Har varit på väg att göra flera listor på sistone, men svaren blir så långa och omständiga. ;-) Hittade denna listan hos Anna och hoppade genast på den.

Höger- eller vänsterhänt: Höger, men använder vänster en hel del. Datormusen på jobbet, borsta håret, låsa upp - försöker använda den, bra för hjärnan och ergonomiskt. :-)

Humör just nu: Nöjd.

Är det nåt du absolut inte äter: Bruna bönor.

Kläder just nu: Gammal mysig frottémorgonrock, skall in i duschen. 

Musik just nu: You don't know me,  Ben Folds och Regina Spektor. http://www.youtube.com/watch?v=FRgQns-TJGM

Vad sa du senast: Hej då, ha så kul och hälsa så gott! på telefon till brorsdottern Jenny som snart fyller år.

Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Napoleontiden! Jane Austens och engelska flottans höjdpunkt, snygga klänningar med hög midja... 8-) Eller Medeltiden! Eller... Älskar historia och känner ofta att jag är född i fel århundrade.

Längd och vikt: 165 cm, vikt nog för att kunna vara 190 cm lång.

Hur många kuddar sover du med: 1.

Favoritväder: Sol, 20 grader.

Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med: Komplett kunna-bo-i-tält, mat för ett år och Richard Armitage. ;-)

Spelar du nåt instrument: Har spelat klaviatur och gitarr, annars är rösten mitt absolut starkaste instrument. ;-)

Morgon- eller nattmänniska: Anpassningsbar.

Vem är viktigast för dig: Min släkt och mina vänner är det värdefullaste jag har, men jag själv är viktigast för mig. Min välmående beror till 90% på mig själv.

Bästa film: Pride & Prejudice från 2005 eller Love Actually från ungefär samma tid. Richard Curtis är en fantastisk manusförfattare. Han skriver med hjärtat! :-) 

Tror på liv på andra planeter: Ja, ibland tror jag knappt på liv på denna planeten. ;-) Universum är enormt, det är bara logiskt att det finns liv därute.

Har du några homosexuella vänner: Jadå, bi- och homosexuella. Har haft ett flertal genom livet. En fd pojkvän lever med en man idag.

Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja, men det är faktiskt lättare att vara fysískt trogen än psykiskt trogen. Trohet är som kärlek, hur definierar man det? Men jag vill personligen ha och få trohet i ett förhållande. Kan förstå polyamori allt bättre, men är själv hopplöst monogam.

Hur många barn har du/vill du ha: Har inga och lär inte skaffa heller. När jag var 11-12 år drömde jag om en jättefamilj och med tanke på att min släkt är väldigt fertil, hade jag nog kunnat vara 10-barnsmamma. Hade jag levt i ett annat århundrade och blivit gift hade jag definitivt haft massor av barn, om jag överlevt. 

Snarkar du? Ibland. Men jag är mer känd för att prata i sömnen.

Rädd för insekter? Tja, de stora är inte så kul... 

Äckligaste insekten: Alltså, ser man en maffig spindel eller ekoxe så är det klart att man hajar till! Men jag blir lite nyfiken också.

Bästa bok? Jane Austens romaner.

Vad vill du jobba som? BBC-serietittare. ;-) Eller föredragshållare. Författare, om jag hade någon idé till en roman.

Pizza eller hamburgare? Thaimat. ;-)

Stökigt eller välstädat? (ditt rum, hus, lägenhet m.m.) Stökigt... Men välstädat vore trevligt.

Gungar du på stolen? Nej.

Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Nej, jag är höjdrädd.

Hur många syskon har du? En stor drös halvsyskon.

Vad är du mest rädd för? Jag har fobi för jättebjörnlokor (knasigt trauma från barndomen). Annars är jag mest rädd för likgiltighet och vad det för med sig.

Är du rädd för blod? Ja, tyvärr.

Saltar du på maten? Sällan det händer.

Gillar du att sjunga? JjjjjjaaaaaaAAAA. (Härmar Malena Ernman.)

Vilket gymnasieprogram gick du och varför? 3-årig humanistisk linje, halvklassisk variant med utökat estetisk inriktning. (=latin, franska och spanska samt frivilliga lektioner i estetisk bild.) Älskar språk och klassisk bildning.

Anser du att du är stark? Rent psykiskt är jag löjligt stark. Rent fysiskt kunde jag varit abnormt stark, har definitivt kropp till det. Annars är, som jag innan nämnde, rösten mitt starkaste instrument. ;-) 

Brukar du sola? Nej, har "snövit-hy" och måste akta mig. Älskar skuggan en varm dag. 

Röker du? Aldrig i livet, har inte ens provat. Var dock passiv rökare under hela min uppväxt, tyvärr.

Snusar du? Inte en chans.

Kaffe, te eller inget? Helst kaffe men dricker gärna även te.

Bild från Ystads Allehanda 

Jag älskar att höra hur du säger "ISH-tát!" (Ystad) och "Skaune"!!!! :-D Puss på dig!! Nästa gång du spelar in Wallander här nere kan du väl ha en sidekick? Vad sägs om att ge den rollen till Richard Armitage? ;-) (Dags att landa nu, Gladan!)

