Träffade en mamma med en sexårig dotter och en fyraårig son. Dottern var "duktig flicka" och hjälpte lillebror ta av sig sandalerna. Mamma tittade på sin duktiga hjälpreda och sin ordknappe son.

Och min inre feminist gick igång. Jag har en mycket bra bok som heter Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, skriven av Liza Marklund och Lotta Flygare. En av de studier som tas upp i den är varför pojkar i förskolan har betydligt sämre språk- och färdighetsutveckling än vad flickor i samma ålder har. En filmkamera i kapprummet gav personalen på ett dagis som undersöktes en hel del tankeställare.

Pojkarna grymtade fram vad de ville ha, och både personal och småflickor var "snälla och hjälpte de stackars pojkarna". De behövde inte ens säga vad det handlade om, flickorna var så förstående. Om flickorna bad om hjälp, sade personalen åt dem att "de var stora nog att kunna själva".

Pojkarna fick alltså inte tillfälle att utveckla språk och färdigheter inom påklädning. De behövde inte.

Fatta vilken otjänst mot både pojkar och flickor! Pojkarna var precis lika duktiga och kapabla! Bara lata - som vi alla är, om vi får chansen. Varken lathet, språkutveckling, förmågan att klä på sig etc har mycket med kön att göra. Förvisso har könen vissa skillnader, men inget som ger underlag för så stora skillnader som uppmättes.

Dessutom är många barn naturligt gränsöverskridande - det är samhällets dumheter som sätter normer för "typiskt manligt/kvinnligt". Det är uppmuntrande att se hur många yngre människor struntar i detta. Samma gäller barn, bara de får chansen.

Tillbaka till den ömma modern med dotter och son. Och min glappande käft som gick igång när jag tittade på pojken och sade:

"Oj! Nämen - kan du inte ta av skorna själv??"

Jodå, det kunde han. Och flickan sprang och lekte istället. Mamman blev generad och jag skämdes först. Men det FINNS säkert ett särskilt ställe i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. ;-) Och dit vill inte jag.

När de skulle gå, gnällde lillebror om hjälp med skorna, och storasyster sprang fram. Men mamma sade:

"Nej, du kan själv."

Och det kunde han. Lite valhänt, han hade inte gjort det på ett tag. Synd om honom, ju. ;-) Övning ger färdighet. Hjälp till självhjälp är bästa hjälpen.

Håller datorkurs med Storasystern, vi överför bilder från kamera till dator vidare till USB-minne, fixar mappstruktur och så vidare... Vi har ockuperat matsalsbordet för ändamålet.

Kul att kunna göra det för henne! Hon är alltid den som gör så otroligt mycket för alla andra. :-)

Ja, den är en gammal fin bourbonros, Honorine de Brabant. :-) Doftar som en karamellburk! Randig och grann!

Inifrån blomsterprakten! Nu kommer färger, skuggor och kontraster till sin rätt! :-)

Ja, som ni ser är jag inne och ändrar på både MMS-bloggningen och bilderna. Det roar inte mig att ha en massa sms- och mms-bloggningar som rubrik. ;-)

Och bilden är också redigerad. Jag är ingen vidare fotograf och mobilkameran är inget vidare, den heller. Jag är däremot inte så oäven med Photoshop, och även om viss säkert tycker det är fusk, så vill jag påpeka att bilden ovan visar hur Rosariet VERKLIGEN såg ut idag i den skarpa julisolen:

Färgexplosion, ljusexplosion, rosexplosion!

Rosariet ligger mitt i det som på Medeltiden var Ystads fransciskankloster, det är numera Ystads Museum.

Läser på DN:s hemsida att det nyligen debatterats om vem Bo Balderson är eller var. Mycket tyder på att denne hemlige författare fortfarande lever - häromdagen lanserades "sanningen" att trubaduren Olle Adolphson var hemligheten bakom pseudonymen, men hans familj dementerade detta.

Enligt artikeln och Wikipedia skall hemligheten avslöjas efter Baldersons död. Flera inom politik och journalistik har pekats ut som Balderson, men en okänd adjunkt skriven på Irland, vars tvillingbror satt inne med faktaunderlag, verkar hittills vara den troligaste kandidaten.

