...för denna veckan. En av engelskkurserna och IT-kursen verkar inte starta denna termin. För få anmälda. :-/ Krisen slår olika. Mindre jobb för mig, vilket är både bra och dåligt. Framför allt tomt. De var roliga kurser. Men kursdeltagare reser, får nya arbetstider... Och nya förmågor tvekar.

Allt har sin tid. Gladan står till förfogande. :-)

Det är kul att skriva, det vet alla entusiastiska bloggare. Det är också kul och vackert med snygg skrivstil, kalligrafi - konstnärliga teckensnitt för datorn! :-)

Jag hittade en mycket fin sida där en kreativ kvinna som heter Pia Frauss gjort en fin svit med tjusiga och inspirerande teckensnitt, bland annat har hon skapat favoritförfattarinnan Jane Austen's karakteristiska handstil som teckensnitt! :-D

Nästan alla har å, ä och ö, vilket inte alltid är självklart när man laddar ner teckensnitt (fonts på engelska) från en engelskspråkig sajt. Så vitt jag kan se är de anpassade för PC. De får endast användas för icke-kommersiellt bruk.

Teckensnitten laddas ner i .zip-format och måste extraheras. Lägg in TrueType-filerna som extraherats genom att gå in i Kontrollpanelen -> Teckensnitt. Vissa datorer vill att man startar om innan teckensnitten kan användas, men på nyare Windows-versioner kan teckensnitten användas med det samma.

Sedan är det bara att låta inspirationen flöda! :-)

Kolla in Å och Ä på Dei Gratia-teckensnittet! Hur coolt och kreativt som helst! :-)

Var går i så fall gränsen?

Sydsvenskan skriver en kort notis om en ny undersökning gjord på Chalmers på uppdrag av Nutek. Svenska arbetsplatser blir ineffektiva på grund av att de anställda bestämmer för mycket.

Hmmm. Försökte hitta andra tidningar som eventuellt skrev lite utförligare, men hittade inget.

Min första tanke var en gammal käpphäst: dåligt ledarskap! Artikeln hänvisar också till otydlig styrning, men fokuserar mer på att delegering, decentralisering och teamarbete har brister och gör att anställda jobbar på olika sätt och drar på olika håll.

Sedan sägs även att bättre organiserad personal producerar mer. Just det: bättre organiserad. Vems ansvar är det att organisera?

Antingen är undersökningen eller artikeln felvinklad. Tiden då det delades ut order från en överfurir är ohjälpligen förbi, anställda måste får tänka själv och komma med det de har att erbjuda i en trygg miljö med gott ledarskap.

Om ledarskapet är kapabelt, vill säga. Hur många småföretagare vet hur man entusiasmerar sina anställda? Hur många medelålders VD:ar på större företag vet vad en nyutbildad verkligen har att komma med?

Sitter i Paradiset och löser korsord med husets härskare. Snillekrysset, heter det. Han säger att det passar ju honom. Jag säger att det är bra att han inte har gett upp hoppet. ;-) Han säger att jag inte skall vara en retsticka. Jag säger att han bara skulle bli besviken om jag inte var det.

Han vill skriva in så lite som möjligt. Sedan börjar han be mig om hjälp. Så är det alltid. Jag blir irriterad, jag vill skriva in så mycket som möjligt, då får man idéer till fler lösningar. Han har en särskild korsordspenna, blir det fel kan man göra rutan vit igen och skriva något annat. Husets härskare vägrar, tills han blir tvungen att ge sig.

Komplicerad fråga om kompositör.

"Det där är Verdi!" säger jag. "Operan är Aida, den skrevs till Suezkanalens öppnande 1871."

