Idag hade vi ambulansbesök på jobbet, ett alltid lika intressant avbrott i rutinerna. Efter jobbet var jag hos Polisen. Sedan fattades bara brandkåren, var nästan halvt om halvt inställd på att de skulle stå med saftblandarna på utanför huset när jag kom hem. Så blev det inte. Man skall se upp med vad man önskar sig. *checkar värmeljusen*

Jag kom idag äntligen iväg och skaffade nytt pass, därav polisbesöket. Polisstationen i Ystad har som bekant sin egen plats i deckarlitteraturen, men det riktiga huset har sällan använts i filmatiseringar. Kanske någon gång med Lassgård, jag låter det vara osagt.

Detta med mitt pass är en pinsam historia. Jag har inget körkort. Har aldrig haft heller, ifall ni tror att jag ägnat mig åt fortkörning eller andra dumheter. Nu var det inte min brist på körkort som var avsett som pinsamt, inte heller min brist på annat, gångbart ID-kort. Det pinsamma är att passet, min enda ID-handling, gick ut i juni. 2008.

Jag veeet. Men jag springer inte på uteställen så ofta. Om jag gör det, så är det ingen - konstigt nog - som betvivlar att jag fyllt 25. Jag är inget för att beställa saker som måste hämtas ut. Jo, en och annan film, men de hamnar i brevlådan. Kortköp är gångbart överallt, att ta ut konstanter kräver minsann ingen legitimation. Jag har visserligen visat mitt pass vid flertalet tillfällen i klädaffärer, utan att varken jag eller expediten reagerat. Jag har kvar streckkodsklistermärket på baksidan av det gamla passet, det fungerade hur bra som helst. Hm.

Jag säger fungerade. För nu har jag förlagt det. Heja mig. *något uppgiven* Nå, nu skall jag ut på Londongalej. Detta duger inte! Så vad göra? Jo, jag må vara utan ID-handlingar och föräldrar. Men syskon, det har jag. Särskilt en härlig Brodersperson, bosatt i det sägesomspunna Svedala - orten som faktiskt finns på riktigt. Sympatiska broderspersoner kan man ha med sig för passanskaffning. Min enda ågren var detta med det förlagda passet. Skulle det bli direkt i fängelset utan att passera "gå"?

Min brorsdotter, dotter till broderspersonen, ville också skaffa pass. Hon var i samma situation som jag, visade det sig. Den gudomligt gode brodern skulle alltså agera dubbel-ID. Polisen/passmyndigheter stängde 15.00, jag slutade jobba 14.10 efter en ganska kaotisk dag. Min broder, brorsdotter och brorsdotterdotter (Jepp, Gladan är gammelfaster flera gånger om) var på passmyndigheten 14.20 Skulle vi hinna? Skulle de ta emot oss?

Jag smet in i damrummet för att pudra näsan - på riktigt. Brorsdottern blev snabbt framropad - och det visade sig att hon sett fel på passet! Det varade i fem år till. 8-) Att vara disträ är utan tvivel ett släktdrag.

Så det blev snabbt min tur. Personnummer? Brorsans körkort? Passet utgånget - då ville de inte ha det. *puh!* Var jag fortfarande 165 cm lång? Framförde blygt men sanningsenligt att jag vid senaste mätningen upptäckt att jag var 166 cm. Detta godtogs utan vidare! *YES!!* De hade en lustig kameraanordning vid disken. Såg jag kameralinsen? Nä, jag såg bara mina glasögon i en svart ruta. Då blev det foto utan glasögon! Va!? UTAN brillor!?? JAG! Oj... Klick, klick. Här, skriv namnteckning.

Och så fick jag se en förhandsvisning av passet!! Oooooh ---- NEEEEEEEEEEEJ...

Ja, ni vet hur det blir. Vem är den där mänskan och varför ser hon ut som en efterlyst terrorist? Varför är halva ansiktet snett? (Släktdrag.) Varför ser ögonlocken ut som på en blodhund? (Släktdrag.) "Kan du leva med det?" frågade 'passmakerskan'. Tja... Om tio år är jag förmodligen ganska nöjd. Ingen tröst idag, visserligen. ;-P

Hon bad mig hämta min pappa igen. Min...? (Nu? Från kyrkogården i Landskrona där han legat kremerad sedan 1987? Det tar emot att säga emot den effektiva överhögheten.) Så kopplade jag: hon menade min 23 år äldre brodersperson. Jodå, han skrev på att jag var jag. Så, fem arbetsdagar och sms i mobilen, sedan kan jag hämta passet hos dem. Signed, sealed, delivered! (Se nu till att vara rädd om kvittot! menade godbrodern.)

