Jag är mycket svag för Åsa Jinders version av Jul, jul, strålande jul och kunde inte hitta den på Youtube så jag lade ut den med en enkel vinterbild. (Hoppas den får ligga kvar, Warner Music Group har inte varit helt förtjusta i att "deras" musik läggs ut, men jag har uppgett deras copyright.)

Var på julkonsert igår i Sankt Andreas kyrka på Fridhemstorget i Malmö, där fick man sjunga med av hjärtans lust; bland annat denna julsång. Det var just det som saknades för att julstämningen skulle infinna sig. Gud, vad jag saknar att sjunga i kyrkokör! En dag skall det bli ändring på det! *lovar mig själv* Strålande jul...

Den mannen är fantastisk! Såg honom igår på Malmö Arena och det var mycket, mycket länge sedan som jag skrattade så! Mascara, hur tänkte jag då? Jag såg ut som en tvättbjörn redan till pausen! Hans utläggningar om historia, språk, religion, utveckling och djurbeteende slår hårt rakt på mina skrattmuskler. Hans showande och rollbytande roar alla. John Cleese har kallat honom "den förlorade Monty Python-medlemmen".

I morse unnade jag mig äntligen att titta på Youtube-klipp från denna show - men de är inte alls så kul!! (???) Han har verkligen finslipat skämten, kan jag tala om, och får igång publiken mycket snabbare nu. Intressant på sitt sätt men synd på samma gång. Showen i går kväll var en sådan skrattfest att jag till sist satt och kippade efter andan.

Han har skägg nu och har lagt undan transvestitstilen för ett tag. Jag hann inte sakna det, för mannen höll oss igång non-stop. Dessutom klär han i jeans och rödfodrad bonjour - man påminns om vilken attraktivt manlig man han är! Men han klär så sabla bra i läppstift och högklackat också... Hm, svårt val. ;-)

http://twitter.com/eddieizzard 

Eddie Izzard om Eddie Izzard: I'm a British European, I think like an American and I was born in an Arabic country.

YEAH! Fast de har nog fel, de gamla djuraffärspojkarna, för det kan nog bli en vit jul i år! :-D

Så här var min morgon! Melodin är Good Morning från musikalen Singing in the Rain!

Allting vänder. :-) Slutade jobba tidigt igår och hann ut i Malmö för att beundra juleljusen. Sedan hem och koppla av. Precis vad jag behövde! All work and no play makes the Glada very dull indeed! Det jobbas för full som vanligt. Och ikväll spelar svågerns band på Sankt Gertrud, så jag skall dit, frottera mig med en massa bekanta och försöka mig på att tävla i ett supernördigt 60-talsquiz.

Här ser ni gubb- eh, grabbarna spela. ;-)

Och bara för att göra den musikaliska spridningen ÄNNU större, kan ni här se och höra Ann Sofie von Otter, denna magnifika, svenska altsångerska, framföra Händels O thou that tellest good tidings to Zion från Messias, den som är så känd för sin Helleluja-kör.

Kan ni tänka er att jag har sjungit detta? Ja, alltså körbiten på slutet. Ann Sofie von Otters bit har jag bara sjungit medan CD:n snurrar och jag känner för att stretcha ut röstresurserna. ;-) Älskar detta körverk! Visst får man julstämning!

Och apropå julstämning! Är Twelve years days of Christmas den drygaste men också knäppaste julsången någonsin? ;-) Här är Schrek-versionen!

Klockan ringde säkert kl 5.00 6.17 fick jag ett sms från unga fröken Höna och det var tur, annars hade jag säkert sovit fortfarande. Tack, Agda! Som av en flax skulle kiropraktorn som bor i nära mig till Ystad idag och jag kunde åka med.

Dessutom skrapade jag Pyramidlotten som jag hade kvar sedan i måndags. 60 kr på den, det blir 105 kr allt som allt. Nu har jag pengar nog till att ta mig ända till Kastrup. Så jag skall vara tacksam. Heja. Visst låter jag entusiastisk. En gång till på annat sätt: tjoho.

