Vintersolståndet inträffade i dag, 13.05 svensk tid (CET)! Äntligen!

Då stod jag och väntade på taxibussen, hade tillbringat helgen i Paradiset. Storm och regn hade dragit förbi. Solen sken. Livet kändes lättare igen. Sammanhang! :-)

Åter till jordskalvet. Tornquistzonen!! Jag visste att det är stort intresse för utvinnig av diverse metaller och gas på tvären i Skåne! Men inte hade jag någon aning om att det berodde på Tornquistzonen! :-)

Svedala Lokaltidning: Uråldrig kontinentkrock gjorde sig påmind

"Det var rörelser i det område av sprickor som finns i jordskorpan i Skåne som gav upphov till morgonens jordskalv. I den så kallade Tornquistzonen möts urberget och de sedimentära bergarterna - och då kan marken skaka. Tornquistzonen är en deformationszon i berggrunden som sträcker sig från Nordsjön mot sydöst, genom Jylland, Skåne och Polen till Svarta havet. Rörelserna i Tornquistzonen började för mer än 400 miljoner år sedan, då den baltiska kontinentalplattan (Baltica) kolliderade med en annan kontinentalplatta, Avalonia (!!). "

Wikipedia: Tornquistzonen

"Tornquistzonen är en av de största geologiska deformationszonerna i norra Europa." (!!!)...

"Det finns en teori om att berggrunden inom zonen spruckit till den grad att vatten kunnat strömma ner i sprickorna, vilket gör att detta område passar sig utmärkt för utvinning av geotermisk energi. Man har genom provborrningar kunnat mäta att vattentemperaturerna på runt 3000 meters djup ligger på mellan 80 och 110°C.

Tornquistzonen är uppkallad efter den tyske geologen Alexander Tornquist som företog studier över denna."

Lunds Universitet: Tornquistzonen

"Man brukar ofta säga att den också markerar gränsen mellan det landskap som är typiskt för Sverige och den som är typisk för Danmark och kontinenten i sydväst. Berggrundsrörelserna i Tornquistzonen började redan för mera än 400 miljoner år sedan, då den baltiska kontinentplattan (Baltica) kolliderade med en annan kontinentplatta (Avalonia). Det är dessa rörelser som givit upphov till de skånska horstarna (d v s åsarna, min kommentar) (t ex Söderåsen, Linderödsåsen, Romeleåsen) och till nedsjunkningen av till exempel Vombsänkan."

Mycket intressant!

Sydsvenskans förstasida handlar idag om en ny doktorsavhandling om mobilstrålningens effekt på råttors minne. Avhandlingen är skriven av Henrietta Nittby, som disputerar på Medicinska Fakulteten vid Lunds Universitet på lördag.

Grattis till Henrietta! Skall bli intressant att följa vad denna unga forskare åstadkommer. Har en känsla av att vi kommer att höra mer om hennes forskning.

(Ung släkting som jag inte träffat sedan hon var mycket liten. Men det är kul iallafall. :-) )

Från Wikipedia:

Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Guds) ankomst. Advent är den inledande perioden i det västerländska kyrkoåret. Sina historiska rötter har adventsfirandet i julfastan, en fasteperiod som speglade påskfastan och i likhet med denna var 40 dagar lång och därmed omfattade sex söndagar. Denna spegling av påskfastan lever kvar i att Jesu intåg i Jerusalem utgör predikounderlag såväl den första söndagen i advent som på Palmsöndagen. Traditionellt i kyrkan är advent alltså en tid av fasta, förberedelse och väntan inför firandet av Jesu födelse vid jul.

Så glöm inte vad julen handlar om. ;-)

Bild från Ystads Allehanda

Fast man kanske skall skaffa TV-kanaler ändå. Brittisk TV! ;-) Eller - jag har sagt det förr - BBC1! I morgon börjar de visa den brittiska versionen av Wallander. Villospår - Sidetracked.

Times skriver om detta och om Ystad. Ystads Allehanda skriver om att Times skriver om Ystad. Så skapas nyheter. Jag skriver om alltihop. Hej å hå. Det är bloggning, det!

