Ystad skall i september ha en konferens om filmturism! HA! Wallander, ni vet. Jodå, det är STORT med filmturism!

Har själv film- och litteraturturistat liiiite i Storbritannien. Man är ju Jane Austen-fantast bland annat. Resan till Wien 2002 gick också i litteraturtema, men det blev ju även lite musiktema på den resan, av naturliga själ. Sådant är faktiskt oerhört kul och stimulerande! :-) Kan förstå Sagan om Ringen-fans som reste i drivor till Nya Zealand efter att filmerna gjorts där. Man får ju inte bara filmmiljöer utan så mycket annat på kuppen!

Så är jag ju lyckligt lottad, varenda dag hela veckan har BBC:s Wallander-team häckat i samma korsning här i Ystad. Skymtar den fantastiske Sir Kenneth då och då. :-D (Fast tänk om man var i London nu.)

Eller: blogginlägget som slaktar slakten i boken Pride and Prejudice and Zombies.

Finns det några Sagan om Ringen-fantaster därute?

Vad skulle ni tycka om böckerna skrevs om så att alverna kommunicerade med mobiltelefoner, Frodo fann vägen via GPS och Gandalf kopplade upp sig till högre makter via laptop och trådlöst internet? Kul, knasigt, överflödigt?

Finns det några Milennium-fantaster därute?

Vad skulle ni tycka om Lisbeth Salander förvandlades till en gosig och mysig Leila Lindholm; frodig, lycklig och färgglad? Kanske hon rent av började dansa balett och blev en social varelse? Kul, knasigt, överflödigt?

Man kan säga så här: bara man lyckas göra en sådan omändring välskriven och av någon anledning trovärdig - som en metafor eller något annat fint ord som passar - då kan läsupplevelsen bli riktigt njutbar, underhållande och tänkvärd.

Själv är jag Jane Austen-fantast. Anledningen är enkel; hon är den främsta av de främsta.

Det handlar inte om Mr Darcy's stiliga polisonger eller hjältinnornas vackra nattelinneliknande klänningar med midjan under bysten - det är bara bonusen för oss nutidsmänniskor, medan Austen levde i denna verklighet. Austen's böcker handlar om relationer mellan människor, beskriven på ett sätt som saknar motstycke varken förr eller senare inom litteraturen. Så är det.

Austen's kvinnor lever i våra ögon lugna liv. Elizabeth Bennet i Stolthet och Fördom (Pride & Prejudice) är den mest aktiva; promenerar mycket och springer när ingen ser. Bokslukartjej, broderar när hon måste. Tycker mycket om att dansa. Är social och utåtriktad, väldigt intelligent och slagfärdig.

Däremot har hon aldrig rest till Orienten för att lära sig kinesisk kampsport med Katankasvär, för att med sina fyra systrar kunna formera stridsformationen "Femuddig Stjärna" för att döda zombies som invarderar England.

Inte förrän nu.

Första gången jag såg detta bokomslag på Internet skrattade jag i 15 minuter. Jag gillar verkligen absurditeter. Eller, som Elizabeth Bennet själv säger i Stolthet och Fördom:

"Follies and nonsense, whims and inconsistencies do divert me, I own, and I laugh at them whenever I can."

(Mitt eget favoritmotto, för övrigt.)

Hur absurd är då denna bok? Hur absurd som helst.

Seth Grahame-Smith står som "medförfattare", han har lagt till zombieavsnitten och ändrat om så att temat passar in i boken, som annars följer bokens röda tråd.

Jag läser om Stolthet och Fördom varje år, det är en upplyftande tradition. Man går in i ett visst stadium; Austenland, Austental, Austenliv.

Så kommer det en zombie. Eller hundra. Zombies kan vara kul. Ninjas kan vara kul, det är mycket ninjas i boken också, för Mr Darcy är kamptränad i Japan.

Lady Catherine, hans formidabla moster, är också känd som en av Englands bästa zombiekämpar i japansk kamptradition.

Zombies dyker upp lite då och då; de vill suga ut de levandes hjärnor. De besegras med halshuggning, gevärsskott eller måste brännas. Musköter dundrar, svärden blixtrar, zombiebålen flammar. Varje familj med självaktning har en dojo, ett asieninspirerat träningshus. Hej å hå. En helt annan film i filmen, om man säger så.

