En av liljorna. Jag vet inte namnen på dessa skönheter, men det blir mer bilder och namn när jag vet. :-)

Tillägg 23.27: Denna lilja heter Mona-Lisa.

Jag tog den långa vändan mot ödegården till fots idag. Mot slutet är grässträngen på vägen nästan lika bred som hela vägen! Men där händer saker på ödegården mellan varven, ägaren har anlagt en våtmark som lockar änder, rådjur och även några vildsvin. Vattenhål på savannen vid skogens rand.

Vägen dit går igenom ett litet stuteri. Gråvita New Foresthästar med svarta manar betar där. Två unghingstar gör upp om rangordningen. Ståtligt men oroväckande. Gladorna blir störda och far omkring med gälla visslingar och tjut.

Glador! En-två-tre -- fem stycken glider omkring ovanför skogen, hagarna och mitt huvud! En är rakt över mig, tar den sikte på mig? Blir inte orolig men mycket upplivad. Får man flyga med?

Glada heter kite på engelska, uttalas [kait]. Kite är även ordet för sådan drake som man flyger med. "Come up and be a kaaaaiiit!" sjöng Kate Bush i början på 80-talet. Kate uttalats [keit]. Kate the Kite. ;-) Hon var min favoritsångerska en gång i tiden. Hon är fortfarande bra, men man hör inte så mycket nytt ifrån henne numera.

Det är skönt med semester. Man hinner fundera på sådant och njuta av naturen. De ringde från jobbet, men det var egentligen inget jobbrelaterat. Men genast! kastades man tillbaka till "verkligheten" som egentligen inte borde vara verkligheten. Bara en del av ens liv, inte hela ens liv. Inte viktigare än gladorna i skyn. Inte oviktigare heller, bara inte så oerhört dominerande.

Fotvandring får dock ner mig på jorden igen. Gladorna kan flyga däruppe, jag har det lika bra här på den gamla vägen till ödegården.