Jag hade inte trott att det skulle bli fler nytagna rosbilder i år. Med den 25 september gick jag förbi klostret i Ystad, där det finns ett underbart rosarium. Och visst blommar det!

Idag stormar det hårt kring husknuten. Men är rosornas tid i Ystad förbi? De kan blomma förbluffande länge i de skyddande små kvartersgatorna i centrala Ystad. :-)

Jacques Cartier är en Portlandros, bland de första återblommande rosor som fanns. En riktig toppenros som är känd för att blomma långt in på hösten. Är inte helt säker, men tror att namnet kommer av upptäckaren Cartier som tog Kanada i besittning för Frankrike. Tänk, förr i världen när man kunde göra så. Tur att man inte kan det nu. Skulle Richard Armitage kunna gälla som ett eget land? Inte eget längre, i så fall, utan mitt. ;-)

Hur som helst, just kanadensiska rosor är ypperligt starka och härdiga. Mer om det senare.

Zonta är en buskros av modernt snitt. Mörkgrönt bladverk och intensiv färg! Den gör heder åt färgnamnet brandgul! Brandgul var det enda namnet jag kunde för färgen orange tills jag började skolan. Men samtidigt är nog ändå inte brandgul och orange samma färg, om jag får säga min mening. Denna ros är verkligen fantastiskt brandgul! :-) Ståtlig ros, men tyvärr doftlös.

Zonta International är en organisation som en fd svärmor är medlem av. De arbetar med att höja och förstärka kvinnors ställning genom utbildning över hela världen, bland annat med hjälp av stipendier. Heder åt dem!

Irma är en rotäkta ros framtagen i Balsgård utanför Kristianstad, särskilt framavlad för svenska förhållanden, för att vara frisk och härdig samt att ha gammaldags skönhet med ljuvlig doft. Baserad på - just det - kanadensisk rosforskning. De har verkligen lyckats med det! Irma är en sanndröm!

Mörka, sköna dam! Väldoftande med färgnyanser som jag verkligen älskar! Förvånansvärt härdig för att vara en Austinros. Men detta är perfekta förhållanden i Ystad, märk väl. Alla Austinrosor är ljuvliga underverk som ger en illusion av paradis - om man har de perfekta växtförhålladena och är beredd att ge dessa rosor speciell uppmärksamhet varje dag på säsongen.

Dark Lady är en hyllning till den mörka damen i Shakespeares sonetter. I dessa sonetter finns även en ljus, gudomligt vacker yngling. Poeten, damen och den unge ynglingen är sammanlänkade i ett förhållande som även i våra dagar får oss att lyfta på ögonbrynen. Det har forskats mycket kring vem damen och ynglingen kan ha varit. En roman jag läste och skrev om i bloggen, ger en trovärdig och underhållande version av det hela.

My mistress' eyes are nothing like the sun;

Coral is far more red than her lips' red;

If snow be white, why then her breasts are dun;

If hairs be wires, black wires grow on her head.

I have seen roses damasked, red and white,

But no such roses see I in her cheeks;

And in some perfumes is there more delight

Than in the breath that from my mistress reeks.

I love to hear her speak, yet well I know

That music hath a far more pleasing sound;

I grant I never saw a goddess go;

My mistress when she walks treads on the ground.

And yet, by heaven, I think my love as rare

As any she belied with false compare.

Underbar sonett där Shakespeare beskriver en kvinna med mörkt, risigt hår som verkligen inte liknar solen. Hennes hy är inte som rosenblad, hennes läppar är inte lika röda som korall, hennes andedräkt doftar inte minsann inte så gott. Hon påminner inte om någon gudinna där hon går. Ändå lyckas hans målande jämförelser få fram hur mycket han njuter av att se henne och hur speciell deras kärlek är. :-)

Obama har landat i Köpenhamn (tur man tog ett tidigt tåg från Malmö), Gandhi fyller år. Chefen är på kurs. Slutar kl 14.00

FREDAG!!! :-D

Inse: detta är årets bästa dag!!!

:-D

HAHAHAHAHAHAHAHA!!! Åååh, vad ni får mig att skratta, bloggvänner! Ni är UNDERBARA! Tack för era kommentarer, jag formligen tjuter av skratt!

Är väldigt mycket igång just nu, står faktiskt ganska lugn och trivs i stormens öga, runt om mig är en orkan av människor som vill åt mina kunskaper och min service. Så det hinns inte bloggas och kommenteras mycket. Meeeeennnn det kommer igen! Kan man bli annat än inspirerad??? *lycklig*

På fest imorgon och på lördag. Flaxar omkring så mycket att jag funderar på att sno en helikopter till - NEJ VAD SÄGER JAG!?! (Förresten, är den någon därute som har möjlighet att gömma några kappsäckar fulla med... papper?)

Vinden friskar i dessa dagar! (Svar på din fråga, Sanna! :-) )

Det blåser på rejält i livet också! Fullt drag på engelskkursen, gick ut hårt med en repetition som nog faktiskt fick igång de flesta. De två nya deltagarna tittade på mig med skräckblandad fascination den första halvtimmen, drog på munnen den andra halvtimmen och skrattade åt mig efter kaffepausen. Det är bra! :-)

Annars är jag en super-duper-dubbel-coach! Yup, jajamänsan! Kommer med uppmuntrande tillrop, är klämkäckt motiverande och lojalt upprörd å allas vägnar om något inte går som det är tänkt. Det är ALLTID någon annans fel! Trust me! Det är drag under galoscherna! <-- Reclaimat uttryck.

Emellan dessa pedagosiga (<-- nyskapat ord av Catten) utbrott och äppelkäcka krumsprång finns det utrymme för fri lek på kreationens gröna ängar, och ängens fjärilar bor i min mage emellanåt. Men de blir snabbt fria igen och fladdrar lika livat som jag i den höstljumma brisen.

Sibbarp ligger söder om Limhamns småbåtshamn. Den Bildsköna, gudsönerna och jag tillbringade den otroligt fina lördagen där.

Bus-gos-grabbarna börjar bli riktigt havsvana. Vi var ju i Ystad för tio dagar sedan, där är det djupare, blåsigare men fin, ostenig strand. Här var det lite ofrivillig zonterapi medan man smög över alla flintstenar. Det gick bra! Man kan ju kasta dem i havet igen, det är kul! Gudmor samlade stenar, det blev en riktig stenaffär.

Vattnet är mycket grunt längs denna det mesta av denna kustremsa, det är fotbad till Danmark. Därför hinner ju solen värma upp vattnet ordentligt i vattenbrynet. Jag lovar, man klev i utan att blinka.

Gruppen bredvid - en bra bit ifrån, gott om plats - pratade om "att smittan försvunnit från Australien".

"Pratar dom svininfluensan?" frågade jag Den Bildsköna.

"Det gör dom säkert," sade hon.

Vi enades om att det var dumt att slösa tid på.

"Ja, VI pratar inte svininfluensa!" sade storebror A.

"Nej, just det," svarade jag.

"Vi pratar svenska!" tillade A triumfatoriskt.

"Din-din-dä!" tillade lillebror L.

På nattkröken skickade Den Bildsköna en ny presentationsbild till mig. Pricken över i:et! Nu i höstfärger!

En riktig stjärna skall givetvis ha en spacad infattning och bakgrund. :-)

Kunde inte hålla fingrarna i styr från att modifiera designen lite mer, och timmarna bara gick... ;-) Men detta känns trivsamt, hoppas det är uthärdligt för er som tittar in.