Boken innehåller en hel del kända avsnitt. Elizabeth är på besök hos Lady Catherine medan Mr Darcy och hans kusin är där. Elizabeth spelar piano, flirtar på skoj och har större framgång med detta än hon tror.

Vad gör man med en sådan scen när zombies och asiatisk kampsport involverats? Jo, Elizabeth imponerar på herrarna inte genom pianospel men däremot genom att paradera runt i rummet på fingertopparna. Inte på händer, på fingertopparna. Större delen av kvällen. Det, ni. Kjolen har hon sedesamt bundit upp kring anklarna.

Lady Catherines korsförhör om Elizabeths familj och utbildning för att avgöra hur pass "fin" hon är, handlar i denna version om att Elizabeth och hennes systrar kamputbildats i Kina istället för Japan. Lady Catherine blir här inte chockerad över att Elizabeth och hennes systrar inte har någon guvernant, som i orginalboken. Hon blir däremot förfärad över att de inte har några ninjas...

Och Elizabeth får givetvis chansen att visa vad hon går för, mot tre av Lady Catherine's ninjor. Elizabeth besegrar dem alla, med dödlig utgång. På den sista och svårast besegrade ninjan sliter Elizabeth ut hans ännu bultande hjärta, tar en tugga medan blodet rinner ner på hennes haka och hon kommenterar: "Märkligt. Jag har smakat många hjärtan, men jag vill påstå att japanska hjärtan är tämligen möra."

Som Dorothy säger till sin hund i Trollkarlen från Oz när hon virvlar runt i stormen: "Toto, jag tror inte att vi är i Kansas längre."

Jag skrattar rakt ut och blir ganska illamående också. Kan visst läsa om äckligheter, även om det inte frestar mig. Och visst blir det en överraskande effekt i ens favoritbok.

Detta med spin-offs på stora klassiker är big business. Folk älskar och känner igen berättelsen, bolagen tjänar pengar som gräs. Robin Hood är ett annat utmärkt exempel på hur man mjölkar en ko tills den blöder.

Samtidigt är det viktigt att varje generation får sin version av älskade berättelser, det är jag den första som tycker! Jag har själv haft turen att uppleva två väldigt individuella och bra filmatiseringar av originalboken (1995 och 2005), samt båda Bridget Jones-böckerna och -filmerna, även de är spin-offs på Austen's böcker.

En annan stor Austenfantast, som ger ut böcker där berättelserna också är baserade på Austens berättelser (även det en tacksam spin-off) skriver att hon ofta får pikar av läsare när hon har fel i historiska detaljer. Ofta är det läsaren som har fel, men inte alltid. Denna kvinna, som sett och läst många kampsportsberättelser, har skrivet en bloggrecension av Pride & Prejudice & Zombies där hon plågas Grahame-Smith upprepade faktafel i ämnet. Då blir boken en plåga att läsa för såväl Austen-fans som kampsportsfans!

Däremellan tar författaren chansen att lägga ord i huvudrollsinnehavarnas mun - ord som vi gärna hade hört dem säga. Mr Darcy är otrevlig mot Miss Bingley på ett sätt som även det får mig att kasta huvudet bakåt och skratta. Men är detta Mr Darcy?

Dessemellan skojar Mr Darcy om "balls". Balls betyder givetvis: 
baler = danser, viktiga i jakten på en äkta hälft,
gevärskulor = viktig i zombiejakten
och, såklart... eh, manliga kulor. Där kommer själva poängen.

Det är som bekant kul med kulor. Vid ett tillfälle har Elizabeth råkat få gevärskulor som är Darcys. Hon återlämnar dem med orden:

"Your balls, Mr Darcy."
Varvid han sluter hennes hand om gevärskulorna och svarar:
"My balls are yours, Miss Elizabeth."

Aaaaaaawwww, vad gulligt! *skratt- och kräkreflex samtidigt*

Där är andra saker som avviker rejält från berättelsen, det gäller tre viktiga birollsfigurer. En blir förlamad för livet. En hänger sig. En blir zombie.

Jane Austen's överlägsna stil är långt, långt borta. Underhållande? Ja. Imponerande? Icke. Jo, möjligen om boken brinner bra.

Men vad vill man med detta bokelände, egentligen?