Husets härskare vill inte erkänna att han är imponerad. Det är just det som visar hur imponerad han är. Det är hans sätt att visa uppskattning, för uppskattning är det. Fast senare visar det sig att operan inte skrevs till Suezkanaelns öppnande utan till öppnandet av operahuset i Kairo. *suck*

Sedan diskuterar jag Verdis opera Nebukadnessar och betydelsen av publikens slagord "Verdi!" när operakören sjöng "Fångarnas Kör" (Va, pensiero). Civil olydnad i Italien på 1840-talet. Innehållet i denna operakör är faktiskt från detsamma som Boney M's gamla hit "By the rivers of Babylon" och handlar om judarnas babyloniska fångenskap.

Verdi skrev även La Traviata, som diskuterats på Åkes blogg på sistone. Värdparet i Paradiset skall se La Traviata den 27 januari, jag skall satsa på någon udda biljett i veckan.

Denna Verdikunskap känner husets härskare, det så kallade snillet, inte till. Han är fortfarande undrande till att jag kom på Avignon innan Johan Wester i På Spåret kom på det i fredags. Därefter började hans ovigda hustru och jag sjunga "Sur le pont d'Avignon" så att han hade svårt att höra följdfrågorna.

I Avignon hade några påvar på medeltiden sin babyloniska fångenskap. Den heliga Birgitta kämpade för att ändra detta och en av hennes största triumfer var att hon fick påven och kejsaren att mötas. Nu har israelerna sitt Sion och palestinierna är fångar i sitt eget land. Vilka mirakler skall till för att parterna i denna hemska konflikt skall kunna mötas?

"Benefits of a classical education", som Hans Gruber (Alan Rickman) sade i den första Die Hard-filmen. Och se vad de gjorde med honom, det urflippade snillet. De slängde ut honom från en skyskrapa. Fast han var ju ingen trevlig person, det skall ju erkännas. Fast vilket var värst, att han var en före detta politisk aktivist som sadlat om till att bli mördande stortjuv - eller att han var en besserwisser?

Som min favorit, Jane Austen, sade:

"Om en kvinna kan någonting, skall hon till varje
pris dölja det så mycket det bara går." ("A woman,
especially if she has the misfortune of knowing
anything, should conceal it as well as she can.")

Gäller kanske inte bara kvinnor. Tur man har bloggen, så man kan få ut sin glädje över att kunna lösa korsord någonstans.

Nåja, vi kryssar vidare och skall ha tag i 1983 års mottagare av Nobels fredspris. Jag blir snabbt på det klara att det är mannen som ledde Polens storstrejk 1980 och som sedermera blev Polens president. Men hur farao stavas hans namn!? Lech W... Lech Wa... Lech Wawe... Nej, det känns inte rätt.

Till sist blir vi tvungna att ta till Nationalencyklopedin (NE), som står i bokhyllan bakom. Datorn är i ett annat rum och vi orkar inte slå på både den och bredbandet. Förresten, det är ju ingen sport! Inte med NE heller. Men desperata tider kräver desperata åtgärder.

Inget på Waw eller Wav... Vi blir irriterade. Till sist blir jag helt enkelt förbannad. Ett uppslagsverk från 1996 och inget om Polens president!? Vi skojar om att NE-kommittén inte heller kunde enas om hur man stavade Lech W's efternamn och i all tysthet bestämde sig för att inte ha med någon artikel om honom.

Men jag slår upp NE på Polen istället. Först hamnar jag på Puc-. Och där ser jag ett porträtt som jag genast känner ingen. Från Åkes blogg. Och Åkes tävling. Det är INTE Hjalmar Branting, som var min första gissning.

Det är Giacomo Puccini. HA! Nu MÅSTE jag slå på datorn! :-D

Ren bondtur, ingen glädje av någon klassisk utbildning eller slutledningsförmåga. Har aldrig sett Puccini på bild förut. Och Puccini skrev inte La Traviata, det var Verdi. Där fick jag!

Och för övrigt: Lech Walesa (så stavas det med svenska bokstäver!) var rätt namn i korsordet! Nu måtte jag väl aldrig glömma hur hans namn stavas. Så lärde jag mig många bra saker idag också. Och blev rättad på en hel del, dessutom. Nyttigt för mig.

