Klockan var några få minuter över 6.00 när jag väntade på bussen. En lugn, ljum och vacker sommarmorgon med mycket lite trafik. Bakom mig var ett staket runt en villaträdgård med några låga granar, schersminer och andra buskar som ger en mysig undervegetation.

Oj, vad det prasslade! Ojojoj! Jodå, en ung liten igelkott på jakt efter frukost! Nosen bökade och grävde ivrigt under löven. Och plötsligt -

*KRAS* Jag antar att han/hon hittade något gott, kanske en knaprig skalbagge. Ett härligt smaskande följde innan det var dags för nytt bökande och *KRAS* igen följt av *smask smask smask*.

Jag flinade och grimaserade samtidigt. Tur man inte är igelkott och vill äta skalbaggar. ;-)

Läser på DN:s hemsida att det nyligen debatterats om vem Bo Balderson är eller var. Mycket tyder på att denne hemlige författare fortfarande lever - häromdagen lanserades "sanningen" att trubaduren Olle Adolphson var hemligheten bakom pseudonymen, men hans familj dementerade detta.

Enligt artikeln och Wikipedia skall hemligheten avslöjas efter Baldersons död. Flera inom politik och journalistik har pekats ut som Balderson, men en okänd adjunkt skriven på Irland, vars tvillingbror satt inne med faktaunderlag, verkar hittills vara den troligaste kandidaten.

Böckerna handlar om just en adjunkt och första boken utspelar sig på det glada 60-talet när Sverige blomstrade som mest. Adjunkten är ungkarl och bor i Stockholm, där han trivs med lugnet i sin lägenhet och det kulturella utbudet.

Men han har en svåger - Lilleman. Lilleman har ärvt en förmögenhet och bor mestadels på familjens skärgårdsö där han och adjunktens syster producerar en ansenlig mängd barn.

Adjunkten tycker att svågern är en dumbom. Svågern är dessutom statsråd, av en otrolig slump är denne förmögne man stadsråd för Socialdemokraterna. Med tiden blir han även minister. Själv vet Lilleman - svågern - det vill säga Stadsrådet - inte hur det hela gick till, mer än att det var blöta galoscher inblandade. Under perioden av borgerligt styre 1976-1982 lyckas stadsrådet på något märkligt sätt få plats i den borgerliga regeringen istället. Allt återberättat av adjunkten i raljerande och satirisk stil.

Adjunkten är väl medveten om att han förväntas komma på en längre sommarvistelse på stadsrådets ö under sommaren. Oftast skjuter han upp det så länge som det går. När han slutligen dyker upp, lyckas adjunkten och stadsrådet ofelbart snubbla över någon intressant mordgåta. Mordgåtor som det "dumma" stadsrådet nystar upp med en finurlighet som till och med gör adjunkten en smula ödmjuk. Lite som ett motsatt Holmes/Watson-samarbete, med andra ord.

En dåvarande ex-sambo och jag kom över första boken i serien av en slump i början på 90-talet. Sedan började vi snoka efter fler och beställde kopior från bibliotek från hela Sverige - det var nämligen inte lätt att komma över dem! Och komma över dem, det ville vi! De var underhållande och lite i Midsomer-stil, skulle man väl säga idag.

Har vi tur, då kommer det äntligen ut nyutgåvor. Snubblar du över en Bo Balderson någonstans - hugg den och läs den! :-)

Gick ut en runda på lunchen, man vill ju inte alltid vara inne. Svettigt direkt! Puh! Gräset är mer gulgrönt än gult. Plötsligt börjar det droppa på armarna. Är det inte lite väl hög luftfuktighet...?

Tittar upp och ser ett, säger ett, litet moln på himlen. Det droppar ytterst lite från det. Alltid nå't. :-) Känns nästan riktig skönt att komma in till fläkten igen. För övrigt har inte AC här, vi har TD. Tvärdrag.

