Jag har hållit Seniordata och skall nu tillbringa en klinikledig eftermiddag på det härliga, luftiga och informationsspäckade biblioteket här i Ystad. Skall slå i historiska böcker om information - den som man faktiskt inte alltid kan få fram på "nätet". Jag längtar...! Ikväll blir det valideringsinformation.

Någon mästerfotograf som flera omkring mig är, det blir jag aldrig. Men jag älskar färg! Och mitt romantiska sinne är givetvis galet i solnedgångar. Så här kommer ett urval, fotade nu i höst.

Från sovrumsfönstret, precis som de flesta andra.

Blev suddigt men lite kul med lampan till höger.

Lite mildare färger men bättre kontraster. Även detta mitt västerfönster.

De fyra uppstickande pinnarna man ser i fjärran, par om par,

är pylonerna till Öresundsbron.

Utanför Mobilia i Malmö. Brinner det?? Nej, det är solnedgång! :-)

Fler ljuva pasteller från mitt västerfönster.

Detta är i en korsning vid busshållplatsen. Grym vardagsmagi.

En söndag som blir vad den skall vara - inte illa. Man kan få så mycket gjort ändå, på andra sätt. Inte dumt alls.

Solen sken. Nyheterna hade inte mycket att berätta. Sångerna på radion var bra. Dagens sociala umgänge var ypperligt. Maten var god. Det finns mycket att vara glad över!

Ni vet hur det är att vara förkyld och bara vilja sova. Men så vaknar man i ottan av att kroppen vill hostahostahostahosta... GAAAAAH!! Man masar sig upp och några timmar där på morgonkulan är man lika eländig som när en man är förkyld. ;-) Det är inte vackert, den saken är klar.

Sedan, efter 2-3 varma drycker och lite mat, eventuellt en painkiller, börjar man åter känna sig hyfsat normal! Inte helt, för huvudet är fortfarande som tuggummi. Men bättre. En sådan oerhörd lättnad... Det blir ju bra igen, så småningom. :-)

Lite skamlös reklam:

Kolla in Kattas burmakattungar! Sådana små "gulleråttor"! Och de växer upp till att bli riktigt vackra och ståtliga katter! :-)

Gabbi är ny här på bloggplatsen, men inte i bloggvärlden. Hon är minsann min "Internet-dotter" - man skulle kunna säga att hon och jag har delad vårdnad om Richard Armitage. ;-) (Eller är det han som har vårdnad om oss? *skojar*)

Skeppet Helene är en segelskuta från Ystad som ligger mig varmt om hjärtat! Nu har hon en ny förening, Helenes Vänner! Det är bra! Musik på denna sida, bara så ni är beredda. Är alltid lite tveksam till det... Var hur som helst på föreningen i torsdags och åt ärtsoppa, säsongsstart för det. Alltid jättemysigt!

Apropå skamlös reklam - börjar det inte "smygas in" lite mer och mer av den varan här på bloggplatsen, hm? Håll er på mattan!!!

Här sitter man och lider av sin förkylning. Huvudet är sprängfärdigt och halsen är som snadpapper. Halva natten gick åt att hosta. Vintern är på väg. Det kunde varit roligare.

Då, när allt är som mörkast, påminns jag om att det snart är dags för en ny säsong av Spooks/MI5 på BBC1. Den fiffiga Gladan tänker se denna säsong i realtid. Anledningen stavas Lucas North som spelas av älsklingarnas älskling; Richard Armitage.

Ja, skratta åt mig om ni vill. Det är helt OK. :-D Jag är allt annat än ensam om min passion, vi är faktiskt en hel armé. Jodå, så är det! *nöjd* En armé som gör den dyrkansvärde inte så lite generad... Men han gillar oss. Han sänder små vänliga och skämtsamma meddelanden till den största webbsidan som är gjord för honom. Och han har ingen aning om vad han skall ta sig till med fans som skickar bilder på sig själv i bikini med påskrivet telefonnumer. (Det var INTE jag!!!)

Han är en blyg och ödmjuk man med politiska och andliga intressen. En man med gammaldags värderingar men med progressiva, medmänskliga åsikter. Ett musikaliskt barn som spelade cello och dansade sig till en roll i Cats - trots att han var för lång. Sedermera studerade han teater och slog igenom när han var 34 år, en fullvuxen man som säger sig vara brådmogen i tanken men 10 år efter i sin personliga utveckling.

Och privat. Oerhört privat. Trots att hans bästa dans är argentinsk tango (oh, ljuva sinnesbild!), så kommer han aldrig att ställa upp i Strictly Come Dancing, Storbritanniens (betydligt mer proffsiga) variant på Let's Dance. Varför? Richard Armitage kommer aldrig att ställa upp i TV som Richard Armitage, säger han. Inga sång- och danstramsigheter, inga löjliga tävlingsprogram, inga "vända-ut-och-in-på-kändisar"-tarvligheter. Hellre då ett anonymt liv. INTEGRITET! (Och ett otroligt bra sätt att hålla spänningen vid liv!)

