Vi provade pulverefterrätter i Paradiset. Man vill ju inte göra allting från scratch alltid. Kan det bli enkelt, bekvämt och gott, så gör det ju inte så mycket.

Det blev Ekströms Fresta-serie; pannacotta med bärsås ena kvällen, chokladmousse från samma märke nästa kväll. Tillagningen var en enkel match.

Smaken var inte äcklig på vare sig den ena eller andra efterrätten. Det smakade inte mycket alls, helt ärligt.

Pannacottan innehöll nog äkta vanilj, pulvret visade sig vara föredömligt prickigt. Men smaken levde trots allt inte upp till dess lovande början.

Bärsåsen som hörde till var förvånansvärt tunn i smaken, trots dess krämiga konsistens. Tillsatser, tillsatser. Men det åts upp och gav en stunds tillfredsställelse till sockerbegäret.

Chokladmoussen var klen i chokladsmaken, till och med för att vara en mousse. En mousse skall vara mild men smakrik. Denna mousse hade en bitter ton som inte passade; som en dåligt efterapad kaffetillsats. Chokladkulorna som fanns med i spridde sig dåligt; någon portion fick massor, andra mycket lite.

Bättre göra från scratch, då. Mycket jobb, men stor njutning.

Storasystern och jag hade sett dessa efterrätter i en affär och talat om att de kunde vara värda att testa någon gång. Syrran, om du läser: vi gör som vi gjorde sist. Omständigt men gudomligt gott. ;-)

Allt surfande för mitt förra inlägg och det faktum att babyloniska fångenskapen kom upp hela tiden med dess kopplingar till frihetskamp och parallellerna till det som händer på Gazaremsan - allt detta lämnar mig ingen ro.

Israelerna använder nu såväl flyg som stridsvagnar i Gaza. Olmert och Mubarak är nöjda. Diplomatiska kanaler "undersöks". David mot Goliat. Då var David jude och Gloliat filisté. Nu är det tvärtom.

Solen skiner därute, rakt in från fönstret jag sitter vid. Här sitter jag, fri till att skriva vad jag vill. Alla håller inte med mig, men ingen kan hindra mig från att säga min åsikt. Ingen skjuter skarp på mig för den sakens skull. Frihet.

Varför skall vissa behöva acceptera fångenskap i sitt eget land? Palestinier och israeler har inte detta, israelerna löper inte samma procentuella risk att dö på gatorna som palestinierna, men inget av dessa folk har den fulla frihet som finns när man får leva det liv man vill utan hänsyn till religion, maktmissbruk och intolerans.

Dessa människor är inte de enda som lider, och det finns människor i Sverige som inte heller har full frihet.

"Undersöka diplomatiska kanaler"? Jag trodde det var underjordiska gångar till Egypten de var intresserade av - inte att undersöka, utan att bomba samman. ;-(

Men Egypten kämpar på sitt håll för att få Hamas att gå med på eldupphör. Både EU och USA fördömer Israels attacker. Sluta undersöka, börja snacka!

Sitter i Paradiset och löser korsord med husets härskare. Snillekrysset, heter det. Han säger att det passar ju honom. Jag säger att det är bra att han inte har gett upp hoppet. ;-) Han säger att jag inte skall vara en retsticka. Jag säger att han bara skulle bli besviken om jag inte var det.

Han vill skriva in så lite som möjligt. Sedan börjar han be mig om hjälp. Så är det alltid. Jag blir irriterad, jag vill skriva in så mycket som möjligt, då får man idéer till fler lösningar. Han har en särskild korsordspenna, blir det fel kan man göra rutan vit igen och skriva något annat. Husets härskare vägrar, tills han blir tvungen att ge sig.

Komplicerad fråga om kompositör.

"Det där är Verdi!" säger jag. "Operan är Aida, den skrevs till Suezkanalens öppnande 1871."

