Katarina Mazettis senaste pocketutgåva heter Mitt Himmelska Kramdjur och handlar om en grupp människor som under lägerliknande former på en gammal scoutgård skall utforma sin egen religion och religiositet.

Mazetti har skrivit bättre böcker, men lyckas som vanligt överraska med intressanta personer i livsavgörande situationer, dråpliga kommentarer och skratt som leder till sorg som sedan åter vänds i fördjupad glädje.

Mazetti håller kvar sin inarbetade form med växlande berättandejag, två personers berättande av samma berättelse ur sin synvinkel. Denna boks första berättare är Wera, en journalist under falsk flagg som vill skriva om (och givetvis göra sig lustig över) kursdeltagarna sökande. Bokens andra berättandejag är Madeleine, en till utsidan grå byråkrat med med en tragisk hemlighet som hon bokstavligt talat bär omkring på.

Kursdeltagarna skall redogöra för ”sin” tro och detta skall diskuteras av alla. Att det blir upplagt för djupa frågor, konfrontationer och knivskarpa kast mellan vad som är flum och kristallklara analyser är självklart och väl beskrivet.

Och sedan kommer den totala överaskningen som vänder på begreppen. Vad händer nu? Inte vad jag väntat mig! Men ändå var det lite som romarna beskriver begreppet Deus ex machina: oväntade och fantastiska åtgärder som nästan känns frampressade. Men om man vänder på det och betänker att slutresultatet redan var planerat och Någon hade till uppgift att hitta rätt personer för att ro iland en idé, då var det nog inte så frampressat i alla fall…

Och vem är egentligen den Grå Damen?

Boken lyckas med sitt mål: att diskutera vem som söker, varför man söker och vad människors möte kan leda till. Detta utan att ta ställning men väl genom att ge en intressant vinkling av det enormt vida begreppet andlighet, utan att bli det minsta tung och svårläst.

Det sägs fortfarande så mycket dumt om feminism av såväl män som kvinnor. Må så vara.

Hädanefter kommer jag inte diskutera med någon anti-feminist, lite-anti-feminist eller bara-när-det-passar-mig-feminist utan att de har läst denna bok:

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra skriven av Liza Marklund och Lotta Snickare. Klicka på boktiteln så kan ni läsa mer om boken samt recensioner av den. Finns i alla välsorterade pocketboklådor.

En recensent anser att boken borde vara obligatorisk i skolan, en annan för alla män, en tredje för alla döttrar.

Jag säger bara detta: den är så in i bövelen angelägen.

Jag har ännu inte läst hennes bok Det ver inte mitt fel, men har alla intentioner att göra det när den kommer ut på pocket.

Hon var sommargäst på min lokalradio idag, och hon skräder inte med orden. Överviktiga konsumerar nästan 20% mer mat än normalviktiga och det sliter avsevärt på miljön.

Jag har ingen ursäkt att komma med. Jag känner mig träffad. Tack och lov går det allt bättre med att verkligen handla närodlat och inte bara säga att jag skall. Tack ock lov pendlar jag miljövänligt, flyger 1 gång vart femte år och kompenserar kanske något.

Det låter inte vackert när hon säger att hon inte har något emot överviktiga människor, det är upp till dem om de vill vara mindre attraktiva. Det svider lite, men hon talar egentligen bara om vad alla medier pråglar ut.

Man kan trösta sig till leda med att det finns de som uppskattar "generösa former", men man blir ändå ombönhörligen placerat i ett fack man inte trivs med. Det är upp till mig att hantera det, vilket jag också gör. Så ser verkligheten ut.

Läs gärna lite annat hon skrivit!

Om shopping

Om förlåtelse och behovet att avsluta en relation

Svensk massflykt från ansvar , om senaste boken.

Men okej. Har läst ut sista Stieg Larsson-boken idag, del 3 i Milleniumtrilogin: Luftslottet som sprängdes.

Lisbeth Salander rules! :-D

En annan manlig svensk idol (förutom HippHipp:s Johan och Anders) är Fredrik Lindström som är sommarvärd idag i P1:s Sommarprogram.

Jag ska höra reprisen ikväll kl. 22.00 :-) Härligt med män som får ens inre glada att flyga högt!

Här är Lindströms officiella hemsida!

Jag brukar skoja rätt bra med cirkeldeltagarna när jag har engelskkurser. De flesta noterade ganska tidigt att HippHipp var främsta inspirationskällan.

Kajan, självklart! (Jag har en seriös crush på den mannen!)

Tiffany, but of course!

Men även, givetvis... Mike Higgins! 8-D Skrattar så jag gråter, utan att överdriva! "Breeaöörwwrd"! Hahahahahahahahahahahaha!!!

Sigh no more, ladies, sigh nor more;

Men were deceivers ever;

One foot in sea and one on shore,

To one thing constant never;

Then sigh not so,

But let them go,

And be you blithe and bonny;

Converting all your sounds of woe

Into. Hey nonny, nonny!

Sing no more ditties, sing no mo,

Or dumps so dull and heavy;

The fraud of men was ever so,

Since summer first was leafy.

Then sigh not so,

But let them go,

And be you blithe and bonny,

Converting all your sounds of woe

Into. Hey, nonny, nonny.

(Nej, gråt ej, gråt ej, hulda mö,

Ty alla karlar svika:

En fot i land, en fot i sjö,

Men aldrig jämt och lika

Låt sorgen gå

Och gråt ej så,

Var glad och sjung och tralla

Och byt de kval ur hjärtat gå

I hejsan, falleralla!

Ack, sjung ej så, ack, sjung ej så

Din visa, blek om kinden,

Ty alla karlars eder gå

I kapp med sommarvinden.

Låt sorgen gå

Och gråt ej så,

Var glad och sjung och tralla

Och byt de kval ur hjärtat gå

I hejsan, falleralla!)

Nåja, det är nu inte bara män som sviker, kvinnor sviker definitivt lika ofta. Manshatare blir jag aldrig, lika lite som Beatrice i "Much Ado About Nothing". ;-) Hjärtesorg är svårt och tungt och värt varenda tår.

Men så här efteråt, när man ser tillbaka på sina egna gamla hjärtesorger, kan jag inse att jag så innerligt begrät mina förlorade drömmar och inte alltid mannen jag förlorat, även om jag trodde det... Så var det iallafall för mig. En vacker bild av hur livet kunde vara hade ohjälpligt gått i kras. Sådant gör ont! Drömmen var målet, mannen var vägen dit. Illa, illa...

Nu i sommaryran, när hjärtan krossas och nya allianser formas - öppet eller hemligt - är det alltid lika skönt att återvända till min främsta favorit, alla kategorier: Jane Austen!

Tar fram Sense & Sensibility, där storasysterns Elinor's kärlek Edward Ferrars visar sig vara hemligt och olyckligt förlovad med en riktig fjäskhäxa. Lillasystern Marianne ger sitt hjärta till en falsk drummel, Mr Willoughby, dör nästan av olycklig kärlek och är samtidigt förblindat, omoget elak mot mannen som verkligen älskar henne; gentlemännens främsta gentleman: Colonel Brandon! *suck*

Samtidigt kryllar boken av underliga äktenskap där paren passar så illa ihop att de inte kan annat än väcka sådan förundran att detta i sig ger deras förhållanden en någorlunda förståelig anledning till att fungera.

"Mr Palmer is so droll. He is always out of humour."

(Mr Palmer är så rolig. Han är alltid på dåligt humör.)

Vi tror dig, Mrs Palmer.