Böckerna handlar om just en adjunkt och första boken utspelar sig på det glada 60-talet när Sverige blomstrade som mest. Adjunkten är ungkarl och bor i Stockholm, där han trivs med lugnet i sin lägenhet och det kulturella utbudet.

Men han har en svåger - Lilleman. Lilleman har ärvt en förmögenhet och bor mestadels på familjens skärgårdsö där han och adjunktens syster producerar en ansenlig mängd barn.

Adjunkten tycker att svågern är en dumbom. Svågern är dessutom statsråd, av en otrolig slump är denne förmögne man stadsråd för Socialdemokraterna. Med tiden blir han även minister. Själv vet Lilleman - svågern - det vill säga Stadsrådet - inte hur det hela gick till, mer än att det var blöta galoscher inblandade. Under perioden av borgerligt styre 1976-1982 lyckas stadsrådet på något märkligt sätt få plats i den borgerliga regeringen istället. Allt återberättat av adjunkten i raljerande och satirisk stil.

Adjunkten är väl medveten om att han förväntas komma på en längre sommarvistelse på stadsrådets ö under sommaren. Oftast skjuter han upp det så länge som det går. När han slutligen dyker upp, lyckas adjunkten och stadsrådet ofelbart snubbla över någon intressant mordgåta. Mordgåtor som det "dumma" stadsrådet nystar upp med en finurlighet som till och med gör adjunkten en smula ödmjuk. Lite som ett motsatt Holmes/Watson-samarbete, med andra ord.

En dåvarande ex-sambo och jag kom över första boken i serien av en slump i början på 90-talet. Sedan började vi snoka efter fler och beställde kopior från bibliotek från hela Sverige - det var nämligen inte lätt att komma över dem! Och komma över dem, det ville vi! De var underhållande och lite i Midsomer-stil, skulle man väl säga idag.

Har vi tur, då kommer det äntligen ut nyutgåvor. Snubblar du över en Bo Balderson någonstans - hugg den och läs den! :-)

Grattis, alla ni som heter så! På Rosa-dagen startar Österlens Rosfest! Förutom massor av rosor utlovas information av oerhört duktiga och entusiastiska roskännare - tro mig, jag vet. :-)

Föreningen Österlens Kulturhistoriska Rosor håller i rosfesten. ordförande är Mia Gröndahl, författare och journalist som medverkat till att kartlägga Österlens gamla rossorter.

Denna utmaningen hittade jag hos Anna, tre saker...

1. Tre saker du skulle ta med till en öde ö: allt-i-ett-tält, mat för ett år och Richard Armitage. (Kan vi åka nu?)

2. Tre färger du klär i: cerise, lila och rött. (Starka, klara färger.) Väninnan Den Bildsköna tycker att jag skall ha med turkos, jag byter den mot rött. :-)

3. Tre favoriträtter: ungsbakad lax, grillad kyckling och pannbiff med lök.

4. Tre favoritdjur: katt, glada och räv. Hade velat ha in lokatt och hund också, men eftersom det bara var tre, så...

5. Tre favoritfilmer: Älskar Casablanca med Bogart och Bergman, den blir aldrig utsliten. Nästan alla Jane Austen-filmatiseringar kommer högt, skulle kräva 10 000 ord att rangordna dem. Gillar det mesta som Richard Curtis ligger bakom (Mr Bean, Blackadder, Love Actually m fl).

6. Tre favoritböcker: Jane Austens romaner, Jag, Claudius av Robert Graves och Bibeln. (Nästan samma som prästen i Ett Herrans Liv.)

7. Tre Favoritfrukter/bär: Hallon, banan och passionsfrukt.

8. Tre favoritdrycker: Vatten, kaffe och smoothie.

9. Tre favoritblommor: doftande rosor i gammal stil, pioner och

freesia.

10. Tre saker du inte kan vara utan: glasögon, choklad och bygel-bh.

11. Tre dröm-resmål:  England, Italien och Egypten.

12. Tre favoritglassar: 88:an, GB-Sandwich och Tiramusù.

13. Tre ord som beskriver dig själv: GLAD, tjock och intelligent.

14. Tre favoritklädesplagg: knälång kjol, tights och top.

15. Tre ord för kärlek: samhörighet, lyhördhet och omtänksamhet.