Coolbettan har gett mig sin egna utmärkelse som hon ger bloggvänner. Kolla vad snygg den är! Och vilken cool idé! :-D

Tusen tack, Bettan! Och i samma veva...

Ännu en som har lagt ner sin blogg... *snyft* Tack för allt, käre Mickeyboy! Kram!

Jag växte upp på Romeleåsens sluttning, ett stenkast från Rydsgårds Gods. Mitt emot vår gård låg skog på deras mark som min morfar varit med och planterat. Området är mycket kulligt med fantastisk utsikt åt alla håll, långt ifrån den bild man har av "platta Skåne". Godset har varit till försäljning under en period och affären lär snart vara i hamn. Utgångspris?

Tja, den lilla nätta summan av 290 miljoner. Förutom det charmiga lilla slottet vid sjön och vacker skogspark får man ett modernt jordbruk på 1 100 hektar och fina jaktmarker.

Jag har räknat på detta, jag tror jag kan klara en hundradel, 290 000. Kanske rent av det dubbla, 580 000. 50 till som hostar upp 580 000, så köper vi Rydsgårds Gods. :-D Är ni med på förslaget?! ;-)

En entusiast på Wikipedia menar att godset är Skånes vackrast belägna. Tänk på att vi talar om natursköna och slottstäta Skåne! Här finns slott i naturskön miljö överallt, ta bara Häckeberga, Christinehof, Bosjökloster, Trolleholm, Trollenäs... Samt cirka 300 till!

Annars går tankarna till ett annat, fiktivt gods:

 The park was very large, and contained great variety of ground.
They entered it in one of its lowest points, and drove for some
time through a beautiful wood stretching over a wide extent.

   Elizabeth's mind was too full for conversation, but she saw
and admired every remarkable spot and point of view. They
gradually ascended for half a mile, and then found themselves
at the top of a considerable eminence, where the wood ceased,
and the eye was instantly caught by Pemberley House, situated
on the opposite side of a valley, into which the road with some
abruptness wound. It was a large, handsome stone building,
standing well on rising ground, and backed by a ridge of high
woody hills; and in front a stream of some natural importance
was swelled into greater, but without any artificial appearance.
Its banks were neither formal nor falsely adorned. Elizabeth was
delighted. She had never seen a place for which nature had done
more, or where natural beauty had been so little counteracted
by an awkward taste. They were all of them warm in their
admiration; and at that moment she felt that to be mistress of
Pemberley might be something!

Pride & Prejudice, chapter 43.

Oooh, vad roligt! :-) Nya på kursen, de kommer för att prova på för att se om de vill fortsätta. Då hamnar det i Gladans klor. ;-) De stannar!

Varje start känner jag att: oj, vad har jag att ge dem denna termin? Sedan ses vi och kommer igång. Då påminns jag åter igen: Jag ger dem vad de kommer för. Entusiasm för dem och det jag kan. Svar på deras frågor. Vägledning. Jag är där för dem, inte tvärtom. Då lyfter vi alla, tillsammans.

Nu har jag lyckats blockera min bankdosa. Hur är det möjligt? Hur lyckas jag? Jag VET min kod! Men OKEJ! Bara fortsätt att %)(&&#%% med mig, gör det! BRING IT ON!

Så skall man kanske inte säga. Lite otur kanske inte skyddar mot större otur? Fast rent statistiskt kan saker inte knävla med en hur länge som helst.

Utom med en av mina chefer, då. Han har notorisk otur med alla elektriska prylar han köper. Alla. Ofta. Regel, inte undantag. Det är smått otroligt.

Oh nej, har det smittat av sig???

På ena jobbet har jag pusslat med vår senaste force majeur. Kul på sitt sätt, bara synd att det skall behövas. Lite grand som ett detektivarbete. Kan jag snoka rätt på det, så kan jag säkert nosa mig fram till lösningen på eventuella personliga elektronikproblem. Elementärt, kära bloggläsare.

Läser på Sydsvenskan och hör på radion att polisen skjutit ihjäl en aggressiv man utanför Trelleborg inatt. Läser artikeln och får det inte att stämma.

Mannen ringer SOS Alarm och är aggressiv och hotande mot alla - och sig själv. Detta har hänt förr. Mannen misstänkts ha knivar och även skjutvapen.

Polisen drar ut och går in i det olåsta huset. Mannen kommer emot dem med knivar i händerna, men ej skjutvapen. Poliserna skjuter, vilket man skall för att varna eller oskadliggöra. Mannen avlider på plats, vilket han knappast skall.

Saken skall utredas. Tror jag säkert. Hur många var de som sköt? Och var, på mannen? Han var 57, kan ha haft svagt hjärta. Men det hela låter konstigt i mina öron. Vad hände egentligen?

Tillägg kl 19.53: Stackars man. Psykiskt sjuk. Skriker på hjälp. Ville dö inatt. Och fick som han ville inatt. Vad hade han velat idag? Den nästan obefintliga psykvården har skapat ännu ett offer. :-(

Finns det något godare än att tillbringa söndagen med den god bästa väninna? Inte för mig. I söndags var det Den Bildsköna, idag Österlenväninnan.

Först pratar-pratar-pratar man om allt det där som man inte hunnit prata om på lääääänge. Sedan pratar-pratar-pratar om allt det där som man aaaaaaldrig skulle kunna skriva om i bloggen. ;-)

Sedan är man bara där, i varandras sällskap. Man kanske gör något tillsammans eller bara sitter ner tillsammans, i harmoni. Inget mer samtal med ord, inte för att det tryter utan för att man bara finns på samma plats, samtidigt. Och det är allt man behöver.

Där finns andra som man delar sådana stunder med. Unga fröken Höna, lycka till på körskolan! Lollan, som har en stor dag framför sig imorgon, lycka till åt dig också! Storasystern med dottern som jag var på bio med i fredags. Och alla ni andra fantastiska tjejer därute som är underbara väninnor och klippor i stormen. :-)

En Lisa Nilsson-sång skall ni ha: En kort, en lång heter den. Superpopulär i Danmark sedan flera år, jag tycker man hör den så fort man får in en dansk radiokanal. Jättefin sång och text om kanske både vänskap och kärlek.

Till väninnan på Österlen idag. Buss - tåg - buss!

Och imorgon börjar jag hålla kurser i engelska igen!

Ciao for now! 8-)