Så var sjuksköterske strejken slut och besvikelsen är stor. Med rätta!

Är dock inte förvånad, få strejker har uppnått målen under min livstid.

Vi får väl se hur det blir med den svenska vården, det står verkligen och vägen nu: vård för alla i tid eller... något annat.

Tror säkert att de flesta svenska sjuksköterskorna stannar i Sverige, men tillräckligt många låter sig säkert lockas utomlands. Då står Sverige där, med för lite vårdpersonal och med skägget i brevlådan. Varför? Dumsnålhet.

Jag skrev nyligen om Stieg Larsson (läs här) och länkade till en intressant artikel till Svenska Dagbladet.

Nu har hittat ett testamente. Från 1977. Läs mer om det i Metro. Där finns flera länkar till andra artiklar i samma ämne.

Till min förvåning länkande SVD tillbaka till min blogg, vilket gav en hel del oväntade besökare hit! (Tack för erfarenheten, den kommer väl till pass när jag ska hålla bloggkurs!)

De länkade även till andra blogginlägg. I ett inlägg ondgjorde sig en person väl häftigt över Larssons sambo sedan trettio år, Eva Gabrielsson.

Har du läst om Larssons död vet du varför de inte var gifta och vad detta fick för konsekvenser.

Bloggaren ifråga ansåg att Gabrielsson inte hade rätt till ett öre och att detta var vad Larsson ville. Miljonerna gick istället till fadern och brodern, som Larsson knappt haft kontakt med och knappt ens växt upp med.

Vidare ansåg bloggaren att Larssons böcker var överskattade. Vilket slöseri med bloggutrymme! Jag är väl inte bättre som skriver ner min reaktion på detta, men hur som helst:

Trettio år med samma partner. Inget bröllop för hennes säkerhet. En efterlämnad kvinna som slåss som en lejoninna för att eftervärlden skulle veta sanningen om hennes hastigt avlidne partner. Är inte det kärlek?

Överskattade böcker eller inte: Larsson ville uppenbarligen något med sina böcker. Budskapet var knappast att hans sambo sedan trettio år inte betydde något för honom - tvärtom!

Själv har jag skrivit och bevittnat mitt testamente. Jag går inte och väntar på döden, men jag är realist.

Men dagens Metrokolumn fick mig att jubla, jubla och åter jubla! Just så!

PunktSE försvann knall och fall. Samtidigt försvann ALLA utdelare av gratistidningar runt Malmö Central. Var är de nu?

Jag saknar kolumnisten Sonja, en del av hennes kolumner var så bra att hon borde blivit vald till världspresident!

Men hon var också den ENDA kolumnisten i tidningen som var läsvärd. Mycket skräp i de övriga kolumnerna av ett gäng låtsaskändisar med mer bekräftelsebehov än talang. *skrattar elakt*

Och de hade så bra Sudoku i PunktSE, tre olika per dag i tre svårighetsgrader...

Jag åkte buss från en fin, rik och lyckad kommunort igår. Vackert, välordnat... Väl?

Välkommen till Vellinge. Här är friheten större.

Kommunens valspråk. Frihet för vem då? Välordnat? Oron har nått Vellinge. Någon har eldat upp nästan hälften av den låga kommunmur som effektivt stänger ute bruset från E6:an.

Väl uppe vid E6:an finns busshållplatsen Vellinge Ängar - eller Vellinge Airport, som jag föredrar att kalla den. Lyssna själv till trafiken, så får du se. Känn vinddraget från polska lastbilar och tysk-skanörsk BMW. Dunder och brak, här kommer vi - huka er, människor och miljö!

Hela busskuren har blivit systematiskt sönderslagen. Inte bara någon enstaka ruta, nej hela rasket. Tur att inte taket var av glas, marodörerna kunde skadat sig allvarligt. Är det frihet?

Är detta ännu en upprörd text om ungdomars vandalisering? Nej, för vem har sagt något om ungdomar?

Så vem förstör och varför? Är det ett sätt att uttrycka sin frihet? Är det kanske det enda sett som står till buds? Vem har ett sådant stort behov av att imponera, sätta sig i respekt, få utlopp för frustrationen som bubblar inombords? Egentligen vem som helst.

Eld och glaskrossning! Ett litet mini-Västbanken i kommunen vars näringslivsvänlighet rankas näst högst av Svenskt Näringsliv.

Näringslivsvänlighet. Ett utomordentligt vackert ord. Näring. Liv. Vänlighet. Man tror nästan att det handlar om mellanmål i kuddhörnet på dagis. Men verkligheten har fått slut på kuddhörn. De hörn som erbjuds nu är vassa, hårda och knepigt svåra att passa in i. Anpassa dig eller låt bli.

Om du lyckas, kan stressen få dig att löpa amok på en busskur. Om du misslyckas, kan stressen få dig att löpa amok på samma busskur. Valet är ditt. Friheten är större.