Schas, ut från Polisen. Klockan var... 14.39 Gode Gud, jag var omtumlad av denna effektivitet! Min sympatiske broder lugnade ner mig med att det fanns pizza och fredagsmys i det sägenomspunna Svedala. Det kändes verkligen passande.

 

Stort och smått

6 november 2009 21:57

*fnissar* =))
Och gammelfaster! Wow!

http://stortosmatt.blogspot.com

 

Cineline

6 november 2009 22:05

Oj, vilka äventyr! :-) Du skriver så underhållande att man blir besviken när inlägget är slut. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: SKRIV EN BOK!!! NU! :-)

 

Jennie

6 november 2009 22:16

Ännu en roande historia! Men jag kan ju glädja dig med att passen nu för tiden bara gäller i fem år! Om de inte ändrat detta, men det tror jag inte...

http://365dagartills30.bloggplatsen.se

 

Nell

6 november 2009 23:02

Mitt nuvarande pass är ett 10-års skapat sisådär i början av seklet... Jisses... jag såg riktigt snygg ut på den tiden! Förvånande att tullfolket fortfarande tror på att det är jag på fotot... *fascinerad*

http://lastbilstanten.bloggplatsen.se

 

kastrullis

6 november 2009 23:34

Hahahaha, jag har faktiskt ett hyfsat kort på mitt senaste pass. Sådär att jag blir sur när jag tittar på det eftersom jag inte tycker de senaste åren har varit så givmilda mot mig... Men det är ett i-landsproblem!
Mysigt med London. Är lite avis... men bara lagom!
Kram

http://kastrullapan

 

Anglinder, förstås

6 november 2009 23:43

Hade varit mycket enklare om du nöjt dig med att resa till Schengenland, då hade det räckt med nya ID-kortet, som samma myndighet utfärdar... Fast ni damer har ju rätt gott om plats i handväskan, sägs det...

 

grynet

7 november 2009 07:10

....vore det inte lättare om vi tatuerade en EAN-kod i nacken på alla människor?

http://grynet.bloggplatsen.se

 

Mita

7 november 2009 08:34

Du gör då ditt liv till en spännande resa=)

http://rocotopeppers.bloggplatsen.se

 

Berith

7 november 2009 08:56

hahaha...vilket äventyr ...slutet gott allting gott =)
Ha en mysig lördag , kram =)

http://maxmax.bloggplatsen.se

 

Skånepågen

7 november 2009 09:45

Vist f.n, passet ja, tack för tipset !
Härligt berättat.

 

Tintin Belisida

7 november 2009 12:03

Fyndig rubrik... Jag tror att mitt pass gick ut någon gång 2004. Hade det med mig till Malmö 2001 då vi ev. skulle till Tyskland, jag och min vän. Nu blev det inte så och jag har inte haft användning av det sedan. Men mitt enda leg. numera är körkortet. Hämtar paket ibland och då MÅSTE man numera visa leg. oavsett om det är ett rek. eller inte. Men när jag blir frisk (något "om" existerar inte här!) kan jag ju få användning för ett och en resa utomlands kan börja mitt "firande" faktiskt. Kram

http://elisannw.bloggagratis.se

 

Gabbsan

7 november 2009 12:40

Herregud, jag måste faktiskt hålla med Cineline! Skriv en bok, signera den och skicka till mig!!!! NU!!!! :-D

 

Skogshuldran Titti

7 november 2009 18:10

Ha-ha-haaa! Vilket actionäventyr!
Jag är evigt förundrad över hur tullpersonalen kan se att det är jag som är på passfotot. Eller... *hick* ... kan det vara så jag ser ut i verkligheten...?
Kramar!

http://skogshuldran.bloggagratis.sse

 

Jag

8 november 2009 13:50

Strålande skrivet och nu har jag liksom också varit med fast vi glömde skaffa mig ett nytt också på vägen. Det var ju synd!

Hoppas du blir nöjd senare med resorna även om bilden liknar någon annan...ha ha!

Ha det bäst!

http://sancha.bloggagratis.se

 

Kommandoran

9 november 2009 17:47

Överlever man utan id-kort? Jag trodde inte ens att pass alltid gällde som id...? Och passbilder...jaaa, vad säger man? Alltid fotogenique. Not.

http://kommandoran.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...