Om jag någonsin klagar över Facebook igen, så skall jag minnas denna dag. För idag blev jag återfunnen av två kära väninnor, den ena från Österrike och den andra från Slovenien!!! Vi lärde känna varandra på en community för Jane Austen-fantaster runt millennieskiftet.

Jag tappade kontakten med dem för några år senare i samband med separation, ekonomiskt sammanbrott, förlorad internetuppkoppling, flytt och andra katastrofer. Det var trista tider på alla sätt. Men det var då! Allt blir verkligen bättre - det BLIR det! :-D Lita på mig!!

Men jag hade aldrig vågat ta första steget, det kände jag inte att jag förtjänade. När jag i eftermiddags hade ett meddelande från österrikiskan i min inbox, då var det som om mitt hjärta exploderade. Efter några bytta meddelanden med henne och slovenskan fick jag helt enkelt logga ur, sitta ner och låta tårarna flöda ett slag.

Många minnen. Mycket undantryckt sorg. Många tuffa beslut i det förflutna. Det river i lite sår att minnas den tiden, men det gör gott. Sedan kommer de härliga minnena! Austenträffen i Wien 2001 - en sådan fantastisk resa! Helgen i Paris hos slovenskan och hennes sambo året efter! Alla mail, alla diskussioner, alla idéer och brainstormningar! Alla gapskratt!

Känner stor tacksamhet. Skulle kunna brista ut i Arja Saijonmaa och yla att

JAG VILL TACKA

LIIIIIIIIIIVEEEEET!!!!! :-D

Dansa naken i snön...? Nnnej, det blir en kopp varm choklad istället, medan jag lyssnar till den här sången. :-D Jag tror minsann att våren är på väg - trots allt!