Jag har läst många parodier på Stolthet & Fördom, skrivna av entusiastiska Jane Austen-fantaster. Följer du denna länk kan du läsa om när Lady Catherine besöker Elizabeth i hennes hem för att skälla ut henne i parken. Plötsligt hojtar Elizabeth "Meep meep" och svischar iväg i bästa Hjulben-stil. Lady C rusar efter i trogen Gråben-fason. Pianon prepareras med ACME-dynamit. Det är skrivet med kärlek, är orginellt och förbannat roligt, rent ut sagt!

Skrivet utan tanke på profit, som ren underhålling. Hur ligger det till med Pride & Prejudice & Zombies? Är den skriven för att underhålla? I så fall vem?

Jane Austen-fantaster som jag, så klart. Vi är en tacksam grupp, men tyvärr för författaren ser vi igenom det mesta och känner igen dålig smak när vi läster det.

Unga kvinnor som nyligen sett filmen Twilight och Pride and Prejudice, gillar både romantik och kittlas av lite skräck? Säkerligen.

Zombiefantaster? Tveksamt, då är de förmodligen mer uthungrade på zombielitteratur än vad bokens zombies är på hjärnor.

Kampsportsfantaster? De lär bli ilskna över faktafelen.

Personer som länge velat läsa Pride and Prejudice men avskräckts och nu tänker att denna version kanske är mer lättläst? De lär inte läsa så mycket.

Eller alla alternativ ovan, som är dumma och nyfikna nog att lägga pengar på bokeländet så att författaren tjänar en oförtjänt slant? För att inte tala om kommande filmintäckter - jo, det är sant! *skrattar förtvivlat*

Där har vi det: profiten styr. Vad ger sig författaren på härnäst? Kanske några av de exemplen som ni läste i inläggets början? Kom ihåg att det var här ni hörde det först.

Här finner du annars en svensk beskrivning av originalboken Stolthet och Fördom med svenska kommentarer om boken, både för och emot.

Ett balsam att läsa, precis som Jane Austen's romaner är ett sant balsam för själen.

Samläser delvis Jed Rubenfelds Analys av ett mord med Nilla. Freud och Jung är med i boken; Freud lika underligt cool (Ibland är en cigarr bara en cigarr) som jag föreställt mig - Jung en total överraskning. Habil mordgåta, men varför inte låta Freud göra hela jobbet? Och hur var det nu med Oidipuskomplexet? Och vad är Hamlets gåta?

84, Charing Cross Road (Brev till en bokhandel) är en förtrollande sannsaga, en gång filmad med Anthony Hopkins och Anne Bancroft i huvudrollerna. Författaren Helene Hanff i New York skriver 1949 det första brevet av många till en antikvarisk bokhandel i London. I tjugo år fortgår korrespondensen. 1971 kommer Hanff äntligen till sitt älskade London för första gången. Lyckad omläsning!

Shakespeares Hemlighet av Jennifer Lee Carrell har jag nått hälften av. Annorlunda än vad jag trodde - bättre. En gåta inom engelska litteraturen i klass med Da Vinci-koden? Återigen denne Hamlet - ständigt denne Hamlet! Och är det verkligen Kronborgs slott som byggts ute i den amerikanska öknen?

Det är mycket gåtor kring sanna personer numera och böckerna i genren blir ofta oväntat bra! Så även denna, så här långt...

Läste nyligen Den Femte Disciplinen av Peter M Senge.

Så skriver Bokus:

I denna bok visar författaren att inlärningshandikapp är ödesdigert för företag. Få företag lever ens hälften så länge som en människa - de flesta företag försvinner innan de fyllt 40.

En lärande organisation tar till sig, utvecklar och förmedlar kunskaper. Detta klarar också många universitet, skolor och konsultföretag. Men den lärande organisationen kan dessutom förändra sig så att kunskaperna tillämpas.

I denna banbrytande bok visar Peter Senge hur man med fem inlärningsdiscipliner bygger en lärande organisation.

Slutcitat.

Hittade även en sammanfattning som tar upp huvudpunkterna i boken.

Rekommenderas!

Lagom till att jag skulle börja skolan flyttade min föräldrar och jag från landet och bosatte oss i en medelstor ort utanför Lund. Från lantgård till radhus, från ensamlekar till barnrikt område med fina lekplatser överallt. En fin och omtumlande omställning!

