Först är Rosengård fullt av extremister, sedan visar det sig att fördomarna mot Rosengård är det farligaste. Jag säger som jag brukar: ingen skall behöva känna sig utanför, alla behövs. Löser man det, löser man det mesta.

Den största gemenskapen i Malmö de senaste 25 åren har skapats av Malmöfestivalen - en helt underbar och magisk vecka, tro mig! Men nu vill några borgliga politiker lägga ner den. Javisst, gör som ni brukar: spara in på det som är bra.

Men lägger ni ner Malmöfestivalen, gör ni staden en stor otjänst. All goodwill, all stämning som lockat människor i grannkommunerna, turister från hela världen OCH Malmöbor - den kommer att försvinna över en natt. Veckan då alla möter alla kommer att försvinna.

Vad har vi då för nytta av Turning Torso? Vem vill glo på ett löjligt högt hus om gatorna ligger öde och folk springer och gömmer sig när någon kommer?

Tänk er för! Det är inte bara de bullerkänsliga som skall bestämma. Fler och fler krogar ger upp, de får gnäll från alla håll. En stadskärna och en mångkulturell stadsdel måste få leva! Sätt inte malmöbor i tråkighetskarantän! Livet slutar inte klockan 17.30 på kvällarna numera! Den tiden är tack och lov förbi! Tack och lov för mångfalden!

Ännu en bloggkompis som verkat lägga av och som totalraderat sin blogg. Tack för denna tiden. :-( Säkert ses man i bloggvärlden ändå, på ena eller andra sättet. Ser fram emot att träffa alla!

Just denna bloggkompis var den första som länkade till mig. Aaauuurrrrgh, hugg i mitt hjärta! Men var rädd om dig, vännen. Känner igen tecknen på sistone. Det kommer att ordna sig!

Jag skall säga som det är. Var och en äger sin blogg. Var och en gör som de vill, så länge det är lagligt.

Är också införstådd med att min eventuella åsikt om saken inte är tungt vägande, har man bestämt sig så har man bestämt sig och det är bra. Kanske skriver man mindre personligt nästa gång, vad vet jag.

En raderad blogg är en raderad blogg. Livet går vidare. Ibland är det bäst så, det känner man själv. Jag förstår. Det är all right.

Jag förlåter er. Men en sak skall ni ha klart för er:

Mannen som kallas Gryningspyromanen har haft påhälsning av mordbrännare. Tja, man har ju väntat på det. Hörde förra året att kommunen skulle ordna en bod åt honom. Inget man nämner här, det fanns många som var hämndlystna på honom.

Nu lär ju å andra sidan han bli hämndlysten, där han sitter i sitt fängelse. Även han behövde bo någonstans, situationen var ohållbar. Detta gör inte saken bättre. Vad kommer att hända när han kommer ut?

Och de som trodde att de gjorde något bra, som eldade upp hans bod: det var kommunens pengar ni eldade upp. Nu är ni på samma nivå som den/de som ägnat sig åt mordbränderna.

Mer om pyromani.

Västskåne har blivit vitpudrat. 1 minusgrad och stickande, iskall vind. Faaaeeeeiiiiiiina fisken. Usch.

På varje uppstickande stolpe längs E6:an sitter en rovfågel. De ser också frusna ut. Jag vet vad de tänker: "Man skulle varit flyttfågel." Så tänker även denna Glada.

Hemresan från systern gick smidigt, men två tillfällen då jag väntade på anslutande buss räckte för att både händer och fötter skulle kännas absolut, totalt bottenfrusna.

Det är dags för ullstrumporna igen. Och de fodrade bootsen. Thermobrallorna som man knappt kan röra sig i. Den stora, gula vintertäckjackan som jag skaffade när jag var som tjockast och som nu är så stor att jag kan ha ytterligare en vinterjacka under. Stora halsduken virad upp över munnen och thinsulatefodrade mössan med renar på.

Extracool assessoar: imma på glasögonen. Se, det kan bli en oförglömlig dagens outfit.

Ännu en som har lagt ner sin blogg... *snyft* Tack för allt, käre Mickeyboy! Kram!

Nu har jag lyckats blockera min bankdosa. Hur är det möjligt? Hur lyckas jag? Jag VET min kod! Men OKEJ! Bara fortsätt att %)(&&#%% med mig, gör det! BRING IT ON!

Så skall man kanske inte säga. Lite otur kanske inte skyddar mot större otur? Fast rent statistiskt kan saker inte knävla med en hur länge som helst.

Utom med en av mina chefer, då. Han har notorisk otur med alla elektriska prylar han köper. Alla. Ofta. Regel, inte undantag. Det är smått otroligt.

Oh nej, har det smittat av sig???

På ena jobbet har jag pusslat med vår senaste force majeur. Kul på sitt sätt, bara synd att det skall behövas. Lite grand som ett detektivarbete. Kan jag snoka rätt på det, så kan jag säkert nosa mig fram till lösningen på eventuella personliga elektronikproblem. Elementärt, kära bloggläsare.

Läser på Sydsvenskan och hör på radion att polisen skjutit ihjäl en aggressiv man utanför Trelleborg inatt. Läser artikeln och får det inte att stämma.

Mannen ringer SOS Alarm och är aggressiv och hotande mot alla - och sig själv. Detta har hänt förr. Mannen misstänkts ha knivar och även skjutvapen.

Polisen drar ut och går in i det olåsta huset. Mannen kommer emot dem med knivar i händerna, men ej skjutvapen. Poliserna skjuter, vilket man skall för att varna eller oskadliggöra. Mannen avlider på plats, vilket han knappast skall.

Saken skall utredas. Tror jag säkert. Hur många var de som sköt? Och var, på mannen? Han var 57, kan ha haft svagt hjärta. Men det hela låter konstigt i mina öron. Vad hände egentligen?

Tillägg kl 19.53: Stackars man. Psykiskt sjuk. Skriker på hjälp. Ville dö inatt. Och fick som han ville inatt. Vad hade han velat idag? Den nästan obefintliga psykvården har skapat ännu ett offer. :-(

Det blir som det blir när det inte blir som det ska. Det blir inte bra när det blir dåligt. Och andra helt hopplösa floskler som ändå säger vad det handlar om.

Arbetsdagen blev ingen pick-nick, för att uttrycka det milt. Lite som att sitta i en bil i nedförsbacke utan bromsar med 4-5 lösa, bilrädda katter. Spännande, överraskande och totalt oförutsägbart, om man skall se det ur en positiv synvinkel.

Det är trist när vi alla jobbat så hårt med en massa annat onödigt strul, fått det att funka och känt tillförsikt. Då inträffar nästa force majeur.

Men stämningen är god! Det gör det inte bara lättare utan känns absolut avgörande! Och det gick att jobba, trots allt. Vi fixade det!
:-)

Får vi sedan ordning på allt det andra också, känns det som om det är hög tid att ringa President Obama med ett förslag. Vi kan börja med att fixa Afghanistan under ett veckoslut och ta resten av Mellanöstern veckan därpå. Därefter tar vi itu med finanskrisen för att sedan avrunda med en ordentlig lösning på klimathotet. Slutrapporten bör ligga på presidentens skrivbord i det ovala rummet någon gång innan vi går på sportlov, senast mot slutet av februari. Det fixar vi! 8-)