Neeeej, inte internetstrul på semestern! NejnejnejnejNEJ!! (sms-bloggning)

Först skulle den trevlige mannen lockas hit igår. Sedan idag till lunch. Nu är det ikväll som gäller. Och jag behöver åka hem och ordna med en hel del annat. Samt att jag har stått och skalat morötter halva morgonen.

Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag ordentligt lagda planer. Det är väl helt enkelt Jungfrun i mig som talar.

Såja, nu skall jag genast sluta upp med att vara otacksam. Oh, vad roligt det är med spontana ändringar. 8-}

Har lyckat promenera vänsterfoten till komplett överansträngning. De senaste dagarna har jag promenerat mycket! Det har blivit alldeles för mycket "sitta-fast-inne-på-kontoret" denna sommaren.

Men bara för det behöver väl inte allt gå kaputt! Jag skall ju ha just den vänsterfoten till semestern nästa vecka. :-/ Men det är ett typscenario: lagom till semestern slår krämpor och sjukdomar till!

Har inte ont när jag sitter eller klämmer på eländet. Men att stå och gå - ack, vojne! *gnäll gnäll*

Nåja, ikväll skall jag på möte för ABF som jag arbetar för under hösten och våren! Det drar ihop sig, kursstart den 21:e september. :-) Och det skall bli trevligt! Så det blir inget rännande på Malmöfestivalen ikväll hur som helst.

*avgnälld Glada*

...i vilket fall som helst var gårdagens förväntade höjdare på Malmöfestivalen inga höjdare alls.

Svågerns band spelade, jag hann inte dit innan det var slut. Himla trist, de har ny gitarrist. Se där, det rimmade visst!

Jag hade sett fram emot thailändska grillspett från ett särskilt matstånd, de smakade ugga-bugga! :-( Jordnötssåsen var SÖT! Men hallå! Balansen mellan salt, sött och surt! Knepig krydda på spetten och nudlarna var som överkokt spagetti. Jag åt inte upp.

Så jag köpte chokladpudding från Malmös Chokladfabrik. Mmmm, delikatess förra året. Igår kväll var den grynig. Alltså; tänk er en chokladpudding som smakar strävt. Fast choklad är ju alltid choklad, så den åt jag upp. Det var så sabla lite pudding i vilket fall som helst.

På Gustav Adolfs torg trummade ett afrikanskt band högt, envetet och obönhörligt. Jag gick fram till ett stånd som sålde syltmunkar, där stod två trevliga killar som gungade i med trummandet med en ironisk min, så jag gungade jag också.

"Visst är det bra?" sade den ena killen sarkastiskt. "Det är han som har skrivit låten," tillade han och nickade åt kamraten.

"Wow, då får du värsta stimpengen ikväll?"

"Ja massor," svarade han. "De slutar ju aldrig spela låten!"

 Vi skojade vidare en stund. Det var uppenbarligen trötta på all musik som spelades omkring den, man kan förstå dem.

Och nya skurar kom, kallt blev det. Hade tänkt stanna och höra lite på Salem Al-Fakir och Malmö Symfoniorkester. Jag fick nog och bestämde mig för att åka hem. Jag drar hans bästa låt här istället, det är säkert femtielvte gången. Än se'n, den är bra! Humörhöjare! :-)

Okeeeeej, så jag försöker ladda upp filer på nätet åt en väninna via ett ftp-program. Vill inte fungera. Suttit halva helgen med det. Måste förmodligen hem till henne, i och för sig trevligt, men allt kunde varit fixat om saker fungerade som de skulle! Grrrr...

Såg augustimånen igår kväll och kom att tänka på en vacker låt av Lena Philipson; Månsken i augusti. Just månsken i augusti är något av det vackraste som finns och själva melodin är vackert bitterljuv.

Jag fann melodin på Youtube med bilder på just Lena Ph. Så kom jag ihåg att jag nog hade melodin själv någonstans på en samlings-CD. Mycket riktigt! Rippade den och lade in den i Windows Movie Maker tillsammans med ett gäng bilder på fullmånar och myyyysiga övergångar.

Fint. Då kan jag publicera den, lägga ut den på Youtube och dela med mig. Hmmmm, trevligt!

Det gå inte att publicera eländet. Datorn vägrar. Bytte en bild som jag misstänkte var problemet - då började den publicera! Tjoho! Gick tillbaka för att finlira lite och väljer publicera.

Datorn vill inte, igen. Njet, nope, non.

&%&))=)(&(¤#%¤//)(%&&&%&¤#%!!!!

Lugn, bara luuuugn Gladan. På det igen!

...så har ni säkert hört om tragedin i Vollsjö, den unga kvinnan som hittades mördad i sitt hem.

http://www.ystadsallehanda.se/ -> Klicka på Sjöbo.

Vill inte gå djupare in på detta, i den region jag verkar får man snabbt veta mer än man vill veta.

Vissa kommuner är värre drabbade än andra. Vissa familjer är oerhört illa utsatta. Kommuner och skolor behöver betydligt mer resurser för att komma till rätta med detta.

Det enda vi kan hoppas på är att detta blir en nödvändig väckarklocka.

Och när det gäller sprit och droger: det behövs mer och hårdare kraftinsatser, inte mindre.

Så lätt det hade varit att säga ja för tio är sedan. "Åh, är du en ledsen, ensam man som fått ditt hjärta krossat och kan beskriva det som om det hände igår, fast det är fyra år sedan? Klart att vi skall träffas! Jag skall göra dig hel och lycklig igen!"

Så hade Gladan reagerat en gång i tiden. Det hade fått mig att känna mig bra, sedd, uppskattad, duktig, behövd. Jag hade misstagit det för att vara älskad och att älska tillbaka.

Men så är det inte. Kärlek mellan två eventuella partners, oavsett kön, är något mer. Man kan vara vänner, äkta vänner. Inte bara "vän-vid-behov-av-tröst". Man kan ha en intim relation, inte bara "sex-vid-behov-av-tröst".

Och så behövs den där speciella, magiska dimensionen. Den Himmelska Känslan av Kärlek. Jag tror på den, det gör jag verkligen.

En relation med en sorgsen människa ger en stunds tröst. Därefter gör man bara saken värre. Det är som att lappa ett par byxor med en lapp som inte räcker till; det blir illa gjort och gör hålet (såret) större. Som vän kan jag stötta så mycket jag förmår. Men livet har lärt mig att ingen annan än jag själv kan läka mina inre sår.

Så jag håller mig avvaktande och försöker förmedla detta - och jag sårar. Må så vara. Det är bättre att skjuta förväntningar i sank än att sänka hela båten. Det vore grymt av mig att ställa upp på att inleda någon sorts vänskap när Något Helt Annat förväntas av motparten. Det är som att ge ett falskt löfte.

Så jag är ingen vidare räddande ängel. Dålig på att vara prinsessa på vit häst. Istället ger jag sturska råd som får mig att låta mer självsäker än jag är. Mitt favoritmotto är "Gud hjälper den som hjälper sig själv". Men det är föga tröst åt en akut lidande själ som tror att ett nytt förhållande är svaret på alla problem. Men det ger mig åtminstone stöd åt min övertygelse om att jag handlar rätt.

Varför tog jag inte med laptopen idag? Tungt men underhållande!