Wallander jämförs med Bond. Fem olika skådisar som Wallander i mer än 20 filmer. Jag stönar inombords över denna jämförelse, kan helt enkelt inte låta bli.

Wallander jämförs dock även med Morse, en vettigare jämförelse.Midsomer nämns givetvis också: mord i idyllen. Många mord. Löjligt många mord.

Sedan går Times' journalist igång på Ystad med omgivningar. Jodå, det faller honom i smaken, inte minst maten. Fattas bara annat. Verkligheten är bättre än TV. ;-)

Men det må vara som det vill: missa inte Kenneth Branagh som Wallander, när vi väl får se Sidetracked här i Sverige! Han är suverän! Branagh, alltså. ;-/

Sagor för barn över 18 år är skriven av Tage Danielsson. Otroligt rolig! Den mest kända sagan är givetvis Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.

Den mannen dog alldeles för tidigt! Att läsa och se Tage Danielsson är ett måste för alla! Lär gärna hela Tage Danielssons Paket! Där finns alla hans böcker samlade. Jag fick den i julklapp 1988, för 20 år sedan! :-)

Hittade ett längre parti ur min favoritsaga: Sagan om busschauffören som tänkte att va fan.

Håll tillgodo och se till att läsa resten också! :-)

***

Tage Danielsson - Sagan om busschauffören som tänkte att va fan

Nu ska ni höra en saga som handlar om bussförare Hugo Berglund.

När sagan börjar har han just tagit emot avgiften av den sista påstigande passageraren vid Skanstull, och nu startar han buss numro 144 på sin elfte resa för dagen via Gullmarsplan ut på Huddingevägen mot Örby och Älvsjö till Herrängen och Fruängen.

Klockan är halv tolv på dagen, Hugo Berglund är 47 år, månaden är juni och vädret är strålande vackert.

Hugo Berglund verkar inte glad. I 23 år har han farit en liten bit ut från Stockholm och in igen, som en jojo, och med tiden har hans ansikte skakat ner mot hakan så han ser riktigt ordentligt lessen ut.

Vet ni vad Hugo Berglund tänker när han far ut på Huddingevägen? Jo, förbannade Huddingevägen tänker han. Det är helt enkelt så att Hugo Berglund är lite trött på Huddingevägen.

Utan glädje beger han sig ut till Fruängen, upp i de nyaste kvarteren, Toscagatan fram, in på Mazarinvägen och sen via Rulltårtegatan till hållplatsen vid Tusenbladstorget, och slutligen Finska pinnens väg fram till ändhållplatsen vid Mandelkroksvängen.

Jävla gräddbageri, tänker Hugo Berglund. Dessa gator och torg står honom upp i halsen, ser ni, och han mår inte bra.

De sista passagerarna stiger av på den s.k florsockerrefugen vid Mandelkroksvängen.

Det är nu som bussförare Hugo Berglund tänker att va fan.

Han startar resolut bussen före reglementsenlig tid, far utan hänsyn till hållplatser direkt tillbaka ut mot Huddingevägen, vinkar med en viss tillfredsställelse åt de ivrigt viftande figurerna vid hållplatsen där och svänger ut på Huddingevägen i riktning mot Södertälje.

Han öppnar sidofönstret och låter den friska försommarluften spola in över hans nersuttna ansikte. Han är ute på landet nu, fåglarna kvittrar, vägen har en gul rand i mitten och Hugo Berglunds livsandar börjar vakna ur sin 23-åriga dvala.

Nu passerar han Södertälje och fortsätter riksettan ner mot Nyköping.

Nu ler han lite.

Nu passerar han Nyköping.

Nu trallar han en trall som han gör själv medan han trallar.

Det är nu som ett ansikte dyker upp bakom ett ryggstöd borta i bussen. En dam som heter fröken Lisa Bodén, 43 år, frånskild, vinglar yrvaket fram mot förarsätet.

"Jag ska stiga av vid Tusenbladstorget", säger Lisa Bodén.

"Vad i helvete", svarar då Hugo Berglund. "Är det käringar kvar i kartongen?"