Grattis, alla ni som heter så! På Rosa-dagen startar Österlens Rosfest! Förutom massor av rosor utlovas information av oerhört duktiga och entusiastiska roskännare - tro mig, jag vet. :-)

Föreningen Österlens Kulturhistoriska Rosor håller i rosfesten. ordförande är Mia Gröndahl, författare och journalist som medverkat till att kartlägga Österlens gamla rossorter.

Vaknade med vadkramp, usch. Det blev en lång och trevlig kväll igår, men förmodligen för mycket sittande på för hårda stolar. Kvällen var hur som helst väldigt skön!

Vi hamnade faktiskt på Lisas Skafferi, som Skånepågen gissade! (Eller menade du Lottas Restaurang?) Varsin av deras mumsiga pajer med sallad avåts på deras enkla bänkar med hamnutsikt. Därefter fortsatte vi kvällens aktiviteter och idag är man tröööööööööööött.

Lång dag idag, men snart kort fredag... *håller hårt i denna tröstande tanke*

Storasystern, Österlenväninnan och jag skall sammanstråla ikväll över en bit mat här i Ystad. Var skall vi äta? Något lätt och helst utomhus. Gärna nära havet... Inte för dyrt, inte för vanligt. Hm... Finns några alternativ. Vi får se. Kärt besvär. ;-)

Denna utmaningen hittade jag hos Anna, tre saker...

1. Tre saker du skulle ta med till en öde ö: allt-i-ett-tält, mat för ett år och Richard Armitage. (Kan vi åka nu?)

2. Tre färger du klär i: cerise, lila och rött. (Starka, klara färger.) Väninnan Den Bildsköna tycker att jag skall ha med turkos, jag byter den mot rött. :-)

3. Tre favoriträtter: ungsbakad lax, grillad kyckling och pannbiff med lök.

4. Tre favoritdjur: katt, glada och räv. Hade velat ha in lokatt och hund också, men eftersom det bara var tre, så...

5. Tre favoritfilmer: Älskar Casablanca med Bogart och Bergman, den blir aldrig utsliten. Nästan alla Jane Austen-filmatiseringar kommer högt, skulle kräva 10 000 ord att rangordna dem. Gillar det mesta som Richard Curtis ligger bakom (Mr Bean, Blackadder, Love Actually m fl).

6. Tre favoritböcker: Jane Austens romaner, Jag, Claudius av Robert Graves och Bibeln. (Nästan samma som prästen i Ett Herrans Liv.)

7. Tre Favoritfrukter/bär: Hallon, banan och passionsfrukt.

8. Tre favoritdrycker: Vatten, kaffe och smoothie.

9. Tre favoritblommor: doftande rosor i gammal stil, pioner och

freesia.

10. Tre saker du inte kan vara utan: glasögon, choklad och bygel-bh.

11. Tre dröm-resmål:  England, Italien och Egypten.

12. Tre favoritglassar: 88:an, GB-Sandwich och Tiramusù.

13. Tre ord som beskriver dig själv: GLAD, tjock och intelligent.

14. Tre favoritklädesplagg: knälång kjol, tights och top.

15. Tre ord för kärlek: samhörighet, lyhördhet och omtänksamhet.

Ystad skall i september ha en konferens om filmturism! HA! Wallander, ni vet. Jodå, det är STORT med filmturism!

Har själv film- och litteraturturistat liiiite i Storbritannien. Man är ju Jane Austen-fantast bland annat. Resan till Wien 2002 gick också i litteraturtema, men det blev ju även lite musiktema på den resan, av naturliga själ. Sådant är faktiskt oerhört kul och stimulerande! :-) Kan förstå Sagan om Ringen-fans som reste i drivor till Nya Zealand efter att filmerna gjorts där. Man får ju inte bara filmmiljöer utan så mycket annat på kuppen!

Så är jag ju lyckligt lottad, varenda dag hela veckan har BBC:s Wallander-team häckat i samma korsning här i Ystad. Skymtar den fantastiske Sir Kenneth då och då. :-D (Fast tänk om man var i London nu.)