Katarina Mazettis senaste pocketutgåva heter Mitt Himmelska Kramdjur och handlar om en grupp människor som under lägerliknande former på en gammal scoutgård skall utforma sin egen religion och religiositet.

Mazetti har skrivit bättre böcker, men lyckas som vanligt överraska med intressanta personer i livsavgörande situationer, dråpliga kommentarer och skratt som leder till sorg som sedan åter vänds i fördjupad glädje.

Mazetti håller kvar sin inarbetade form med växlande berättandejag, två personers berättande av samma berättelse ur sin synvinkel. Denna boks första berättare är Wera, en journalist under falsk flagg som vill skriva om (och givetvis göra sig lustig över) kursdeltagarna sökande. Bokens andra berättandejag är Madeleine, en till utsidan grå byråkrat med med en tragisk hemlighet som hon bokstavligt talat bär omkring på.

Kursdeltagarna skall redogöra för ”sin” tro och detta skall diskuteras av alla. Att det blir upplagt för djupa frågor, konfrontationer och knivskarpa kast mellan vad som är flum och kristallklara analyser är självklart och väl beskrivet.

Och sedan kommer den totala överaskningen som vänder på begreppen. Vad händer nu? Inte vad jag väntat mig! Men ändå var det lite som romarna beskriver begreppet Deus ex machina: oväntade och fantastiska åtgärder som nästan känns frampressade. Men om man vänder på det och betänker att slutresultatet redan var planerat och Någon hade till uppgift att hitta rätt personer för att ro iland en idé, då var det nog inte så frampressat i alla fall…

Och vem är egentligen den Grå Damen?

Boken lyckas med sitt mål: att diskutera vem som söker, varför man söker och vad människors möte kan leda till. Detta utan att ta ställning men väl genom att ge en intressant vinkling av det enormt vida begreppet andlighet, utan att bli det minsta tung och svårläst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...