Det finns saker man varken kan, vill eller skall blogga om. Arbete, personliga relationer, saker som är under utveckling och som skall hanteras med försiktighet. Ni förstår säkert vad jag menar.

På mina arbetsplatser händer det fantastiskt roliga saker, så sent som idag fick jag feedback som fick mig att spinnloopa som den värsta cirkusflygare! På kliniken har vi fått tillskott av ännu en behandlare, det är så otroligt kul och varje tillskott förändrar dynamiken - och det blir bara bättre! Mer detaljerad än så kan jag faktiskt inte bli, och ibland känns det lite trist. Men samtidigt är det bäst så. :-) Och det jobbas som sören...

Blev dessutom medlockad i ett kul och kreativt community för ett tag sedan... Och har nu hamnat i en rolig grupp där det skrivs och skapas av IT-medier för andra av och med samma intressen. Och just nu - ja, just nu är det väldigt kul. Och det skapar kontakter som redan ger otroligt mycket. Det kommer förmodligen att ge mycket även på längre sikt. Och man måste ju tänka framåt, livet står inte still. Läste nyligen att livet är som en cykel, för att balansera måste man hålla sig i rörelse.

Just nu är jag igång med en massa kreativa saker. Det är visserligen helt och hållet hobbyartat, men kräver en hel del av mig. Tankarna och idéerna snurrar i huvudet - ibland blir jag helt tankspridd. Ibland blir jag som en spårhund som fått upp vittringen och då sprudlar det fram skapelser.

Men bloggandet, både skrivandet och kommenterandet, blir grymt lidande. Gaaaah! *hänger med huvudet* Så vill jag egentligen inte ha det! Men jag kommer att skriva VARJE dag. Och gå på bloggläsarrunda flera gånger i veckan. Det finns egentligen fler därute som hälsat på hos mig som jag skulle vilja fördjupa bloggbekantskapen med. Men just nu... hinns det inte. :-( Vågar jag hoppas på lite förståelse...? Om inte annat för att jag dessutom är förkyld och extra snurrig av den anledningen? *ser bedjande ut*

Bloggandet för mig är viktigt, dels att ge luft av tankar och dela med mig. Men också att knyta sanna bekantskapsband, vare sig vi någonsin träffas i verkligheten eller bara i den virtuella världen. Bloggvänner är bloggvänner, även om man inte skriva om allt eller ibland meddelas mer ofta eller mer sällan. :-)

Vargen har setts utanför Kristianstad. En björn har skådats på Österlen, fast det senare är starkt ifrågasatt. Man skulle kunna tro det var rötmånad, kombinerat med alla ankor så är det bara djurhistorier överallt.

Chefens och kollegans (de är gifta) tidigare lägenhet var med i TV, det lagas mat i Ystad hela veckan på TV4 i Halv åtta hos mig. Har tänkt kolla om programmen ligger ute på webben, men det har inte riktigt blivit av. Ystadsborna orkar knappt bli förvånade längre, nu filmar de till och med inne i mataffärerna.

Skall man tyda en trend i detta kommer det snart att sättas upp en permanent kamera vid klostrets ankdam, då får de både djurhistorier, anksnatter, Robinson (dammen har en liten ö) och relationsdrama på en och samma gång. Bara det händer i Ystad, så blir det hur bra som helst.

Enligt Wikipedia, som i detta fallet hämtat fakta från Svenska Akademins ordbok och SMHI:s faktablad, är brittsommaren ett unikt svenskt begrepp. Minsann! Men så var ju Birgitta ett svenskt helgon också.

Brittsommardagen skall alltså infalla imorgon, på den Heliga Birgittas dag, och en riktig brittsommar kommer efter en kallare period (jo tack) och temperaturen skall nå över 20 grader. Nåja, idag på innergården mitt i Ystad var det ganska varmt...

Indiansommar talar de om i USA, men den kan tydligen få infalla lite när som helst. Si där, då har man blivit lite klokare även idag. :-) (Synd att det inte är brittisk sommar det handlar om... Fast å andra sidan är den inte sällan så olik den svenska sommaren.)

