällan ordentligt förankrade, man blir arg på sig själv när man bryter dem ;-) 

Hoppas ni hade en fin nyår, sovit gott och har mycket kul som väntar er under 2009!