Så gick det som det gick i Lund igår. Nationalisterna kom för att slåss. Vänsteranhängarna likaså - och de gick till attack mot poliserna. Pinsamt och omoget! Knappast terrorism, som vissa kallar det. Så fort nationalisterna ansökte om demonstrationstillstånd, var loppet kört. Poliserna är dock förvånade.

Ursäkta? Förvånde över vad? Det slängdes gatsten 1993, det slängdes gatsten igår. Inget är nytt under solen. Vad hade ni väntat er, lussekatter?

Mer inlägg om detta.

Det tar emot lite att blogga nu. Inser att sådant kommer och går. Det är mörkt och kallt. Haft mycket att göra. Och allt kan man inte blogga om. Allt är inte kul alltid. Man är inte alltid en flygande Glada.

Men själv har jag det ändå bra. Lever i en sund och trivsam relation med bara mig själv och har mina vänner. Funderar givetvis på hur det skulle vara på att leva i en relation igen och irriteras över att jag har så svårt att fastna för någon, nu för tiden.

Men är man fast, så är man. Ibland är det inte så bra. Ibland, allt för sällan, är det en glimt av paradiset. Hur håller man den glimten kvar? Eller åtminstone den harmoni som det skänker?

Många omkring mig har det på olika sätt jobbigt med sina relationer och jag är glad över att finnas där för dem. Ibland gör det ont inom mig.

Ofta sörjer jag över deras bekymmer. Det kan låta dumt: det är ju först och främst DEM det handlar om. Och de skall göra sina val - absolut! Men deras val är så tuffa ibland, för dem själva. Lika ofta HAR de inget val utan får finna sig i ett hårt öde. De mår inte bra och det gör ont att se det.

Man känner ju igen sig. Alla hamnar vi där någon gång. Det var en gång mycket svårt för mig att se mina egna brister i den situationen och inse vad som borde vara det bästa beslutet. Och ni kan var 100% säkra på att jag inte var benägen till att lyssna om någon kom med ett välmenande råd. Kan själv! Har bestämt mig!

Där kan man lätt hamna igen. Är där säkert också, på sätt och vis. Vet att det finns saker att ändra på och jobbar faktiskt med det. En del saker tar tid och det skall det ju också få göra, även om man tappar tålamodet ibland. Man kommer fram till något bättre till sist.

Och så är det ju för alla andra också. De jobbar på det, men vägen dit är svår ibland - för dem och för de runt omkring som bryr sig.

Så jag får väl försöka var filosofisk och se det som en del av även MIN utveckling: även om jag trivs med mitt liv, så kan man inte undgå att beröras av andras, vilket ju är tur. Ibland gläds man med sina nära och kära, ibland sörjer man med dem.

...eller "mannen-som-gillar-en-fin-brasa-på-morgonkvisten", har nu lämnat häktet igen. *suck* Kanske satt han länge nog för att få ännu ett skadestånd. Mer fest för den mannen. Hurra, hurra. ;-/

Enligt KVP och även andra källor jag läst är hans mål att knäcka polisen.

Nu är ju jag för all del ingen fiende av åsikter, tvärtom. Och vissa polisinsatser kan man givetvis fundera en del över. 200 poliser till tio fredliga husockupanter till exempel.

Arg på samhället är jag ofta, och många med mig.

Men detta? Snälle lille vän.

Bloggkompisen Åke undrade om det någonsin fanns en antivariant på GladaKatarina. Om det finns... Så mycket att jag funderat på att skaffa en blogg till, många gånger. En totalt anonym. En sådan där man verkligen vvvvvrrrrrräääääääker ur sig all vrede, irritation och BLLLLARGH!!

Men den här bloggen är bara lite halvanonym. ;-) Och vissa saker skall man ju inte slänga ut i offentligheten. Men ojoj... Kallar mig själv Sura Tanten då och då. Och även andra, värre saker. Temperament finns det gott om, så visst blir man arg. Färre inlägg är ett tecken på att jag borde ha en parallell sur-blogg. ;-)

Men jag har valt att ha denna bloggen, och dessutom att ha den för ett visst syfte. Och glad är jag allt som oftast - verkligen! :-) Det har jag själv valt till stora delar, eftersom det är att vara glad som jag mår allra BÄST av.

Äntligen någon som ser samband och sammanhang mellan en desperat bostadssituation och extrema reaktioner! Gör något innan det är för sent eller brottas med den allt svårare situationen senare!

Återigen en historiker, Anders Bergman, som ser sambandet! Så här skriver City.se:

MALMÖ/LUND. Desperata studenter, fastighetsägare som utnyttjar bostadsbristen, ungdomar som ockuperar hus – och massiv inflyttning. Bostadssituationen i Malmö och Lund är en krutdurk, varnar en historiker.

Gör något! Poliser är inte lösningen!

Mer inlägg om husockupation etc.

I år infaller den första advent och skyltsöndagen på den 30:e november. Det råkar även vara Karl XII:s dödsdag. Det brukade innebära en hel del problem för staden Lund, eftersom nationalisterna ville "hylla" den döde i just Lund. Detta har inte skett sedan 1991. Men nu vill de sätta igång igen: Polisen tvekar om tillstånd för demonstration

Kommunen är tveksam till att ge dem demonstrationstillstånd. Kan jag mycket väl föreställa mig! Får det lov att vara en pepparkaka eller en brandfackla!?

