...gav Coolbettan mig Kreativ Blogger Award! Blev jätteglad, har tyckt den var supersnygg länge! ;-) Jag fick den faktiskt för att jag, enligt henne, tog henne i örat! :-D

Denna vill jag ge vidare till alla som tittar in här och interagerar med mig. Alla ni bloggvänner som ger så mycket! Ni är alla mycket kreativa i bloggandet! Så ta för er, ni förtjänar alla en utmärkelse! Ni förgyller min dag! :-)

Coolbettan har gett mig sin egna utmärkelse som hon ger bloggvänner. Kolla vad snygg den är! Och vilken cool idé! :-D

Tusen tack, Bettan! Och i samma veva...

Ännu en som har lagt ner sin blogg... *snyft* Tack för allt, käre Mickeyboy! Kram!

Jag växte upp på Romeleåsens sluttning, ett stenkast från Rydsgårds Gods. Mitt emot vår gård låg skog på deras mark som min morfar varit med och planterat. Området är mycket kulligt med fantastisk utsikt åt alla håll, långt ifrån den bild man har av "platta Skåne". Godset har varit till försäljning under en period och affären lär snart vara i hamn. Utgångspris?

Tja, den lilla nätta summan av 290 miljoner. Förutom det charmiga lilla slottet vid sjön och vacker skogspark får man ett modernt jordbruk på 1 100 hektar och fina jaktmarker.

Jag har räknat på detta, jag tror jag kan klara en hundradel, 290 000. Kanske rent av det dubbla, 580 000. 50 till som hostar upp 580 000, så köper vi Rydsgårds Gods. :-D Är ni med på förslaget?! ;-)

En entusiast på Wikipedia menar att godset är Skånes vackrast belägna. Tänk på att vi talar om natursköna och slottstäta Skåne! Här finns slott i naturskön miljö överallt, ta bara Häckeberga, Christinehof, Bosjökloster, Trolleholm, Trollenäs... Samt cirka 300 till!

Annars går tankarna till ett annat, fiktivt gods:

 The park was very large, and contained great variety of ground.
They entered it in one of its lowest points, and drove for some
time through a beautiful wood stretching over a wide extent.

   Elizabeth's mind was too full for conversation, but she saw
and admired every remarkable spot and point of view. They
gradually ascended for half a mile, and then found themselves
at the top of a considerable eminence, where the wood ceased,
and the eye was instantly caught by Pemberley House, situated
on the opposite side of a valley, into which the road with some
abruptness wound. It was a large, handsome stone building,
standing well on rising ground, and backed by a ridge of high
woody hills; and in front a stream of some natural importance
was swelled into greater, but without any artificial appearance.
Its banks were neither formal nor falsely adorned. Elizabeth was
delighted. She had never seen a place for which nature had done
more, or where natural beauty had been so little counteracted
by an awkward taste. They were all of them warm in their
admiration; and at that moment she felt that to be mistress of
Pemberley might be something!

Pride & Prejudice, chapter 43.