På ena sidan huset var en fotbollsplan med lekplats. Fotbollsplanen var nedsänkt och slänterna runt om fulla med Robiniaträd. Att det var Robinia förstod man inte då; de hade massor av taggar, fina vita blommor vid skolavslutningen och roliga blad som man kunde föra oväsen med!

Storleken på bladen var precis lagom för att man skulle kunna hålla det mot läpparna, blåsa fram ett prrrfff-ljud som förvandlades till en gäll vissling. Jättekul! Man höll på tills bladet sprack, vilket det gjorde ganska omgående. Då tog man ett nytt. Kompisen med. Eller kompisarna. Det blev rena oljudstävlingarna tills en vuxen stack ut huvudet och sade till. Då slutade man och gick någon annanstans.

Det var tätt, tätt med Robinia! Vi försökte ta oss in i djungeln och trampa upp spännande gångar. Men det blev elände! Lärde mig senare att Robinia är riktiga monster på att sprida sig. Dessutom är taggarna stora och vassa! Man kunde helt enkelt fastna därinne. Då var hasselbuskagen lättare...

Som vuxen bodde jag i en hyresrätt där jag och min dåvarande sambo gjorde ett handtag i trädgården. Där växte också Robinia! Då blev jag varse om hur grym den var på att sprida sig... Hade vi inte gjort en insats så hade den innergården förvandlats till en Robiniadjungel, den med!

Då observerade jag också hur höga dessa träd blev. Hur riklig blomningen var och hur uppskattad den var av humlorna. Och att den på latin hette Robinia Pseudo-acacia: falsk Acacia! Acaciahonung... Ja, trädet och blommorna ser ut som Acacia!

På min gata i sta'n växer ett Robiniaträd. Det såg jag eftersom det nu blommar för fullt: vitt och slösande! Svagt aromatisk doft när man promenerar under det. Falsk Acacia, äkta Robinia, fint minne.

Efter denna elefantsmidiga rubrik tänkte jag pracka på er lite, av några efterfrågade, tips på hur ni kan fixa till Youtube-klipp så att de bättre harmonierar med bloggandet. ;-)

Om man vill, kan man anpassa bredd och höjd samt ramfärg på Youtube-klipp.

Bilden ovan visar hur det ser ut när man är på Youtube och skall välja ett klipp. Om man trycker på den lilla knappen med blå blomma, öppnas ett "underfönster". Där finns alternativen.

Personligen väljer jag oftast att bocka av alla alternativrutorna.

Däremot är det kul med lite färg på knapplistan nederst. Jag väljer oftast färg efter vad som verkar passa klippet.

Sedan kommer vi till detta med storlek på själva klippet...

Bloggagratis tillåter maximal storlek 500 pixlar på såväl bilder som filmklipp. Väljer man mer än detta (640x505), då blir det lite problem. Klippet får inte plats i själva blogginlägget utan klipps av i kanten. Vill man kommentera på inlägget, hoppar allting åt höger. Knepigt.

Det närmaste förvalet är 480x385 pixlar, vilket är ljusblått och förvalt på bilden. Det fungerar ganska bra.

Men om man är sugen på lite överkurs, då? ;-) Alla mina filmklipp har storleken 500x400 pixlar. Precis lagom. Jag gör så här:

Klistrar in länken på vanligt sätt i embed-rutan. Embed betyder givetvis inbäddad. Det är en programmeringskod som talar om vad som skall visas och hur, mycket enkelt uttryckt. Som ni ser står det i embed-koden:

width="480" height="385" - den förvalda storleken: bredd 480 pixlar och höjd 385 pixlar.

Det är nu det börjar bli intressant, sa nörden.

Om du markerar 480 på samma sätt som jag gjort här... CITATIONTECKNEN får absolut INTE markeras!!

Ändra till 500! Markera 385 på samma sätt - inte citationstecknen!

Ändra till 400! Tryck nu på spara inlägg!

Färdigt och klart! Klippet passar lagom in i inlägget, är proportionerligt och har en trevlig färg i nederkanten.

Lycka till!

Sverige fick ny författning den 6 juni 1809. Varför då?