Idag fyller Tintin 80 år. Jag slukade alla seriealbum jag hittade som barn och Tintin stod högst i kurs. Vet inte var jag skall börja när det gäller Tintin. Jag lärde mig geografi och förstod samtidigt skillnaden på riktiga och påhittade länder. Jag lärde mig samband.

Jag lärde mig att det fanns ett bilmärke som hette Chrystler, även om jag inte hade en aning om hur det skulle uttalas. "Shjrysslör" sade jag, tills pappa hörde mig.

Jag lärde mig att Loch Lomond var en skotsk whisky och att ramsor som "erbarmliga plattfötter" och "krabbsaltade tångräkor" fungerade som färgsättning i de mest oväntade sammanhang - inte minst om de sades av en tioåring.

Att Tintins värld var full av kostymklädda herrar som gör otroliga uppfinningar (Kalkyl) eller är otroligt korkade (Dupontarna) samt endast två kvinnor (operasångerskan Castafiore med påkläderska) och ett barn (en odräglig unge som är son till en emir) funderade jag aldrig närmare på.

Att folkslag beskrevs nersättande begrep jag inte. Jag trodde att det var underförstått att Hergé överdrev. Det verkar som Hergé trodde samma sak. Humor, med andra ord.

Är Tintin bög? Kanske snarare asexuell, och på den tiden behövde en liten flickas beundran inte vara av sexuell natur. Är Tintin rasist? Med den medkänslan och rättviseivern? Knappast.

Grattis, Tintin! Keep up the good work!

Januarirabatt på Pocketshop! :-)

Påven blev "felciterad" i veckan. Han påstod inte att homosexualitet var lika skadligt som miljöförstöring. Dumma, dumma påven var plötsligt inte alls riktigt så dum. Påven heter numera Benediktus XVI, alltså Bengt den 16:e på vanlig svenska. Jodå, Bengt kommer av Benedictus som betyder välsignad på latin.

 Bild från Sydsvenskan.

Jag läste på lillejulafton en artikel om detta att påven jämförde homosexualitet med miljöförstöring. Jag gick i taket av ilska, ville göra ett långt, ilsket blogginlägg - men bestämde mig: nu råder julefrid!

Varför bryr jag mig? Jo, jag tror på Gud. Och jag är övertygad om att Gud är god. Dessutom tror jag fullt och fast att detta är upp till var och en: Vad och hur man tror - så länge man inte skadar andra. Ett livslångt intresse för religion, andlighet och studier i Religionsvetenskap i Lund har lärt mig det. Så kanske känner jag mig kallad att ta bladet ur mun och dela med mig av det jag kan och anser i frågan.

Är jag kritisk till påven? Ja. Till extremistiska tendenser inom all religion. Ja, mycket.

Nu kommer lite andra fakta om påvens tal fram. Tidningen Katolsk Observatör kunde länka till en engelsk översättning till detta tal: http://katobs.se/pope_curia2008.html

Jag får helt enkelt våga utgå från att denna artikel är en trogen översättning och läsa den. Vad handlar talet egentligen om?

Påven talar mycket om World Youth Day (WYD) som hölls i Australien. WYD hålls av katolska kyrkan vart tredje år, på olika ställen i världen. Glädjen där kom enligt påven från den Helige Ande. Mycket sägs om detta, jag antar att påven vill framhäva att de unga är viktiga. 200 000 ungdomar befann sig i Sydney på WYD, allt gick mycket ordnat och städat till, säger påven i sitt tal, trots att många fruktat ett kaos med så många ungdomar på ett och samma ställe. Meddelandet kan knappast missas: kyrkans inflytande får ordning på ungdomarna.

Talet inleds hur som helst med att julen samlar familjer kring denna glädje, även den romerska kurians familj.

Min omedelbara tanke är att den romerska kurians familj är givetvis en vacker bild; de är alla en familj i Guds gemenskap. Vad innebär det? Jo, den är ingen familj i "riktig" mening. För vad är en riktig familj? Knappast präster, munkar och nunnor som lever i celibat, hur starkt gifta de än är med Gud. Det må vara en acceptabel familjebildning inom den romerska kurian, men knappast för oss vanliga människor.