Den Heliga Birgitta är minsann hela Europas skyddshelgon. Inte illa för en svenska vars hemland inte längre är katolskt och som med nöd och näppe ville gå med i EU. De' du, Anka-vanka, där talar vi medialt inflytande... >;-)

Väninnan i Slottstaden skickade lite bildminnen från mitt firande i Köpenhamn den 29:e augusti.

Innan ni nu börjar förfasa er över att jag publicerar "fyllebilder" så kan jag lika gärna förbereda er på följande: så här ser jag ut när jag är glad och med folk som jag trivs med. För det mesta, med andra ord. Det finns en anledning till att denna blogg heter GladaKatarina. :-)

Viftar, sjunger, kramas och tramsar. De' e' Gladan, de'. Vardag som fest.

Det är klart att skumpan på tåget och det goda rödvinet till biffen livade upp lite extra. Att sedan Storasystern var omtänksam nog att styra ut mig i banderoll som det stod "Gammal" på (inte Glada), mjuka djävulshorn och en prisrosett som snabbt hamnade på mitt huvud gjorde kanske lite extra just denna dag... Men nu fyller jag inte 40 på ett tag igen. Får ju utge mig för att vara 37 i några år nu...

Jobbar heldag på kliniken. Besvarade 30 telefonsamtal mellan 9.00-10.00

Ikväll blir det engelskcirkel. Jag lämnade hemmet 07.00, kommer hem cirka 22.40

Det känns som om 2/3 av veckans arbete utförs på måndagar. Det är bra, då kan vi lika gärna avskaffa torsdagen. Om man inte är ledig torsdagar, förstås, då får man ledigt fredag. Eller onsdag, välj själv.

*skriver EU-motion*

Nu har BBC rest hem från Ystad. TV4 skall visa de engelska Wallander-filmerna, de startar den 11 oktober med Sidetracked. Kenneth Branagh är ju både rolig och underbar! Han förvånas i denna intervju över Ystadsbornas bristande förvåning över filminspelandet. Om skånebarnen känner igen honom, är det för att han spelade Professor Lockhart i den  andra Harry Potter-filmen.

Han berättar också i denna intervju hur han cyklat omkring i Ystad och hittat nya små gator hela tiden. Branagh har också upptäckt att det går att lämna sin cykel olåst. Det är faktiskt sant, bara man väljer sina ställen och inte lämnar cykeln för länge, så får den vara i fred. Nu låser jag alltid iallafall och ställer den ordentligt i cykelställ. Den stod parkerad vid stationen i två veckor under min semester och väntade snällt när jag återvände. (Men säg det inte till någon. ;-) ) Så okriminellt är det oftast i Ystad.

Den 15-17 oktober håller Ystad sin första deckarfestival! Kan ni tänka er! :-D Hoppas att det slår väl ut och blir en etablerad tradition.

Kanske bedarrar stormen snart? Det har åtminstone slutat regna och solen har hittat ut. Igår kväll piskade regnet på som stora vågor mot huset.

Jag är med i Ystads Segelsällskapsförening som har hand om en fin gammal skuta, galeasen Helene. Hade hoppas på att hinna med ut på någon segling i sommar, men tufft arbetsschema och stor födelsedag satte stopp för det hela. För ganska exakt ett år sedan var jag med några dagar på en fantastisk segling till Kivks Äppelmarknad.

Skeppet Helene har varit en smula olycksdrabbat sedan i våras, hon seglade in i en pir. Det var dessutom tid för en större, planerad renovering som utfördes innan sommaren. Nu görs hamnen i Ystad om rejält, vilket för all del behövs. Den inre piren har tagits bort, detta orsakar förmodligen att större vågor slår in i inre hamnen. Igår blev Helene och ett antal andra båtar i hamnen stormskadade. :-( Vi får väl se om hon kan ligga kvar i Ystad...

