Denna utmaningen hittade jag hos Anna, tre saker...

1. Tre saker du skulle ta med till en öde ö: allt-i-ett-tält, mat för ett år och Richard Armitage. (Kan vi åka nu?)

2. Tre färger du klär i: cerise, lila och rött. (Starka, klara färger.) Väninnan Den Bildsköna tycker att jag skall ha med turkos, jag byter den mot rött. :-)

3. Tre favoriträtter: ungsbakad lax, grillad kyckling och pannbiff med lök.

4. Tre favoritdjur: katt, glada och räv. Hade velat ha in lokatt och hund också, men eftersom det bara var tre, så...

5. Tre favoritfilmer: Älskar Casablanca med Bogart och Bergman, den blir aldrig utsliten. Nästan alla Jane Austen-filmatiseringar kommer högt, skulle kräva 10 000 ord att rangordna dem. Gillar det mesta som Richard Curtis ligger bakom (Mr Bean, Blackadder, Love Actually m fl).

6. Tre favoritböcker: Jane Austens romaner, Jag, Claudius av Robert Graves och Bibeln. (Nästan samma som prästen i Ett Herrans Liv.)

7. Tre Favoritfrukter/bär: Hallon, banan och passionsfrukt.

8. Tre favoritdrycker: Vatten, kaffe och smoothie.

9. Tre favoritblommor: doftande rosor i gammal stil, pioner och

freesia.

10. Tre saker du inte kan vara utan: glasögon, choklad och bygel-bh.

11. Tre dröm-resmål:  England, Italien och Egypten.

12. Tre favoritglassar: 88:an, GB-Sandwich och Tiramusù.

13. Tre ord som beskriver dig själv: GLAD, tjock och intelligent.

14. Tre favoritklädesplagg: knälång kjol, tights och top.

15. Tre ord för kärlek: samhörighet, lyhördhet och omtänksamhet.

Och apropå tårar i ögonen; jag behövde verkligen min tiramisù igår - som tröst!

Säsong 3 av BBC:s Robin Hood är nu slut i Storbritannien. TV4 i Sverige har hunnit visa tre avsnitt av 13, så om du följer serien där - LÄS INTE DETTA INLÄGG. För många avslöjanden...

Och om ni händelsevis ogillar min förtjusning över en speciell engelsman med mörkt hår och långa ben - gå någon annanstans! Här finns ingenting att se. Hej så länge! ;-)

Jag är nästan 40 år och gråter över en person i en TV-serie. Hur patetiskt är inte det? Lipar så att datorn riskerar att bli vattenskadad. Och njuter av det. *suck* Här talar vi säsongsfinaler i bästa operastil!

Nu är det ju inte bara EN person som biter i gräset i denna säsongsavslutning - detta klipp avslöjar ALLT.

Det är inte hjälten jag sörjer, snarare tvärtom och mitt emellan, märkligt nog. Mannen i svart som befann sig i gråzonen och till sist gick över till den goda sidan, honom sörjer jag.

Dessförinnan har han blivit förödmjukad, bunden vid träd och sängar - med och utan munkavle - blivit satt i fängelsehåla, suttit i bur, varit nära halshuggning och hängning, blivit knivhuggen, drogad och pilträffad så att han borde varit död för länge sedan... Och blivit mer lurad och bedragen än en människa skall behöva uppleva.

Han älskade en enda kvinna med stor passion, större och mer övertygande än vad den så kallade hjälten gjorde. Basta! Så mycket att många - och jag med dem - ville se dem lyckliga tillsammans.

Men han har även burit sig illa åt. Mycket illa. Mot såväl onda som goda. Barn och vuxna. Kvinnor och män. Begått mord, dråp och mordförsök på såväl bönder som kungligheter. Och sitt livs kärlek... *gråter igen, värre än innan*

Men med tanke på hur bedragen han blivit, så... förstår och förlåter jag honom fullständigt. Han är ju åtminstone inte verklig. Skulle aldrig förlåtit honom så totalt om han var verklig. *vädjar om förståelse* Jag menar, i verkligheten skulle jag vara förlåtande, förstånde - och springa för livet. Men nu är ju alltihop en drömsk fiktion, tack och lov.

Mitt i alltihop så har han fått mig att skratta. Verkligen skratta. Stackars hopplöse man! Och på många krokiga vägar lyckades han och hjälten sluta vapenvila, göra gemensam sak för rättvisan och, faktiskt, bli vänner.

Vilken sammansatt personlighet som utvecklades under tre säsonger - välspelad av en underbar skådespelare! Trots att seriens manus ofta var riktigt dååååligt!

Egentligen handlar ju serien om någon helt annan. Seriens verklige hjälte... eh... Ja, han lägger jag knappt märke till i den här serien. Knepigt, eftersom Robin Hood var min största hjälte som barn. Nåja, Kevin Costners Robin Hood var lika illa - Alan Rickman som Sheriffen stal HELA den filmen.

Så jag föll åter för boven. Som inte är en riktigt, genomond bov i sitt hjärta. Som kanske kan bli god, lite iallafall. Finns det något oemotståndligare? Speciellt om man binder honom vid ett träd och får honom att le så där sexigt...

