Vad det ett X2000 som for förbi? Nix, det var andra måndagen i november 2009. Måndagen efter Fars dag går till historien som årets snabbaste dag. Varför? Vem vet.

Hela veckan har Google tjatat om att Sesame Street fyller "förtis". (HA! Nyupplockat blogguttryck!) Sedan dess har jag haft en öronmask i mitt huvud, om och om igen hör jag den. Nuuuu är jag så grym att jag delar med mig!! Mwahahahaha! >;-)

...är det säsong för nu! TjusigaEmma, alias den kära Fröken Höna/Agda, är aktiv deltagare varje år! Den 31/10 var hon på Rinkabyfältet, ryttarna springer i strandkanten!

Klipp här:

http://sydsvenskan.se/webbtv/webbtv_skane/article562865.ece

Jag tror att det är Agda själv som galopperar förbi i slow motion på slutet! Annars är det mycket likt. :-)

Det verkar som om begreppet Hubertusjakt väcker lite frågor. Kopierar skamlöst från Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hubertusjakt

"Hubertusjakt är en hästtävling med ursprung från Storbritannien.
Jakten går ut på att man rider en bana med ett antal hinder som
måste passeras. Banan har en viss bredd som inte får överskridas
och dess bredd markeras genom två ryttare, pikörer. Längst fram
rider en jaktledare, master, som inte får passeras av de tävlande.
Banans upplopp är den sista sträckan där det går ut på att hinna
ifatt en person med en rävsvans fäst på sig. Den som lyckas ta
rävsvansen vinner jakten. Rävsvansen kan också vara fäst vid en
tavla, bom eller dylikt."

Och om Sankt Hubertus, jägarnas skyddshelgon: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sankt_Hubertus

"Sankt Hubertus, född cirka 656 i Toulouse, död 30 maj 727 i
Tervueren nära Bryssel, är inom Romersk-katolska kyrkan jägarnas
skyddshelgon med helgondag 3 november. Han var biskop av Liège.
Hubertus härstammade från en akvitansk adelsfamilj. Han gifte sig
ung, men hans hustru dog när hon skulle föda parets första barn; även
barnet avled. Hubertus drog sig då bort från världen till Ardennernas
skogar, där han levde ett liv som jägare. Enligt legenden såg han en
dag ett lysande krucifix mellan hornen på en hjort och bestämde sig
då för att viga sitt liv åt Gud."

Nix, jag rider inte! Bara halva min bekanskapskrets ägnar sig åt detta. :-) Fast jag har kört ponny en gång, vääääldigt kul! Det var fröken Höna som ordnade det också! Har även varit hästvakt, så lite har man ju lärt sig med åren.

Har fortfarande inte köpt hennes CD It's not me, it's you. Vad väntar jag på? Kanske köper den i London, hon spelar på Wembley när jag är där. Gabbi, den lilla lyckosten, skall dit.

Lyssnar på låten 22 om och om igen. Älskar retrostilen på musiken och den sardoniska texten! I ♥ Lily Allen!

Lyssna!! Kvinnor, känner vi igen oss??? Att stå där framför spegeln, vilja vara starka men drömma om prinsen... Och dömas på fel grunder. Män som säger att de inte förstår kvinnor borde plugga denna text (och flera andra). Och om männen vill veta vad som händer inne i damrummet så har de aldrig fått ett bättre tillfälle...

Idag hade vi ambulansbesök på jobbet, ett alltid lika intressant avbrott i rutinerna. Efter jobbet var jag hos Polisen. Sedan fattades bara brandkåren, var nästan halvt om halvt inställd på att de skulle stå med saftblandarna på utanför huset när jag kom hem. Så blev det inte. Man skall se upp med vad man önskar sig. *checkar värmeljusen*

Jag kom idag äntligen iväg och skaffade nytt pass, därav polisbesöket. Polisstationen i Ystad har som bekant sin egen plats i deckarlitteraturen, men det riktiga huset har sällan använts i filmatiseringar. Kanske någon gång med Lassgård, jag låter det vara osagt.

Detta med mitt pass är en pinsam historia. Jag har inget körkort. Har aldrig haft heller, ifall ni tror att jag ägnat mig åt fortkörning eller andra dumheter. Nu var det inte min brist på körkort som var avsett som pinsamt, inte heller min brist på annat, gångbart ID-kort. Det pinsamma är att passet, min enda ID-handling, gick ut i juni. 2008.

