Det är Skånetrafiken som ansvarar för "det hele" vad det gäller bussar och tåg i just - Skåne. En gammal klasskompis, en av de få roliga jag haft, är kontrollant på de lila Pågatågen. Han brukar ropa ut det välkända "nya resande" för att variera till "gamla resande" för att då skolungarna att vakna till. Väl framme hos mig ropar han ut "luttrade resande". 25 års pendlande, tidvis av och till. Längsta förhållandet jag haft.
;-)

Nu har det bytts kortsystem. Skånetrafiken gick ut med det som om det gällde att skaffa det nya Jojo-kortet fort som attan på vissa utvalda ställen innan de tog slut. Ungefär som Beaujolais Noveau-viner eller Bruce Springsteen-biljetter. Ni inser själv hur knasigt det är. Ett vanligt, sabla månadskort.

Nåväl, mitt månadskort skulle ändå laddas upp och jag begav mig till ett av Skånetrafikens kontor. Kön ringlade lång. Låååång. Vi talar Stureplanslåååååång. Skillnaden var att här var demografin ordentligt spridd över hela samhällsbefolkningen. Och de köade snällt. Till ett grönt kort i ett illrosa fodral. En del såg till och med upphetsade ut.

Jag började undra om man erbjöds en spruta mot svininfluensan på köpet. Det visade sig att de första som bytte kunde få en grön och illrosa plastplånbok. Då skrattade jag. Det var inte populärt, så jag avlägsnade mig. Dagen efter gick jag till ett annat ställe där man kunde ta kölapp. 40 nummer före. Provade dagen efter istället, då var det 70 nummer före. Nästan som på Systembolaget innan de började med självbetjäning.

Övervägde att gå upp 1½ timme tidigare för att behöva ladda mitt månadskort. Insåg sedan att det inte var tvunget att skaffa det förbenade Jojo-korten NU, man hade till april på sig. Å-hå. Då kunde man ju ladda upp hos Skånetrafiken på Annan Ort istället. Nu var ju Annan Ort inget utvalt Jojo-center, fick jag veta. (Jojo-center. Nu blir jag så där trött igen.) Men ladda upp mitt gamla kort, det kunde jag.

Och ser man på, jag rusade in på Skånetrafiken i Annan Ort en minut innan stängningsdags. På detta ställe sitter en person som jag nästan törs lova är en av Sveriges suraste. Det har personen säkert giltig anledning till. Hur som helst; Annan Ort hade visst Jojo-kort. Trots att de inte var något Jojo-center. Gode Gud, hur vågar de?! Tänka sig, jag lyckades lägga vantarna på ett Jojo-kort! Fattar ni, ett äkta Jojo-kort!! Dock var jag inte populär som kom en minut innan stängningsdags. Det slutade med att jag sade mig vara beredd att tacka, bocka, niga och erbjuda en årslön som tack för hjälpen. Då flinade han förvånat. Jojo.

Att jag till och med lyckades komma ihåg att köpa bröd sedan på hemvägen, något jag lyckats glömma i tre dagars tid, får mig att känna mig riktigt nöjd med mig själv. Vilka vardagsbedrifter man utför.