I hela mitt medvetna liv har jag velat åka till Neapelbukten. Min bästa barndomskamrat tjatade mig halvt fördärvar om semesterresan som varje år gick till Italien, dock inte till Neapelbukten.

Men så berättade pappa om sin Italienresa och berättade om Pompeji. Och visade boken han hade... Som så ofta förr, när jag fick tag i en bra eller intressant bok, var jag så gott som försvunnen in i en annan värld i dagar, ibland veckor.

Historia och arkeologi är två fascinerande ämnen som jag nosade lite lätt på vid Universitetet, eftersom jag alltid varit Förtrollad Av Det Förflutna.

Kanske är det en av anledningarna till att jag alltid beställer Vesuvio på pizzerian, enkel och tråkig tycker en del. Den perfekta pizzan, säger jag, eller så perfekt som en svensk pizza nu kan bli. Tomat, ost och skinka med doftande oregano. Så som man kan köpa en bit i ett bageri i Rom, invirat i papper. Man äter medan man går, man blir en del av smak, doft och intryck i den urgamla storstaden på de sju kullarna.

Fast pizzan kommer från Neapel! Och nu var det ju Neapelbukten det handlade om.

Förutom vulkanen Vesuvius, storstaden Neapel och de två ruinstäderna Pompeji och Herkulaneum lärde jag mig snart att ön Capri låg som en juvel i denna bukt. Så småningom blev jag medveten om ön Ischia.

Och idag lärde jag mig att mellan Ischia och fastlandet finns den lilla ön (isola) Procida.

Blir ni av med mig så vet ni var ni skall leta.

GladaKatarina

Isola di Procida

Italia

;-)