Jag veeet. Men jag springer inte på uteställen så ofta. Om jag gör det, så är det ingen - konstigt nog - som betvivlar att jag fyllt 25. Jag är inget för att beställa saker som måste hämtas ut. Jo, en och annan film, men de hamnar i brevlådan. Kortköp är gångbart överallt, att ta ut konstanter kräver minsann ingen legitimation. Jag har visserligen visat mitt pass vid flertalet tillfällen i klädaffärer, utan att varken jag eller expediten reagerat. Jag har kvar streckkodsklistermärket på baksidan av det gamla passet, det fungerade hur bra som helst. Hm.

Jag säger fungerade. För nu har jag förlagt det. Heja mig. *något uppgiven* Nå, nu skall jag ut på Londongalej. Detta duger inte! Så vad göra? Jo, jag må vara utan ID-handlingar och föräldrar. Men syskon, det har jag. Särskilt en härlig Brodersperson, bosatt i det sägesomspunna Svedala - orten som faktiskt finns på riktigt. Sympatiska broderspersoner kan man ha med sig för passanskaffning. Min enda ågren var detta med det förlagda passet. Skulle det bli direkt i fängelset utan att passera "gå"?

Min brorsdotter, dotter till broderspersonen, ville också skaffa pass. Hon var i samma situation som jag, visade det sig. Den gudomligt gode brodern skulle alltså agera dubbel-ID. Polisen/passmyndigheter stängde 15.00, jag slutade jobba 14.10 efter en ganska kaotisk dag. Min broder, brorsdotter och brorsdotterdotter (Jepp, Gladan är gammelfaster flera gånger om) var på passmyndigheten 14.20 Skulle vi hinna? Skulle de ta emot oss?

Jag smet in i damrummet för att pudra näsan - på riktigt. Brorsdottern blev snabbt framropad - och det visade sig att hon sett fel på passet! Det varade i fem år till. 8-) Att vara disträ är utan tvivel ett släktdrag.

Så det blev snabbt min tur. Personnummer? Brorsans körkort? Passet utgånget - då ville de inte ha det. *puh!* Var jag fortfarande 165 cm lång? Framförde blygt men sanningsenligt att jag vid senaste mätningen upptäckt att jag var 166 cm. Detta godtogs utan vidare! *YES!!* De hade en lustig kameraanordning vid disken. Såg jag kameralinsen? Nä, jag såg bara mina glasögon i en svart ruta. Då blev det foto utan glasögon! Va!? UTAN brillor!?? JAG! Oj... Klick, klick. Här, skriv namnteckning.

Och så fick jag se en förhandsvisning av passet!! Oooooh ---- NEEEEEEEEEEEJ...

Ja, ni vet hur det blir. Vem är den där mänskan och varför ser hon ut som en efterlyst terrorist? Varför är halva ansiktet snett? (Släktdrag.) Varför ser ögonlocken ut som på en blodhund? (Släktdrag.) "Kan du leva med det?" frågade 'passmakerskan'. Tja... Om tio år är jag förmodligen ganska nöjd. Ingen tröst idag, visserligen. ;-P

Hon bad mig hämta min pappa igen. Min...? (Nu? Från kyrkogården i Landskrona där han legat kremerad sedan 1987? Det tar emot att säga emot den effektiva överhögheten.) Så kopplade jag: hon menade min 23 år äldre brodersperson. Jodå, han skrev på att jag var jag. Så, fem arbetsdagar och sms i mobilen, sedan kan jag hämta passet hos dem. Signed, sealed, delivered! (Se nu till att vara rädd om kvittot! menade godbrodern.)

Schas, ut från Polisen. Klockan var... 14.39 Gode Gud, jag var omtumlad av denna effektivitet! Min sympatiske broder lugnade ner mig med att det fanns pizza och fredagsmys i det sägenomspunna Svedala. Det kändes verkligen passande.

Igår, klockan 21.00 CET (i England) hade BBC One premiär på Spooks säsong 8! Jag tror att denna serie om engelska MI5 har sänts på Kanal 9 och på dansk TV.