Husets härskare vill inte erkänna att han är imponerad. Det är just det som visar hur imponerad han är. Det är hans sätt att visa uppskattning, för uppskattning är det. Fast senare visar det sig att operan inte skrevs till Suezkanaelns öppnande utan till öppnandet av operahuset i Kairo. *suck*

Sedan diskuterar jag Verdis opera Nebukadnessar och betydelsen av publikens slagord "Verdi!" när operakören sjöng "Fångarnas Kör" (Va, pensiero). Civil olydnad i Italien på 1840-talet. Innehållet i denna operakör är faktiskt från detsamma som Boney M's gamla hit "By the rivers of Babylon" och handlar om judarnas babyloniska fångenskap.

Verdi skrev även La Traviata, som diskuterats på Åkes blogg på sistone. Värdparet i Paradiset skall se La Traviata den 27 januari, jag skall satsa på någon udda biljett i veckan.

Denna Verdikunskap känner husets härskare, det så kallade snillet, inte till. Han är fortfarande undrande till att jag kom på Avignon innan Johan Wester i På Spåret kom på det i fredags. Därefter började hans ovigda hustru och jag sjunga "Sur le pont d'Avignon" så att han hade svårt att höra följdfrågorna.

I Avignon hade några påvar på medeltiden sin babyloniska fångenskap. Den heliga Birgitta kämpade för att ändra detta och en av hennes största triumfer var att hon fick påven och kejsaren att mötas. Nu har israelerna sitt Sion och palestinierna är fångar i sitt eget land. Vilka mirakler skall till för att parterna i denna hemska konflikt skall kunna mötas?

"Benefits of a classical education", som Hans Gruber (Alan Rickman) sade i den första Die Hard-filmen. Och se vad de gjorde med honom, det urflippade snillet. De slängde ut honom från en skyskrapa. Fast han var ju ingen trevlig person, det skall ju erkännas. Fast vilket var värst, att han var en före detta politisk aktivist som sadlat om till att bli mördande stortjuv - eller att han var en besserwisser?

Som min favorit, Jane Austen, sade:

"Om en kvinna kan någonting, skall hon till varje
pris dölja det så mycket det bara går." ("A woman,
especially if she has the misfortune of knowing
anything, should conceal it as well as she can.")

Gäller kanske inte bara kvinnor. Tur man har bloggen, så man kan få ut sin glädje över att kunna lösa korsord någonstans.

Nåja, vi kryssar vidare och skall ha tag i 1983 års mottagare av Nobels fredspris. Jag blir snabbt på det klara att det är mannen som ledde Polens storstrejk 1980 och som sedermera blev Polens president. Men hur farao stavas hans namn!? Lech W... Lech Wa... Lech Wawe... Nej, det känns inte rätt.

Till sist blir vi tvungna att ta till Nationalencyklopedin (NE), som står i bokhyllan bakom. Datorn är i ett annat rum och vi orkar inte slå på både den och bredbandet. Förresten, det är ju ingen sport! Inte med NE heller. Men desperata tider kräver desperata åtgärder.

Inget på Waw eller Wav... Vi blir irriterade. Till sist blir jag helt enkelt förbannad. Ett uppslagsverk från 1996 och inget om Polens president!? Vi skojar om att NE-kommittén inte heller kunde enas om hur man stavade Lech W's efternamn och i all tysthet bestämde sig för att inte ha med någon artikel om honom.

Men jag slår upp NE på Polen istället. Först hamnar jag på Puc-. Och där ser jag ett porträtt som jag genast känner ingen. Från Åkes blogg. Och Åkes tävling. Det är INTE Hjalmar Branting, som var min första gissning.

Det är Giacomo Puccini. HA! Nu MÅSTE jag slå på datorn! :-D

Ren bondtur, ingen glädje av någon klassisk utbildning eller slutledningsförmåga. Har aldrig sett Puccini på bild förut. Och Puccini skrev inte La Traviata, det var Verdi. Där fick jag!

Och för övrigt: Lech Walesa (så stavas det med svenska bokstäver!) var rätt namn i korsordet! Nu måtte jag väl aldrig glömma hur hans namn stavas. Så lärde jag mig många bra saker idag också. Och blev rättad på en hel del, dessutom. Nyttigt för mig.