För oss vanliga människor består en vanlig familj av mamma, pappa och barn. Och har man sett! Strax kommer Benediktus XVI in på just detta: själva meningen med familjen är mamma, pappa och barn.

Man blir ju inte direkt så förvånad att man faller av stolen. Den romerska kurian må känna sig som en familj, men deras egen chef säger klart och tydligt: så är det inte.

Men å andra sidan bildas kyrkan av Kristi kropp, påminner påven sedan i sitt tal. Detta är en symbolbild. Symbolbilder är mycket populära inom religionen och även mycket accepterade. Inom protestantiska kyrkan, inte minst i Sverige, har symbolbilden kommit att innefatta det mesta, inte minst Bibeln och dess berättelser.

Men där blir de bokstavtrogna ilskna! Bibeln är sanning, anser de. En del går så långt att de avfärdar all bevisad vetenskap. Då börjar det bli både farligt och obehagligt, som vi alla vet. Plötsligt får det vara måtta på den vackra symboliken - ja, till sist får till och med BUDSKAPET stå i skuggan, så länge man högljutt bråkar om Bibelns sanningshalt. Få se, vad var nu budskapet igen...? Jo, just det. Eh... kärlek.

Men hur var det nu med Kristi kropp, kyrkan och symboliken? Jo, så här skriver Paulus i sitt första brev till den kristna församlingen i Korinth:

Lemmarna i den kropp som är Kristus, 1 Kor 12:12-27

Kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus.

Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.

Kroppen består inte av en enda del utan av många. [...]

Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.

***

Nästa vers, nr 13, är bland det vackraste Bibeln har att erbjuda: om vägen framför alla, Kärleken. Verser som läses och uppskattas inte minst på bröllop. Budskapet? Gör det du gör med kärlek.

Vad menas? Jo, alla behövs inom kyrkan eller snarare: den kristna gemenskapen. Kärleken går först. Alla har fått sina speciella egenskaper för att göra gott i världen, det är anden inom oss som gör det möjligt. Kyrkan är och består av sina medlemmar. Alla är vi en del av Kristi familj. Eller?

Hm. Paulus, som skrev detta var en ovanlig jude: han var ogift. Det är ju påven med, om man inte räknar med äktenskapet med Gud. I andlig mening, givetvis, för Gud är väl en man?

Ändå är äktenskapet mellan just en jordisk man och en jordisk kvinna framhållet som det enda rätta, om man läser påvens tal. Och avlandet av barn det absolut heligaste. Gud själv är inblandad i barnalstrandet, Han fixar själen. Vackert så, även om en tredje part plötsligt blir lite väl involverad - om än bara i symbolisk mening! För nu är det väl OK att tala om symbolik??

Benediktus XVI talar om en bok som heter Humanae Vitae. Den skrevs av en av hans företädare, påven Paulus VI och utkom 1968, i frigörelsens tid när p-pillret kommit ut på marknaden. Jag har inte läst den men den är tydligen mycket bestämd på alla punkter när det gäller barnalstrande: inga aborter, inget konstgjort, inga preventivmedel. Barn skall alstras i heligt samförstånd mellan man och kvinna som är gifta med varandra. Kvinnan får inte ses som ett redskap för sexuell tillfredsställelse.

Huruvida kvinnan får betrakta mannen som samma redskap, nämns tydligen inte. Spelar ingen roll: Benediktus XVI säger i sitt tal att allt som sägs om könsfrågor bara är ett försök från människan att med våld orsaka en frigörelse från Kristi kropp; alltså kyrkan, som vi alla skall höra ihop med. Då har vi inte förstått vårt uppdrag i livet. Håhå jaja.