Det är först nu vi riskerar att få de riktigt militanta motdemonstranterna på gator och torg. Husockupanterna har varit fredliga. SD:s motdemonstranter har varit någorlunda fredliga, sånär som på tomater, ägg och ingen planerad person- eller egendomsskada. Detta får däremot igång något helt annat, slumrande.

Jag minns demonstrationerna på 30:e november under det sena 80-talet. Förra ekonomiska krisen hade precis börjat. Det brann ganska bra och det kastades en hel del gatusten. Inte alls trevligt! Demonstration är bra, men krig vill vi inte ha!

Så sade han och log osäkert. Jag hade levererat en replik som borde varit dels rolig, dels smickrande för honom. Den föll inte i god jord. Jag bannade mig själv, för jag borde vetat bättre vid det laget. Hade jag inte lärt mig någonting?

Men så blev jag ilsken. Och dagen efter berättade jag vad jag hade sagt till en väninna. Hon skrattade högt och länge. Vi diskuterade hur saken kunde ha utvecklat sig - i ett annat universum, där jag blev intresserad av män som uppskattade min humor. Såsom mina väninnor uppskattade den. Såsom jag uppskattade mina väninnors humor. De som är så roliga!

Barbra Streisand hade huvudrollen i musikalen Funny Girl för över 40 år sedan! Är en till yrket rolig kvinna fortfarande lika kontroversiellt och ifrågasatt?

Menar jag att det inte finns män som uppskattar humoristiska kvinnor! JO! Jag känner massor! Är de i majoritet? Njae... Får kvinnor ha humor som yrke i Sverige? Får och får. Hmmm...

Läste hos bloggvännen Ullis ett inlägg som ledde till denna länk: Därför har Humorsverige problem med kvinnor, en krönika skriven av Nour El-Refai. Den ledde mig vidare till denna länk: Kvinnor har för lite att vinna på att vara roliga, en krönika skriven av Elin Grelsson. (Båda från Newsmill.)

Nour El-Refai skriver bland annat:

Jag kan ställa mig på en scen och skämta om grönsaker, det kommer ändå att vara grönsaker ur ett kvinnligt perspektiv. Om man ska prata dagisspråk: när en man talar så representerar han folket, när en kvinna talar representerar hon kvinnan. Det en man säger är allmän kännedom, det en kvinna säger är en kvinnlig åsikt, en egen påhittad version av sanningen.

Elin Grelsson skriver bland annat:

I kvinnorollen ligger ingen vinst i att skämta. Dels för att den roliga tjejen aldrig ges utrymme ens från barnår. Dels för att det traditionellt sett inte ligger någon attraktionskraft hos en tjej som tar plats och skämtar på samma villkor som män.

De roligaste människorna som jag har i min närhet är alla kvinnor. Flera vittnar också om svårigheterna med att få gehör för sin humor i manliga sällskap och flera av dem visar bara sina humoristiska sidor i mindre sammanhang med bara kvinnor. Jag vet ingen, inklusive mig själv, som uppfattar sig själv som attraktiv när man samtidigt försöker stå i centrum och vara rolig.

Och senare:

Att det finns så få kvinnor på den svenska humorscenen är helt enkelt en fråga om att vinsten är för liten. Vi har för lite att få ut av att vara roliga. Med en feministisk rörelse präglad av seriositet och ängslighet, en kvinnoroll som framgångsrik, smart och snygg att leva upp till och ett samhälle som förklarar för unga tjejer att deras roliga sidor aldrig kommer att hyllas på samma sätt som deras killkompisars är det föga förvånande att kvinnor inte vågar satsa på humor.

Ouch, ouch och ouch igen!!! Men det är sant. :-( "Gör dig inte rolig ." "Tror du att du är rolig?" "Ska du prata nu igen?" "Ni tjejer har ju ingen humor." Jaja, det är de taskiga exemplen, men de är så självklara. När jag försökt med samma argument mot männen, tog det hus i h-e.

Nu bryr jag mig inte. Skratta eller låt bli, vare sig du är man eller kvinna. Blir man osäker så får det vara ens eget problem. Har du ingen humor? ;-)

Håret fastnar i hårborsten. Håret fastnar i halsbandet. Håret fastnar i halsduken, jackan, väskan, cykeln och inte minst i håret. Reflexen fastnar i dörren. Ärmen fastnar i dörren. Bältet fastnar i dörren. Foten fastnar i dörren. Håret fastnar i ansiktet för det regnar och blåser från alla håll på en och samma gång.

Om man skulle ta patent på det här vädret? Tänk så mycket man skulle få betalt för att inte använda det.

Busskortet fastnar i kortläsaren. Busskortet fastnar i jackfickan. Handen fastnar i jackfickan. Vanten fastnar på handen, genomblöt.

Tåget fastnar på spåret. Spåret fastnar på tåget. Löven fastnar på allt utom träden. Träden fastnar på näthinnan. Näthinnan fastnar innanför de trötta ögonlocken.

Tröjan fastnar på tvären. Jackan fastnar på andra hållet. Vantarna fastnar på tåggolvet. Halsduken fastnar på sätet. Själv fastnar jag inte alls, jo möjligen i samma sura humör.

Det är en motig årstid, detta. Vissa dagar borde man inte släppas ut i allmänheten, vad som helst skulle ju kunna hända.