Dag efter dag har jag kikat i brevlådan, kikat på nätet, väntat och hoppas. Gjorde beställningen via CD-Wow, ett otroligt bra pris på en ny DVD som skulle skeppas via Storbritannien. Tid tog det. Hur liten kan en Little Dorrit bli? Igår kom hon! 14 avsnitt, 8 timmar, 4 dvd:er. Gladan har att göra! :-)

Serien Little Dorrit är efter en roman med samma namn av Charles Dickens  och visades i höstas på Gladans älsklingskanal BBC1, har bloggat om detta tidigare.

Jag är hopplöst svag för engelsk, klassisk litteratur. Jag älskar engelska film- och TV-produktioner. Jag är hopplöst svag för engelska klassiska skådespelare av bägge kön och alla åldrar. Faktiskt! Fast de som är långa, mörka män med djupa röster är jag extra svag för. Det har jag nog också bloggat om... 8-) (Love you, Richard Armitage!!)

Därför tycker jag att ni skall få en närbild på den stilige mannen i bakgrunden...

Matthew Macfadyen som Arthur Clennam i BBC:s Little Dorrit.

Bara så ni förstår vad jag menar, inga missförstånd. *suuuuck*

Föll för Arthur Clennam 1988. Föll för Mr Darcy 1995. Macfadyen spelade Darcy 2005 och Clennam i fjol. Vad är oddsen!? Det måste vara äkta kärlek... ;-)

Nu skall vi se... Måste tidigt i säng ikväll. Skall ut och äta med släktingar på onsdag. Jobbar sent på torsdag och skall upp tidigt på fredag. Full rulle lördag och söndag. Återstår fredag kväll för Little Dorrit-maraton. Kan det inte vara fredag snart? ;-)

Med stackaren menar jag inte mitt förkylda eller friska jag, utan den påstått döde prinsen på vit springare. Kolumnisten skriver att kronprinsessan slagit hål på en gammal myt genom att inte beskriva sin relation i särskilt himlastormande ordalag. Knappast, till och med jag har insett att det där med prinsen är en saga, och jag är hopplöst romantisk. Victoria och Daniel beskriver en sund relation där två människor delar varandras liv för att de vill. Ingen sätter den andra i "jag skall rädda dig"-positionen. Istället räddar de sin vardag tillsammans. Kan en relation bli bättre än så? :-)

En prins på vit springare verkar inte riktigt vara i fas med denna tidens idéer. Då kan det ju lika gärna vara. En sådan prins skulle möjligen kunna göra en insats om man var i tillfälligt trångmål, men då får han åtminstone ha verkygslådan med sig. Fast nä, jag har en egen.

Förresten, vill man bli räddad? Låt säga att man var en nobel dam i nöd på sagornas tid och blev bortrövad av en otäckt stilig typ i svart läder. Som till exempel... kommer osökt att tänka på den elake Sir Guy of Gisborne från BBC's Robin Hood-serie. Oj, titta! Han spelas ju av Richard Armitage! Vilket sammanträffande! ;-D Han råkar vara den ende mannen jag sett som klär i hockeyfrilla - och han har polisonger!! Och en hes, djup röst. Nämen oj! 8-)

Nu kommer prinsen på vit springare! *stick och brinn, prinsen*

*suck* Good guy, bad Guy. ;-) Kan man inte få en kombination, som så småningom mognar till att bli en jämställd partner? Eller är det lika dum-romantiskt att hoppas på? Vem vet, Daniel Westling kan ju mycket väl ha gått igenom just detta. Och nu möter han och fästmön pressen och verkligheten tillsammans, trygga och belåtna. Lyckliga de!

Ljuset sticker i ögonen. Halsen är som bedrövlighetens slagfält, överdraget med ilsken taggtråd. Hjärnan och dess innehåller förvandlas sakta men säkert till tuggummi.

Det har varit på gång av och till den senaste veckan, men nu är det väl lika bra att erkänna sig besegrad.

Imorgon är det jag som stannar hemma från arbetet. Får väl ägna mig åt att sova, tvinga i mig lite chokladpudding och se om North & South med Richard Armitage.

Ssssstaaaaackars mig!!!

Nu sänker sig mörkret över Paradiset. Snart skall jag hem igen. Det har varit en givande helg, har öppnat munnen och satt ord på en del saker som funnits inom mig på sistone. Det tar sin tid, det där. Inte ens bloggen får veta för mycket. Saker och ting, som till exempel vad jag verkligen vill, måste få "bakas klart" inom mig innan jag säger det. Det är svårt med drömmar. Även en Glada kan vara rädd för att flyga ibland.

Förutom god matlagning och sköna utevistelser i vintelandskapet, har Damen i Huset och jag njutit av DVD-tittande: The Queen med Helen Mirren i huvudrollen igår. Jag hade sett den innan och kan varmt - varmt! - rekommendera den. Visste att den skulle vara bra innan jag såg den. Den är ännu bättre!