Richard Armitage, allt är ditt fel. ;-) Du är alldeles för bra på att väcka sympati för dina rollkaraktärer. Du försökte allt för att man skulle hata denne man. Det var ditt enda misslyckande. Allt annat var briljant och... helt underbart. Du är alldeles för bra för denna galna, usla serie.

Det är bra att du kan gå vidare till annat. Absolut. Slut på svarta läderoutfits som klär din långa kropp som en andra hud, låååånga svärd, rytanden med mörk röst, eyeliner runt ögonen, trånande blickar efter Lady Marian. It's over.

Bye bye, Sir Guy... *snyft*

Apropå tidigare inlägg och kommentarer: måste vi inte gå till botten med detta? Jo, det måste vi! Är det karlar (går det bra med engelsmän?) eller blommor? Måste de vara under kudden? Vad fungerar bäst för den moderna kvinnan?

Nej, det måste inte vara Richard Armitage och inte se ut som honom heller. Men han  är en hiiiiimla bra stand-in, säger jag bara. :-)

"Kumm ing, jao e himma," som skåningen säger. Igår, 14/6, blev det besöksrekord igen. Så trevligt att ni hälsar på! Hoppas jag lyckas återgälda vänligheten till några av er; till er alla vill jag bara säga så här:

Vassegoa å doppa! :-)

Föredrar ni te eller annan dryck? Det ordnar jag, givetvis! Säg bara till!

Önskas det något starkare? Hmm, tänk på att det är måndag. Tidig måndag, dessutom. ;-)

Men eftersom vi alla är i gott sällskap med varandra, så skall vi nog hålla igång livsandarna. :-)

Gaah, mitt lilla rekord är givetvis kul i min lilla värld. Ingenting stort i hela stora bloggvärlden. Men man blir ju glad och jag är verkligen tacksam, vare sig det håller i sig eller inte. Allt som går upp går givetvis ner. Vi bloggare behöver varandra och våra läsare. Tack skall ni ha!

Kikar på mina senaste inlägg och inser att jag inte lever upp till mitt namn. Det vänder. Jajamänsan. Trust me, I'm a chiropractor's receptionist.

Det finns tröst. Undviker choklad, men föll till föga ikväll. Åt pizza, drack öl. Mitt eget fel - nej, mitt eget val. Får glo på Richard Armitage istället, inte lika kaloririkt.  ;-)

Är hos en väninna på Österlen, hennes 10:10-åring (10 år, 10 månader) och vi spelade fyra rundor Uno; jag klådde henne i de tre första. ElakaKatarina. ;-) Jag diggar Uno, har alltid gjort, kommer alltid att göra. Kalla mig barnslig, vad ni vill - Uno är helballt! :-D

Väninnan och jag pratade av oss om livet nyss, mest jag. Det behövdes.

Ann-Louise gav sina bloggvänner en fin utmärkelse. Så bra, jag kände mig väldigt sugen på att ta emot en utmärkelse just nu. :-) Elegant blogg, minsann!

Jag hoppas att mina bloggvänner känner likadant - ta för er!  

Kan också konstatera att det bloggas bra i vår krets och att det attraherar läsare! Många med mig har märkt att besökarantalet gått upp. Vi är många som skriver bra och tänkvärda saker här, vi skapar något värdefullt. Min egen blogg steg från strax under 2000 läsare i april till nästan 3700 i maj. Man häpnar!

Tack alla ni som läser! Vet inte vem en tiondel av er är, men vill ni låta mig veta, så är jag idel öra! :-) Igår var ni 238 stycken härinne, mitt nya rekord.

Det måste jag fira! Så var det ju dessutom detta med Elegant Blogg, hm... Här? Då får det bli Richard Armitage på röda mattan! Det är elegant.

Solbad, pooldopp, släkt och vänner, god mat. Solnedgång, åktur, samtal. Shoppingmässa, vackra saker, intryck. Härligt.

Men. Försommarkonsert i Svedala kyrka. Där finns hänryckningen.

Den kommer så sakteliga av en blanding av klassiskt och modernt, skönsång och gospel. Nyskriven melodi om blommande vallmo som man aldrig vill skall ta slut. Efteråt är själen lugn och fylld till bredden. Mina steg och min själ hoppar hage på vägen hem.

Lek med tvååring från barnpool till sandlåda. Kel med djur. Nytt avsnitt av Robin Hood (säsong 3) med Richard Armitage som Gisborne i en otroligt gripande scen där han verkligen kommer till sin rätt! Hänryckning coh extas. ;-)

Och nu slår flädern ut! Hylle på skånska! Min favoritblomma...

Ser att jag haft besöksrekord idag.

En har hittat hit genom att googla på "erotiska tapeter". *skratt* Visste inte ens att jag hade sådana.

Skulle väl vara en och annan bild på Richard Armitage, då. Oj, där var visst en till! ;-) Det har varit en varm dag, man kan förstå honom...

Tack och go' natt från den alltid lika seriösa Gladan. Dröm sött. Det skall jag.