Ni är tre i ett projekt. Du och den ene samarbetar och försöker dra med den tredje. Den tredje går helt sin egen väg, lever i sin egen värld och jobbar som han/hon vore helt ensam på denna planet.

Det är som att sitta i en segelbåt med rusande motor och trasigt segel. Vågorna slår upp över kanten och fanskapet till skuta kantrar när som helst, om den inte brinner upp först.

Den ende som har roligt är den galne kaptenen som fortsätter ge order om full fart framåt. Strunta i om vi går på grund! Går det så går det!

Myteri? Insubordination? I måttliga doser, kanske... Men vi kan väl ändå försöka samarbeta??

När båten sedan kantrar finns det ingen plats i livbåten. Inte ens en flytväst. Håll hårt i den brutna masten och hoppas att du flyter i land innan hajarna kommer...

 

katta

12 augusti 2008 22:41

Voj, känner igen det där. Känns som att någon missat något i starten...Antagligen den typen som det inte ens hjälper att skicka på kurs i samarbete. De här "typerna" brukar tycka sig vara rätt bra på att jobba med andra och ser väldigt sällan sitt eget beteende klart. Och ingen flytväst säger du?

http://katta.bloggagratis.se

 

Åke J

12 augusti 2008 23:30

Bra ämnen som du alltid behandlar!
Du kanske kommer i håg, det var svårt att leka i sandlådan när man var 3 st.
Så tror jag också det är när man blir vuxen. Den ena blir/känner sig utanför, utav någon anledning. Varför? Jag har inget bra svar på det. Varför det blir så det kan man undra över.
På ett arbeta kan man naturligtvis vara i ett team-lag. Då bör lagat vara ojämnt till antalet.

 

GladaKatarina

13 augusti 2008 06:26

Det blir nog till att snickra ihop en flotte förr eller senare... *suck* Tack för ert stöd! :-)

http://gladakatarina.bloggagratis.se

 

Anglinder, förstås!

13 augusti 2008 08:56

Det är därför min blogg heter Metrobloggen... Met-RO-bloggen.... Finns uppenbarligen inga "fallskärmar" i din yrkesvärld heller. Om jag inte har helt för mig är väl livvästarna ombord på våra flygplan en slags både-och-väst, dvs både fallskärm och flytväst. Måste du segla, kan du inte flyga istället. Man ska ju alltid nedåt, ändå...;)

http://metrobloggen.se/anglinder

 

Ullis

13 augusti 2008 19:37

Hmm. Samarbete. Hatar egentligen att samarbeta, men jag tillhör i de lägena mesarna, gillar inte konflikter, försöker organisera och/eller gulla så att det går så smidigt som möjligt. Efter ett gäng kurser på univ där samarbete snarast är upphöjd religion (lärarbrist?!) har jag fått min beskärda del och alltid lika vidrigt. Karaktärerna alltid lika utmejslade, "den dominante", "glidaren", "delegeraren" m.fl, m.fl Tacka vet jag att sitta och fila på en sunkig uppsats i ensamhet..... ;-))
//Kastrullis

http://kastrullapan

 

GladaKatarina

14 augusti 2008 20:31

Men det är helt OK, Ullis: du har ju SJÄLVINSIKT!! Finns inget härligare än människor som har det! Tänk om fler hade det... Där har vi något att drömma om och längta till!!

http://gladakatarina.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har gjort nya inlägg på min reseblogg, fyra inlägg från London! Ett besök i the Temple Church, en båttur på Themsen, en lång rundvandring med fokus på Trafalgar Square och en utflykt till Camden Town med ännu en lång promenad längs Regent's Canal...

Från och med den 1 december kommer jag inte längre att vara skriven i mitt älskade Malmö. Som tur är flyttar jag inte längre än till grannkommunen Svedala - orten som finns på riktigt, ja! Eftersom jag pendlar från Limhamn via Centralen och ända fram...

Hejsan sötnosar!   Jag har saknat er med! Gör det fortfarande! Det händer lite på resebloggen just nu, hälsa på så blir jag ännu gladare!    Jag har bloggeri och sociala medier som en del av mitt jobb nu, men allt hinns inte med.    Annar...

Det är nästan ett år sedan och midsommarbilderna fungerar ju fortfarande - vilken tur!    Glad skulle bloggen vara, det har varit lite si och så med det. Ibland är det bättre att vara... en smula ilsken, då händer det saker.    Denna sommar, ...

  Mamma Elsa skulle fyllt 85 år idag, det är drygt 21 år sedan hon dog. Varje jämna år skulle mina föräldrar fyllt jämnt, det skilde 15 år mellan dem. (Se tidigare inlägg i juni om min pappas 100-årsdag.)   Jag skulle skrivit om henne, men h...