"Ursäkta mej", säger Lisa Bodén, "jag slumrade visst till ett tag. Jag arbetar sent på nätterna se, jag är servitris på Hamburger Börs. Och nu har jag varit inne på förmiddan och handlat mat, och nu vill jag gå av vid usenbladstorget."

"Vi är i Kolmården vi", svarar då Hugo Berglund.

Nu sätter sig Lisa Bodén.
Hon sitter tyst en lång stund och stirrar på de förbiilande skogarna.

"Så vackert det är här", säger hon sen.

"Javars, inte så pjåkigt", svarar Hugo Berglund slängigt, som om han ägde Kolmården.

*slut på textavsnitt*

Man känner igen sig, inte minst så här års! Nu draaaar jag, tänker man! Förbannade Pågatågen! ;-)

Storasystern och jag åkte ut på ny upptäcktsfärd i omgivningarna idag.

Vädret var oerhört gynnsamt mot oss, slösande varm sol som fick höstens färger att glöda något alldeles extra. Knappast en gnutta vind, närmare 14 grader varmt! Öppen jacka, ingen halsduk och vantar... :-)

Vi drog norrut, ut från stadens bilträngsel och mot lantluften. Vi funderade vagt på Lomma, Staffanstorp... Någonstans. Jag såg plötsligt skylten -> Burlövs by!

Har velat åka dit länge; gammal fin kyrkby med fin kyrka och kulturminnesbevarad prästgård som skulle ha en sällsynt vacker och imponerande kastanj mitt i trädgården. Storasyster svängde beredvilligt, hon älskar gamla miljöer i småbyar lika mycket som jag!

Vi blev inte besvikna. Vilken by! Vilken miljö! Kyrkan - underbar. Prästgården - en sådan PÄRLA! :-D Kastanjen, nu avlövad, var knotigt ståtlig i sin 154-årigt imponerande prakt. Ett sådant vackert träd! Man känner sig liten och är lycklig för det.

Prästgårdslängan var en levande varelse (jodå!) som talade sitt tysta, eviga språk i form av levande material: vasstak med mossa, lerklinad korsvirke som var kalkade, gamla vågiga fönster, sneda vinklar...

Prästgården är från 1773 med trädgård i samma stil: Öppna gräsmattor med spännande buskage, trädgårdsgångar kantade med buxbom eller lavendel. Gamla rosor som fortfarande blommar i det milda höstvädret. Terrassträdgård som leder ner till en lite halvvild äng - allt enligt engelska park-formatet som slog igenom på den tiden. Jag älskar det! Det väcker upp Jane Austen-fanatikern i mig...

Hit skall vi åká igen! Vi körde vidare och hittade söta, fina små byar som vi knappt visste fanns, trots att vi bott så länge i och runt Malmö: Gördslöv (fin utsikt och allé upp), Tottarp, Nordanå, Särslöv. Nya flotta villor trängs med gamla roliga halvförfallna hus med skrotbilar och stora hästgårdar. Har aldrig sett så många hästgårdar och gamla Amazoner på en och samma dag! Levande miljöer. :-)

...så är det på tiden att vi slutar se ner på denna "osvenska" högtid. Här i Sydsverige var det mycket vanligt med lyktor gjorda av sockerbetor förr! Min mamma berättade om det och flera i min omgivning har bekräftat det! Traditionen börjar ta fart på nytt, på Kulturen i Lund:

"Den som inte kommer från Skåne kanske tror att betlyktor är en efterapning av halloweenfirarnas pumpor med ljus. Men så är det inte, berättar museipedagog Kristina Bakran.
– Det är en gammal skånsk tradition, att ta hand om betor som kanske fallit av vagnen vid skörden.

Syftet med att gröpa ur och lysa upp betorna var att hålla onda väsen borta. Kanske fungerar det än idag, även om alla spöken i Kulturens halloweenrum tyder på motsatsen. Betlyktor kan man göra även idag och i morgon, men det krävs förbokning. Rekommenderad ålder är från sex år. "

Just det. :-) Irländarna karvade ut rovor. De som emigrerade till USA använde pumpor. Men traditonen är lika europeiskt urgammal och keltisk som Valborgsmässofirandet och många andra högtider vi har.