Och vi såg North & South och njöt i fulla drag! Vi har samma smak för "Period Drama", även om vi inte gillar samma typ av män. Jag får med andra ord ha Richard Armitage för mig själv - i allafall från henne. ;-) Vi suckade, snyftade och skrattade tillsammans på alla de rätta ställena.

Om ni tror att det är främst romantiken som lockar, så skall ni veta att det är ett trovärdigt skådespel om människors relationsdynamik som är det som håller intresset kvar. Det behöver inte bli Norén-tungt för det. En del kan ändå sluta olyckligt, annat kan - tack och lov - sluta lyckligt.

Är det dessutom historiskt korrekt, lär man sig något nytt och värdefullt på kuppen. Helt i min smak! Fokus i North & South handlar om den framväxande bomullsindustrin och de motsättningar som finns dels mellan arbetare/ fabriksägare, men även mellan norra och södra England.

Dessutom motsättningar i familje- och kärleksrelationer, som grädde på moset om man så vill. Samt att utveckling och förändring är oundviklig och om hur vi tacklar detta på bästa sätt; inte minst genom att bygga broar och inte bränna skepp. En helgjuten berättelse och upplevelse. :-)

Jaja, det blev faktiskt så att vi såg Skavlan på TV igår. Han är fantastiskt bra! Sett honom förr på dansk TV, tror jag. Damen i huset och jag konstaterade att vackra Bonnevie gjorde ett stort uppköp när hon fick ihop det med Skavlan istället för Persbrandt.

Damen i huset och jag har stor antipati mot skådespelare med, som vi kallar, "kalla fiskögon". Persbrandt har sådana. Alla skådisarna i Dangerous Liaisons har det: Glenn Close, John Malkovitch, Uma Thurman och Michelle Pfeiffer. (Dock inte Keanu Reeves.) Många älskar den sortens ögon, men inte vi. Däremot har Armitage vackert grönblåa ögon som lyser av värme när... *tyst, Gladan*

Men vad vi verkligen gillade, förutom Skavlans förmåga att få fram det bästa hos sina intervjuoffer ;-) var att såväl Bildt som Guillou tack och lov (vi sade det innan de själv sade det) slipat av sina värsta kantigheter med åren. Två hyperintelligenta män som idag har en avsevärt större självdistans. Inga sura miner, inga "nu går jag" mitt i intervjun. Inget onödigt "nu-tar-jag-detta-djupt-personligt". Det bästa i deras personligheter lyser istället igenom: humor och värme tillsammans med intelligensen. Härligt!

Så bläddrade jag lite i tidningen Tara, som damen i huset prenumererar på. De lyfte fram fördelarna med den medelålders mannen och hade en snabbintervju med Jonas Gardell - till och med han har lite mindre vassa kanter mad åren, jodå det har han faktiskt! Han fick frågan om vad som är det bästa med såväl medelålders män som kvinnor.

Hur som helst, en trevlig människa är en trevlig människa, oavsett ålder. Vad vi än tror, så förändras vi dock en smula. Vi utvecklas, om vi har tur! Allt omkring oss påverkar, det är upp till oss hur vi tar in det, bearbetar det och sedan använder oss av det. Dessa erfarenheter behöver inte förändra oss i grunden, men ger oss ett vidare synfält och kloka insikter.

Vad jag i detta sammanhang insåg var att jag helt enkelt tycker att det känns hur bra som helst att fylla 40 till sensommaren. Visst grubblar jag på eventuell fest (var? när? har jag råd??), men själva siffran - 40 - är jämn och vacker. En bra ålder.

Hade jag trott att mitt liv skulle vara så här när jag blev 40? Verkligen inte. Är jag nöjd med vad jag åstadkommit? Verkligen inte. Känner jag mig misslyckad? Verkligen inte.

Men varför skulle jag? Livet skall ju aldrig bli fixt och färdigt, då stannar man ju av! Och det skulle jag vara rädd för!

"A rolling stone gathers no moss" säger engelsmännen. En rullande sten samlar ingen mossa. Nåja, lite grön mossa kan ju vara dekorativt, men man behöver ju inte växa fast på samma plats och helt gömma sig i den. Man kan bo på samma plats i hela sitt liv och ens inre utveckling kan vara minst lika rik och varierande - eller mer! - än hos en person som reser jorden runt flera gånger.

Någonstans i det hela finns vars och ens personliga lagom och, med tiden, mindre kantiga personlighet. Även om en del sidor förmodligen bara blir värre med tiden, mwahahahaha... ;-)

...landade Richard Armitage i Gladans brevlåda. Jag skall säga det rakt ut, precis som det är: Gladan är KÄR!!! ♥ ♥ ♥

Gladan avvaktar lördagen, då kommer kanske mer än bara ett DVD-omslag med underbart innehåll??? Kanske kommer hela Richard Armitage!? Jag menar, Vicar of Dibley är ju mitt alter ego. Och HON gifter sig ju med Armitage... 8-) Dream on, Gladan.