Men hur var det nu med homosexualiteten? Jo, vi får inte glömma den fina lilla referensen till Paulus. Vem var Paulus? Kristendomens främsta missionär, antagligen. Men en sak är säker: Han var inte Jesus Kristus. Och hela kristendomen bygger på det budskap som lanserades av just Jesus Kristus - inte av Paulus.

Benediktus XVI nämner i sitt tal att det är Pauliåret (the Pauline Year). Katolska kyrkan firar att Paulus föddes för 2000 år sedan. Paulus var en jude som inledde sin bibliska karriär med att jaga kristna. Han omvändes med buller och bång, därefter ägnade han sig helt åt att föra fram budskapet om Jesus över hela den romerska världen.

Paulus skrev avståndstagande om homosexualiteten, utifrån sitt sammanhang. Exempel i första brevet till lärljungen Timotheos, kapitel 1 vers 8-10:

Men vi vet att lagen är något gott, om man brukar den rätt och tänker på att den inte är till för rättfärdiga utan för dem som lever utan lag och ordning, för gudlösa och syndare, hädare och förnekare, för dem som bär hand på sin far eller mor, för dråpare, för otuktiga och män som ligger med män, för människorövare, lögnare och menedare och allt annat som strider mot den sunda läran.

***

Bunta ihop dom. Men inte bara "män som ligger med män".

Vad var då Paulus sammanhang? Han levde och verkade i total motvals mot det romerska samhället och var starkt kritisk till den romerska moralen. Varför?

Den romerska moralen var mycket olik vår - och mycket olik den judiska moralen, redan på den tiden. Homosexualitet mellan män var vanligt, av vissa sedd som den sanna kärleken. Äktenskapet med en kvinna var då enbart för släktens fortbestånd. Viktigt för alla, men inte en manifestation för Guds kärlek till människan, så som kristendomen vill beskriva kärleken. Djupt upprörande för en man med judisk bakgrund som blivit kristen. Kanske rent av ett hot för hela mänskligheten! Hur skulle det i längden gå för hela mänskligheten om man levde så?

Sedan skall vi inte blunda för att det romerska samhället var helt beroende av slavarbete. Och en slav fick ägaren missbruka hur han/hon ville, inte minst sexuellt. Kristendomens växande makt inom Romarriket - en process som tog 400 år - ledde till slaveriets avskaffande. Det tidiga kristna kyrkan intresserade slavar inom Romarriket, kristendomen växte helt enkelt underifrån. Många slavinnor blev ofrivilligt med barn och hade ofta inte ens chansen att gifta sig. Slavar av båda könen missbrukades sexuellt, både av män och kvinnor. Dessa slavar visades inte bort från den kristna gemenskapen, tvärtom. De var alla välkomna, en viktig del i Kristi kropp. Utan dem, ingen kristendom över huvud taget.

Och en mycket central sak inom kristendomens budskap är detta: döm inte andra. Dessa är Jesus egna ord, enligt Bibeln. Samtliga fyra evangelier för fram samma budskap: den lilla människan är sedd och älskad av Gud. Var och en är unik och älskad.

Står det någonstans i Bibeln att det är fel för personer av samma kön att älska varandra? Inte alls. Tvärtom. Det har spekulerats mycket om relationen mellan den unge kung Davids relation till vännen Jonatan i Gamla Testamentet och även om Jesus relation till lärljungen Johannes, den lärljunge som han enligt Nya Testamentet var den "han älskade mest". Detta är det centrala: älska, inte använda för sin sexuella tillfredsställelse.

Sägs det uttryckligen att det är fel att personer av samma kön att ha sex? Ja, i vissa sammanhang. Barnalstring är viktig, samtidigt som Paulus manar till avhållsamhet. Få ihop det, den som kan.

Ändå sitter vi i rävsaxen: endast män och kvinnor bör alstra barn i heligt samförstånd och inom äktenskapet. Det är familjeliv, enligt katolska kyrkan. Och barnalstring får man inte ta kontroll över. Men hur många barn alstras i heligt samförstånd, ens inom katolska äktenskap?