Det går över, jag är inte den nedstämda typen. Men jag går faktiskt inte omkring i ett evigt rus heller och tänker inte försöka. Idag slutar jag tidigt och solen skiner.

När jag har en stund över, finns följande glädjeämnen från HMV i min DVD...

Jag har faktiskt köpt den kompletta DVD-serien av Ett Herrans Liv (Vicar of Dibley), för jag var förtjust i den serien innan Richard Armitage dök upp i slutet.

Så, tja. Det går ingen personlig nöd på mig. Jag är irriterad ändå. Meh!

Dessutom: nästa som tjatar om att mögelost är gott på pepparkakor kommer jag att ge onda ögat. Det är minst 10 år sedan det blev populärt för första gången. Varenda jul träffar jag minst ett halvdussin människor som för fram det som en fantastisk nyhet. Häng med lite i svängarna! Kom med något nytt!!!

Tack för alla härliga kommentarer på senaste inlägget! :-D Alla är uppskattade! En del kräver lite svar.

Träffade jag Richard Armitage i London...? Det frågade en som kommenterade. "A lady/gentleman never tells", som engelsmännen skulle säga. En svensk tiger, sade man under andra världskriget. Jag kan berätta att jag träffade Gabbi och att RA inte var långt borta. Tolka det hur ni vill. ;-)

Gladan föredrar den oredigrade RA till höger.  

En annan som kommenterade frågade om jag tänkte på något annat än den där engelsmannen. A lady never tells. Kan för övrigt rekommendera följande länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Elephant_and_Castle#Name Visst är det bra med internet? Nästan som att ha en lagom stor mobil med sig, eller hur? ;-) Annat var det förr, när mobilerna var lika smidiga och mångsidiga som symboliska elefanter. Så fick jag sagt det.

Leva i London och längta tillbaka dit, skrev en tredje kommenterare om. Mmmm, just det. Som sagt, London blir snabbt och lätt lika hemtamt, välbekant och rent av trist som något annat i just... Malmö. Men London är London. En evig frestelse.

Ömsesidig respekt skrevs det om i en annan kommentar. Kan bara hålla med!

Det har annars varit en helg i julens tecken. Jag var på julbord med jobbet igår och på julmarknad idag. Där träffade jag Catten!! :-D Såååå trevligt. Resten är mellan henne om mig, för att... Ja, se rubrik!

Vad finns det mer som kan stämma in på uttrycket A lady never tells i mitt liv för närvarande? En hel del. Jag skulle i princip kunna nöja mig med att lägga in valda bilder utan text här, för det finns givetvis anledningar till det. Bilder kan säga mycket, men inte allt. Allt kan man inte berätta om, som ni vet.

Juldekorationer vid Malmö Central.

Dessutom är det fullt upp. Jag arbetar mycket och måste ta tid till att vila mellan varven. Jag har uppgifter som väntar och kan inte till fullo vara den bloggare jag egentligen skulle vilja vara. Julen närmar sig och all den stress det för med sig.

Men jag resonerar som så: Jag räcker så långt jag räcker, men jag räcker inte till åt alla. Gå in i väggen är jag inte ett dugg intresserad av. Inte ens av att krafsa på tapeten. Det blir tvunget att säga nej till en hel del, för julen skall gå i ledighetens tecken. That is what a lady can tell.

Glad andra advent!  

Ta er en titt på hennes fantastiska fotografier från helgens äventyr och även några bilder på de halvtama och översociala ekorrarna vi mötte på vår Hyde Park-tur.

Mer kommer, med text. Så fort jag har arbetat undan lite...   

S:t Paul's Cathedral från the Millennium Bridge.

The Anchor på Themsens södra strand. Nej, jag känner inte tjejerna.

Reklam i tunnelbanan.

"God's bicycle wheel" kallar de även London Eye.

Hyde Park. Jag är inne i en "lens flare" period.

Juldekorerat i Covent Garden.