Men... Han jobbar för mycket. Så mycket att flickvännen flyttat ut. Åååh, stackars honom. Stackars, stackars. :-( Faktiskt! Ärligt! Helt ärligt...

WEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!!!

*packar och drar till London*

Källa: "Me, a sex god?" Spooks star Richard Armitage on his army of female fans (Daily Mail Online)

Mer Armitage-inlägg i min blogg.

Det finns saker man varken kan, vill eller skall blogga om. Arbete, personliga relationer, saker som är under utveckling och som skall hanteras med försiktighet. Ni förstår säkert vad jag menar.

På mina arbetsplatser händer det fantastiskt roliga saker, så sent som idag fick jag feedback som fick mig att spinnloopa som den värsta cirkusflygare! På kliniken har vi fått tillskott av ännu en behandlare, det är så otroligt kul och varje tillskott förändrar dynamiken - och det blir bara bättre! Mer detaljerad än så kan jag faktiskt inte bli, och ibland känns det lite trist. Men samtidigt är det bäst så. :-) Och det jobbas som sören...

Blev dessutom medlockad i ett kul och kreativt community för ett tag sedan... Och har nu hamnat i en rolig grupp där det skrivs och skapas av IT-medier för andra av och med samma intressen. Och just nu - ja, just nu är det väldigt kul. Och det skapar kontakter som redan ger otroligt mycket. Det kommer förmodligen att ge mycket även på längre sikt. Och man måste ju tänka framåt, livet står inte still. Läste nyligen att livet är som en cykel, för att balansera måste man hålla sig i rörelse.

Just nu är jag igång med en massa kreativa saker. Det är visserligen helt och hållet hobbyartat, men kräver en hel del av mig. Tankarna och idéerna snurrar i huvudet - ibland blir jag helt tankspridd. Ibland blir jag som en spårhund som fått upp vittringen och då sprudlar det fram skapelser.

Men bloggandet, både skrivandet och kommenterandet, blir grymt lidande. Gaaaah! *hänger med huvudet* Så vill jag egentligen inte ha det! Men jag kommer att skriva VARJE dag. Och gå på bloggläsarrunda flera gånger i veckan. Det finns egentligen fler därute som hälsat på hos mig som jag skulle vilja fördjupa bloggbekantskapen med. Men just nu... hinns det inte. :-( Vågar jag hoppas på lite förståelse...? Om inte annat för att jag dessutom är förkyld och extra snurrig av den anledningen? *ser bedjande ut*

Bloggandet för mig är viktigt, dels att ge luft av tankar och dela med mig. Men också att knyta sanna bekantskapsband, vare sig vi någonsin träffas i verkligheten eller bara i den virtuella världen. Bloggvänner är bloggvänner, även om man inte skriva om allt eller ibland meddelas mer ofta eller mer sällan. :-)

Väninnan i Slottstaden skickade lite bildminnen från mitt firande i Köpenhamn den 29:e augusti.

Innan ni nu börjar förfasa er över att jag publicerar "fyllebilder" så kan jag lika gärna förbereda er på följande: så här ser jag ut när jag är glad och med folk som jag trivs med. För det mesta, med andra ord. Det finns en anledning till att denna blogg heter GladaKatarina. :-)

Viftar, sjunger, kramas och tramsar. De' e' Gladan, de'. Vardag som fest.

Det är klart att skumpan på tåget och det goda rödvinet till biffen livade upp lite extra. Att sedan Storasystern var omtänksam nog att styra ut mig i banderoll som det stod "Gammal" på (inte Glada), mjuka djävulshorn och en prisrosett som snabbt hamnade på mitt huvud gjorde kanske lite extra just denna dag... Men nu fyller jag inte 40 på ett tag igen. Får ju utge mig för att vara 37 i några år nu...

Nu har BBC rest hem från Ystad. TV4 skall visa de engelska Wallander-filmerna, de startar den 11 oktober med Sidetracked. Kenneth Branagh är ju både rolig och underbar! Han förvånas i denna intervju över Ystadsbornas bristande förvåning över filminspelandet. Om skånebarnen känner igen honom, är det för att han spelade Professor Lockhart i den  andra Harry Potter-filmen.

Han berättar också i denna intervju hur han cyklat omkring i Ystad och hittat nya små gator hela tiden. Branagh har också upptäckt att det går att lämna sin cykel olåst. Det är faktiskt sant, bara man väljer sina ställen och inte lämnar cykeln för länge, så får den vara i fred. Nu låser jag alltid iallafall och ställer den ordentligt i cykelställ. Den stod parkerad vid stationen i två veckor under min semester och väntade snällt när jag återvände. (Men säg det inte till någon. ;-) ) Så okriminellt är det oftast i Ystad.

Den 15-17 oktober håller Ystad sin första deckarfestival! Kan ni tänka er! :-D Hoppas att det slår väl ut och blir en etablerad tradition.