Suveränt bra spionserie! Inte minst för att alla snygga engelsmän hamnar där förr eller senare; Matthew Macfadyen, Rupert Penry-Jones och... tja, ni gissar det nog:

Richard Armitage som Lucas North!! :-D

(Pluta med läpparna, baby! Jennie, nu är han mer i din smak, va? ;-) )

Richard "Mr AdoRAble" Armitage har varit med sedan förra säsongen. Vi får väl se hur länge han får vara med; Spooks är inte ett dugg rädda för att ha ihjäl rollfigurer. Men denna säsong har det iallafall avslöjats att han skall få ha trevligt med en amerikansk blondin. Då får man se hans påmålade, ryska fängelsetatueringar igen, hmm. Det får jag försöka leva med. ;-)

Sjung nu med i signaturmelodin allihopa! "Dun-dun! Do-do-do-do-do!" 8-)

Det snöade idag, från Ystad till Malmö. Det var en ursäkt såväl som någon till att köpa saffransgifflar och julmust (tomtebrus). Nu är gifflarna slut, de var goda! De var bakade på min storebrors arbetsplats. Det är dumt att ta ut julen i förskott. Men Gabbi berättade om en gran som håller på att resas i Stockholm. Jamen då är det väl jul, då då. Den blir mer än två månader lång i år, drygare än Klövervaselin.

Och idag har jag rensat ut vattenlåset på toavasken. Rena julklappen till mig själv, ju. Min vita vintermössa virvlar runt i tvättmaskinen. Imorgon åker den på! Det är alltid en signal till att vintern är här, eller hur?

Synd att inte snön lade sig. En slädtur i vinterlandskapet hade varit trevligt. Kanske i sällskap med en långbent engelsman. Man kan ju alltid fantisera...

Ja, jag minns att jag gnällde över kylan häromdagen. Jag minns det mycket väl. Det var +1 och 14 sekundmeter storm i Ystad idag, urkallt. If you can't beat them, join them. Lika bra att gilla läget. God julmust!

Det är Skånetrafiken som ansvarar för "det hele" vad det gäller bussar och tåg i just - Skåne. En gammal klasskompis, en av de få roliga jag haft, är kontrollant på de lila Pågatågen. Han brukar ropa ut det välkända "nya resande" för att variera till "gamla resande" för att då skolungarna att vakna till. Väl framme hos mig ropar han ut "luttrade resande". 25 års pendlande, tidvis av och till. Längsta förhållandet jag haft.
;-)

Nu har det bytts kortsystem. Skånetrafiken gick ut med det som om det gällde att skaffa det nya Jojo-kortet fort som attan på vissa utvalda ställen innan de tog slut. Ungefär som Beaujolais Noveau-viner eller Bruce Springsteen-biljetter. Ni inser själv hur knasigt det är. Ett vanligt, sabla månadskort.

Nåväl, mitt månadskort skulle ändå laddas upp och jag begav mig till ett av Skånetrafikens kontor. Kön ringlade lång. Låååång. Vi talar Stureplanslåååååång. Skillnaden var att här var demografin ordentligt spridd över hela samhällsbefolkningen. Och de köade snällt. Till ett grönt kort i ett illrosa fodral. En del såg till och med upphetsade ut.

Jag började undra om man erbjöds en spruta mot svininfluensan på köpet. Det visade sig att de första som bytte kunde få en grön och illrosa plastplånbok. Då skrattade jag. Det var inte populärt, så jag avlägsnade mig. Dagen efter gick jag till ett annat ställe där man kunde ta kölapp. 40 nummer före. Provade dagen efter istället, då var det 70 nummer före. Nästan som på Systembolaget innan de började med självbetjäning.

Övervägde att gå upp 1½ timme tidigare för att behöva ladda mitt månadskort. Insåg sedan att det inte var tvunget att skaffa det förbenade Jojo-korten NU, man hade till april på sig. Å-hå. Då kunde man ju ladda upp hos Skånetrafiken på Annan Ort istället. Nu var ju Annan Ort inget utvalt Jojo-center, fick jag veta. (Jojo-center. Nu blir jag så där trött igen.) Men ladda upp mitt gamla kort, det kunde jag.

Och ser man på, jag rusade in på Skånetrafiken i Annan Ort en minut innan stängningsdags. På detta ställe sitter en person som jag nästan törs lova är en av Sveriges suraste. Det har personen säkert giltig anledning till. Hur som helst; Annan Ort hade visst Jojo-kort. Trots att de inte var något Jojo-center. Gode Gud, hur vågar de?! Tänka sig, jag lyckades lägga vantarna på ett Jojo-kort! Fattar ni, ett äkta Jojo-kort!! Dock var jag inte populär som kom en minut innan stängningsdags. Det slutade med att jag sade mig vara beredd att tacka, bocka, niga och erbjuda en årslön som tack för hjälpen. Då flinade han förvånat. Jojo.

Att jag till och med lyckades komma ihåg att köpa bröd sedan på hemvägen, något jag lyckats glömma i tre dagars tid, får mig att känna mig riktigt nöjd med mig själv. Vilka vardagsbedrifter man utför.