Måste hon flyttas, blir det trist för oss alla i Ystad. Det blir dessutom svårt för mig att vara med på ärtsoppekvällar med allsång varannan torsdag, som jag var med på under vinterhalvåret. Man vill ju dra sitt strå till stacken på något sätt. Segling och båtrenovering är jag nämligen ingen fena på. Men havs- och skeppsbeundran är jag bra på!

Jag hade inte trott att det skulle bli fler nytagna rosbilder i år. Med den 25 september gick jag förbi klostret i Ystad, där det finns ett underbart rosarium. Och visst blommar det!

Idag stormar det hårt kring husknuten. Men är rosornas tid i Ystad förbi? De kan blomma förbluffande länge i de skyddande små kvartersgatorna i centrala Ystad. :-)

Jacques Cartier är en Portlandros, bland de första återblommande rosor som fanns. En riktig toppenros som är känd för att blomma långt in på hösten. Är inte helt säker, men tror att namnet kommer av upptäckaren Cartier som tog Kanada i besittning för Frankrike. Tänk, förr i världen när man kunde göra så. Tur att man inte kan det nu. Skulle Richard Armitage kunna gälla som ett eget land? Inte eget längre, i så fall, utan mitt. ;-)

Hur som helst, just kanadensiska rosor är ypperligt starka och härdiga. Mer om det senare.

Zonta är en buskros av modernt snitt. Mörkgrönt bladverk och intensiv färg! Den gör heder åt färgnamnet brandgul! Brandgul var det enda namnet jag kunde för färgen orange tills jag började skolan. Men samtidigt är nog ändå inte brandgul och orange samma färg, om jag får säga min mening. Denna ros är verkligen fantastiskt brandgul! :-) Ståtlig ros, men tyvärr doftlös.

Zonta International är en organisation som en fd svärmor är medlem av. De arbetar med att höja och förstärka kvinnors ställning genom utbildning över hela världen, bland annat med hjälp av stipendier. Heder åt dem!

Irma är en rotäkta ros framtagen i Balsgård utanför Kristianstad, särskilt framavlad för svenska förhållanden, för att vara frisk och härdig samt att ha gammaldags skönhet med ljuvlig doft. Baserad på - just det - kanadensisk rosforskning. De har verkligen lyckats med det! Irma är en sanndröm!

Mörka, sköna dam! Väldoftande med färgnyanser som jag verkligen älskar! Förvånansvärt härdig för att vara en Austinros. Men detta är perfekta förhållanden i Ystad, märk väl. Alla Austinrosor är ljuvliga underverk som ger en illusion av paradis - om man har de perfekta växtförhålladena och är beredd att ge dessa rosor speciell uppmärksamhet varje dag på säsongen.

Dark Lady är en hyllning till den mörka damen i Shakespeares sonetter. I dessa sonetter finns även en ljus, gudomligt vacker yngling. Poeten, damen och den unge ynglingen är sammanlänkade i ett förhållande som även i våra dagar får oss att lyfta på ögonbrynen. Det har forskats mycket kring vem damen och ynglingen kan ha varit. En roman jag läste och skrev om i bloggen, ger en trovärdig och underhållande version av det hela.

My mistress' eyes are nothing like the sun;

Coral is far more red than her lips' red;

If snow be white, why then her breasts are dun;

If hairs be wires, black wires grow on her head.

I have seen roses damasked, red and white,

But no such roses see I in her cheeks;

And in some perfumes is there more delight

Than in the breath that from my mistress reeks.

I love to hear her speak, yet well I know

That music hath a far more pleasing sound;

I grant I never saw a goddess go;

My mistress when she walks treads on the ground.

And yet, by heaven, I think my love as rare

As any she belied with false compare.

Underbar sonett där Shakespeare beskriver en kvinna med mörkt, risigt hår som verkligen inte liknar solen. Hennes hy är inte som rosenblad, hennes läppar är inte lika röda som korall, hennes andedräkt doftar inte minsann inte så gott. Hon påminner inte om någon gudinna där hon går. Ändå lyckas hans målande jämförelser få fram hur mycket han njuter av att se henne och hur speciell deras kärlek är. :-)