Faran med detta beskriver påven så här i sitt tal:

It is necessary to have something like an ecology of man, understood in the right sense. It is not outdated metaphysics when the Church speaks of the nature of the human being as man and woman, and asks that this natural order be respected.

This has to do with faith in the Creator and listening to the language of creation, which, if disregarded, would be man's self-destruction and therefore a destruction of God's work itself.

Med andra ord: respekera naturens ordning som kyrkan säger vara man och kvinna, annars riskerar mänskligheten förgöra sig själv och därmed Guds skapelse.

Men hur blir det med familjekänslan inom den romerska kurian? Och samhörigheten inom kyrkan, som bildar Kristi kropp? All annan kärlek, mellan föräldrar och barn, barn som kanske är adopterade? Och framför allt: kärleken mellan personer, oavsett kön, är den inget värd för Gud? Har kyrkan rätt att fördöma denna kärlek?

Nej. Döm inte, så blir ni inte dömda, enligt Jesus ord. Så enkelt är det.

Riskerar vi verkligen förgöra oss själva genom att acceptera kärleken? Jag kan hålla med om Benediktus XVI att om vi inte ser att vi är en del av ett större sammanhang, då riskerar vi definitivt att förgöra oss själva och vår omvärld. Medvetenhet, kunskap, engagemang och kärlek är viktiga hörnstenar i vår personlighet som måste uppmuntras och utvecklas.

Om detta sker inom eller utanför religiösa eller politiska ideologier är egentligen inte viktigt.

Att bry sig om sina närmaste är oerhört viktigt. Att bry sig om sin omvärld likaså.

Men individuell familjebildning - vem man känner kärlek och samhörighet med - skulle Gud slå en blixt i våra huvuden för att den inte följer den "normala" familjebilden av mamma, pappa och barn? I så fall får nog Gud rätt mycket att göra med den romerska kurian, denna enligt skapelsen naturvidriga familj.

Men det är inte min sak att spekulera och döma i den saken. Jag vill bara säga: Vägen framför alla är kärleken. I vilken form den än visar sig.

Fler inlägg om kyrka och religion:

Svenska Kyrkan, Du Skall Icke...

Lämna Svenska Kyrkan?

Orgasmen som Gud?

Idag är årets bästa dag. Gårdagen var fin och jag njuter av dess minne. Men allt jobb innan och den stress det innebär - idag är ännu bättre.

Njuter av alla presenter. Det finns massor med god mat, bara att ta för sig. Hade varit perfekt med en julotta, men har man snackestuga till långt in på småtimmarna är man inte i form för det.

Förr, när arbetstiderna tillät det, sjöng jag i kyrkokör och kyrkan var en så självklart del av julen som jag vill att den skall vara. En och annan julotta har man stått och sjungit med glöggraspig röst. Ändå låter allting som änglamusik.

Resten av den protestanta och katolska kyrkans länder har sitt stora firande idag, den riktiga juldagen. Vi hedniska svenskar firar julafton. ;-) Så nära midvintersolståndet som möjligt, det är åtminstone ärligt. Då slaktade man, höll vinterblot och hade stor anledning att festa.

Kanske låter jag märklig, men alla som kunnat jämföra svensken på vintern och sommaren skulle lätt påstå att solen och sommaren är vår religion. Eller kanske snarare årtidernas växlingar. Vackert så, mycket vackert.

De ortodoxa kyrkorna, som mycket tidigt bröt med kyrkan i Rom, firar julen den 6 januari, Jesus "riktiga" födelsedag. Det var åtminstone, enligt traditionen, den dag de tre vise männen nådde fram till Betlehem. Senare sades det vara dagen då Jesus blev omskuren.

När kristendomen vann mark i Romarriket, kombinerade man två religiösa högtider, Sol Invictusfesten och Kristi födelse. Praktiskt, som alltid när makt och religion slår sina påsar ihop. Praktiskt, men knappast religiöst.

Vad är julen? Det känner var och en i sitt hjärta, åtminstone hoppas jag det.