Idag har jag ränt omkring. Jag rände genast upp ur sängen när klockan ringde 05.00, ingen mening att dra ut på plågan. Rände in i duschen, ut igen, till bussen i snön och till jobbet.

Ingen lång dag idag, så på eftermiddagen rände jag ner till sta'n (Ystad) för att träffa fröken Höna på Wallanders favoritfik - årets första semla är uppäten. Därefter rände jag till gågatan för att möta Österlenväninnan på ett annat kafé. Årets första maräng är äten. Sedan var jag mätt och sedan rände vi på stan.

Därefter rände jag norrut inom Världsmetropolen Ystad för att deltaga i terminens inledningsmöte för cirkelledare med fokus på ledarskap och konflikter. Det var givande, men bästa sättet att lösa en konflikt är att samarbeta från början, låta alla prata och därmed undvika att konflikter uppkommer och eskalerar. Alla kan ju inte ränna sitt eget race hela tiden. Eller vad tycker ni?

"The silicon chip inside her head gets switched to overload" sjöng Boomtown Rats med Bob Geldofs i deras största hit I don't like Mondays. Och visst var det en trög dag idag? Jodå, väninnan i Slottsstaden bekräftade det: Idag är uträknat som årets värsta dag, Blue Monday. Här är formeln på Wiipedia!Här skriver Kvällsposten om eländet!

Men om du inte gitter klicka för att läsa eländet så står det så här:

Bland annat har man räknat in det bistra vintervädret,
hur många dagar det är kvar till nästa löning och hur
lång tid som har gått sedan den sköna, avkopplande
julledigheten. Och kreditkortsskulderna efter julen,
räkningarna som hopar sig och jobbstressen som börjar
byggas upp igen gör ju inte saken bättre.
Dessutom är det nog fler än en som har råkat bryta sina
nyårslöften den senaste veckan...
- Efter spänningen kring nyårshelgen och känslan av att
starta om på nytt, så börjar verkligheten kicka in igen,
förklarar Cliff Arnall, forskaren bakom ekvationen.

Så är det. Och vare sig det stämmer in eller inte, så är det ganska skönt att höra en sådan förklaring ibland. En viss lättnad, det är inte bara mig det är fel på. Det är Blue Monday.

Kom igen så blåar vi till det lite extra med New Order gamla syntdänga Blue Monday!

Gårdagen och fredagen tillbringades i Paradiset med herrskapet, Fantastiske M (Han-som-kan-allt) och säkert 20 liter tapetklister i mitt fall.

Paradisfolket har börjat med att lägga golvet; ett underbart, vitbetsat askgolv! Så vackert! Nu får väggarna sig en rejäl omång! Husets härskare gör träpaneler med listspeglar på kortsidorna. Långsidornas gamla vita strukturtapet täcks med en särskild täcktapet som kan målas över.

Alla lister skall målas eller bytas. Så småningom skall taket få takbjälkar för att anknyta till den övriga stilen i huset. Den del av huset som vi jobbar i är nämligen en nyare tillbyggnad med både jättevardagsrum och stort sovrum. Fantastiske M är byggbas och driver på oss! Tur att det finns sådana människor! Han är härlig! (Och härligt gay också, ifall ni hoppas på att Gladan skall få till det. Ingen idé. ;-) )

Inredningen skall bli med fokus på långvägg med bokhyllor - myyycket böcker blir det. Lång vägg är det! Det blir projektorduk för TV med många intressanta hemmabiofinesser. (Jag ser fram emot att se Richard Armitage i storbild, har hotat Husets Härskarinna med Robin Hood BBC-maraton. Frågan är om jag överlever...) Dessutom vill Härskarparet förstärka den engelska lantstilen med rejäla Chesterfieldsoffor.*Gladan fnissar vanvördigt* Skall man slå på stort så skall man...

Idag var en väninna från studietiden och jag ute i söndags-Malmö; lite shopping blev det på Åhléns och Indiska - centrala Malmö är numera öppet på söndagar till 16.00, allt för att konkurrera med shoppingcentren. Därefter gick vi till en Mellanöstern-restaurang som dukat upp en härlig brunch! Har velat smaska runt på Malmös söndagsbruncher länge, så gott!! Tabbuleh, hummus, grillade grönsaker mm och sedan våfflor! :-D Det får vara måtta på GI-jakten. ;-)

Vi drog därefter till Konsthallen, det var alldeles för länge sedan jag var där! Kul med denna väninna, hon vill ut på kultur och härlig mat. Vi njöt och skämtade om vartannat - bildkollage i hologramstil fick igång oss; dels intrycken men också spekuleringen kring lageruppbyggnaden i Photoshop. De små tavlorna i modern stil med kontrasterande färger gjorde oss vanvördiga, vi lyckades skoja friskt om symbolikens terapeutiska former.

Trots det gråkalla blåsandet blev det värmande med promenad både från Centralen till kvarteren upp emot Triangeln, och sedan tillbaka på andra vägar.