Sverige hade en kung som hette Gustav IV Adolf. Han regerade 1792-1809 och var bara 13 år när han tillträdde tronen. Pappan, den välkände Gustav III, hade blivit mördad och sonen tog det givetvis hårt.

Gustav III hade varit personlig vän med det franska kungaparet Ludvig XVI och Marie Antoinette. Detta var mitt i Franska Revolutionen och det franska kungaparet satt fängslade för att sedermera bli avrättade.

En annan nära vän till både franska och svenska kungafamiljen var greve Axel von Fersen. Fersen blev sedermera även vän till Gustav IV Adolf.

Bastiljens stormning 14 juli 1789, starten på Franska Revolutionen.

Det var en revolutionär tid. Efter kollapsen i Frankrike ledde oordningen till att militären fick mer makt och efter hand fick generalen Napoleon Bonaparte allt mer makt - han blev till sist krönt till kejsare.

En av Napoleons främsta generaler var Jean Baptiste Bernadotte. Bernadottes fru Desirée hade tidigare varit förlovad med Napoleon.

Den unge, svenske kung Gustav IV Adolf hatade Napoleon. Det Frankrike hans far hade älskat var förstört, Napoleon hade tagit över och hotade hela Europa.

Den svenska militären tyckte däremot att Napoleon var beundransvärd, ett stor militärt geni. De och allt fler svenskar blev upprörda över kungens hat mot Napoleon, det var inte bra för Sverige.

Sverige och Finland var på den tiden ett och samma land, vilket inte Finland trivdes med. Ryssland hotade att ta Finland. Det blev krig och Sverige förlorade Finland till Ryssland.

Kungen var nu så avskydd att han blev avsatt; den 10 maj 1809. 200 år sedan i år!

Den 6 juni 1809 antog man en ny författning: Maktdelningsprincipen. Olika maktpoler skulle dela på makten och övervaka varandra. Detta var början till den moderna demokratin för Sverige.

Under tiden var den avsatte kungens farbror och Gustav III bror, Karl XIII, kung av Sverige. Han var gammal, sjuk och hade inga barn. Det beslutades att han skulle adoptera en populär dansk prins, som hastigt dog. Axel von Fersen fick skulden och blev lynchad på öppen gata i Stockholm 1810. Alla utgick från att han ville ha tillbaka Gustav IV Adolf.

Det var stor oro för att den Gustavianska ätten skulle lyckas återta makten i Sverige. Sverige stod på randen av anarki.

De svenska militärerna beundrade fortfarande Napoleon och löjtnant Mörner lyckades locka general Bernadotte att intressera sig för Sverige. Bernadotte var framgångsrik och hade blivit oerhört förmögen, vilket Sverige behövde.

Bernadotte avsvor sig sin katolska tro och sitt franska medborgarskap samt bytte namn. En revolutionär blev kung.

Napoleon räknade med att styra Bernadotte och ville att Sverige skulle förklara krig mot England. Men Bernadotte hade börjat inse att det skulle gå utför med Napoleon. En general gick emot sin förre överbefälhavare.

Genom allianser och fredsförhandlingar lyckades han förhandla sig till Norge av Danmark, som plåster på såren för att Sverige förlorat Finland. Sverige och Norge var i allians i nästan 100 år.

Han ledde Sverige mot Frankrike och Napoleon i några slag i Preussen 1813. Efter det har Sverige inte deltagit i krigshandlingar. (Om vi blundar för Afghanistan och de vapen vi tillverkar i Sverige.)

En krigare och invandrare gav Sverige fred. Allt på grund av det som hände i Europa - och här.

Även då påverkade de europeiska länderna varandra oerhört mycket. Det kunde ta tid med förändringar, men de kom. Det kunde börja illa och i kaos, men så småningom leda till folkstyre.

Idag bestämmer inte kungar och generaler hur Europa skall styras. Det gör vi, om vi bryr oss.

Tänk på det imorgon, när det är valdag.

...på kliniken idag. Tog ett tag innan jag fattade sammanhanget, är ju ingen sportdåre. Men ganska duktig på att snappa upp saker. Namnet verkade ju bekant... A-ha, det är HAN! Jamen vad bra. Då lär man sig lite nytt. ;-)

Sommarfolket börjar droppa in. Välkommen till Ystad/Österlen!