Fick dessutom färdigskrivet och färdigredigerat tre helt olika och stora skriv- och administrationsprojekt i veckan, det var oerhört tillfredsställande!

Men någon vidare rolig bloggare, det är jag nog inte för tillfället...

Glömde till exempel kameran till renoverandet! Det blir nog en runda dit nästa helg, kanske blir det rent av någon filmsnutt "in action" då. Får nog ta paus från tapetklistret då, om byggbasen tillåter.

Att fota ute i detta gråa blåsande blir inte så bra. Köpte däremot hem en Photoshoptidning med en massa kul info om saker jag vill lära mig mer om! Och väninnan på kulturrundan hade bränt en Yoga-instruktion till mig som jag vill titta närmare på...

Så det händer en del! :-) Utveckling är ett måste, annars dör jag lite inombords.

...som Stagnelius skrev, då är jag nog lite mindre nära Gud nu än jag har varit de senaste dagarna. Sedan julledigheten har det känts som om kaos var ett permanent tillstånd som manifesterat sig i diverse olika förklädnader; oförutsägbar men beständig. Nu verkar kaos och jag ha åtminstone några hus emellan oss, eventuellt befinner vi oss ett kvarter ifrån varandra.

Mitt i kaoset har jag hunnit ifatt med släktumgänget och sett Avatar i 3D. Nu vill jag bara se bio i 3D, trots att jag duckade för vapen och försökte vifta bort sotflagor framför ansiktet. Om ni varit på 3D-film så vet ni vad jag menar. När jag var barn var det årliga Lisebergsbesöket en höjdare, mamma och jag gick alltid in på stället som hette Cinema2000 där man stod på ett golv och glodde på 3D-filmer. Alla hojtade rakt ut ganska ogenerat när man åkte med i de häftiga svängarna, trots att man bara stod på ett golv.

Avatar var givetvis bra och fantastisk - jag grät så tårarna flödade, blödig har jag alltid varit. Att den visades i 3D-format skadade säkert inte, storyn som så är inte direkt ny men alltid tänkvärd. Sigourney Weaver var lysande!

Vännerna i Paradiset skall däremot satsa på hemmabio, vardagsrummet renoveras och stor projektorduk skall upp. Jag skall dit och vara lite behjälplig i helgen. Det lär väl bli lite filmmaraton så småningom... Hmm, RA i helfigur, hmmm. ;-)

Har inte lyckats boka om rutinkollen på barnmorskemottagningen, mycket retfullt. Snart börjar jag hålla kurser i engelska och seniordata igen och tiden blir knappare, det hade varit bra om det varit avklarat innan dess. Människan spår och Gud rår. Och bredvid Gud bor kaos, då är vi alltså tillbaka där vi började.

December = stress.

Tåg och bussar avgår ganska godtyckligt, snön är inte hela anledningen. Kassaapparater blir verkligen kassa apparater, plötsligt kan man inte ta emot betalningar på jobbet. Barnmorskorna kallar till rutinkontroll men har talat in ett telefonmeddelande där de berättar att de på grund av influensan för närvarande inte kan boka om tider, man får höra av sig... i slutet av året. Jag hoppas verkligen att detta meddelande är från förra året. Men vem vet?

Är det någon som följer med på en kapad yatch till Bahamas?

Väninnan i Slottsstaden bjöd på en fantastisk gourmetmiddag igår: ryggbiff med potatisgratäng och ljuvlig murkelsås med otroligt gott rödvin! Efter det diggade vi loss till hennes älskling David Bowie. *dansar fortfarande*    Tack, vännen! ♥

För hon förtjänar det verkligen! :-) Smart och rent magisk med kameran! God som guld med världens varmaste hjärta. (Det mesta av det klappar för Richard Armitage, bara en sådan sak! Men där är ändå gott om plats!)

http://fotostar.se/user.php?id=34

Som de sjöng i en gammal Hollywood-film: Let's face the music and dance. Om man bygger bilar som ingen vill ha, då får man lägga ner. Om ingen har råd att köpa ens fina teknologi och kunskap, då får man tänka om. Bensindriven bilism är ändå en sorglig och förödande parantes i människans historia. Nu vet vi bättre, snart håller vi inte på med sådant trams längre. Då kan teknologi, kunskap och en massa pengar användas till mycket bättre saker.

Visst är det synd om Trollhättan och andra ställen som tvingas lägga ner. Men förr eller senare står vi där inför fullbordat faktum. Livet vänds upp och ner. Hemskt jobbigt, hemskt omtumlande och hemskt nyttigt. Dags att bryta ny mark, kanske?

Det trista i sammanhanget är givetvis att det i Sverige är lättare att få tid hos en läkare än att söka ett jobb. Och att få tid hos en läkare är nästan svårare än att vinna Robinson. Fast snart blir vi väl alla egna företagare på uppdrag, då har man kommit runt arbetsrätten på ett intressant sätt. Det är kanske lika bra, för något måste göras åt arbetsmarknaden i ett land där det produceras bränsleslukande monsterbilar som inte tillräckligt många vill ha.