Junilistan är enfrågepartiernas enfrågeparti: Se bild!

V, MP, FI och SD har olika varianter av samma inställning. Samt flera strängar på sin lyra. Valet är, som bekant, ditt!

Från och med i sommar skall alla EU-parlamentariker ha lika mycket i lön, oavsett land. Det blir 145 000 SEK i månaden med inräknade traktamenten etc, efter skatt.

Eva-Britt Svensson, Västerpartiets främsta kandidat, är upprörd.

Citat:

"Vänsterns Eva-Britt Svensson är rasande på
lönenivån – och fortsätter att leva på den lön
hon skulle ha haft om hon fortfarande varit
kanslisekreterare.

- Det är 22 000 kronor. Resten skänker jag till
organisationer för funktionshindrade, kvinno-
organisationer och till ungdomar som vill komma
till Bryssel för att lära sig mer om EU.

På fem år har hon avstått 2,5 miljoner kronor.
Och hon är inte glad på de politiker som röstade
för löneförändringen i parlamentet." (...)

Slutcitat

2,5 miljoner kronor. Sug på den. Hade velat säga att jag själv förmått vara lika uppoffrande i hennes situation! Vill gärna tro det. Makt och pengar är ju som bekant förblindande. Måste erkänna att jag är imponerad.

Det ironiska är att det krävs att Vänsterpartister tar till välgörenhet för att kunna leva upp till sina ideal och stötta där samhället saknar resurser. Vänsterpartiet har denna lönepolicy för sina EU-politiker, har tidigare läst att även Miljöpartiet har samma policy. Det är imponerande med människor som lever som de lär.

Har även läst att Eva-Britt Svensson under flera år blivit misshandlad av sin före detta man, så att ge pengar till kvinnoorganisation ligger henne varmt om hjärtat.

Jämställdhet, klimat, Internet, demokrati och kritik av EU inifrån är andra viktiga frågor i deras valmanifest.

"Ge oss Sverige tillbaka" säger Sverigedemokraterna inför EU-valet. Inte bara då, för övrigt.

Deras ståndpunkter kan läsas på deras hemsida och de ligger nära den moderata sfären, enligt dem själva.

Men de vill ha ut Sverige ur EU. De vill stärka Sverige inifrån på ett sätt som kan förefalla förnuftigt, men som snarare verkar överbeskyddande.

Sverige och andra europeiska nationalstater jämförs med familjer. Den svenska familjen är fin och duktig, bara lite misskött. (SD) ställer gärna upp med sitt föräldraskap.

På valbloggen står det att de turnerande politikerna möts upp av "sverigevänner". Och de envisas med att de vill ha Sverige tillbaka.

Tycker också att mycket i Sverige är dumt idag. Mycket som har förändrats till det sämre. Och sverigedemokraterna har delvis tonat ner sin retorik. Delvis. Där är ändå tillräckligt för att man skall få kalla kårar. "Sverigevänner"?

Vilket Sverige vill de ha tillbaka? Får en stark känsla av att jag inte lär passa in i den strukturen. Gör du?

Stärk den svenska kulturen, står det vidare i valmanifestet från 2006. Hur? Jo, undergräv mångkultur och återgå till "traditionella" familjebildningar, som skall värnas.

Räknar man då med att allt löser sig själv? En naturlig stabilitet för att alla lever som man levde förr? På den tiden drog svensken ofta i krig, staten styrde mycket lättare över människor. Det är möjligt att EU ger samma intryck av toppstyrning, jag håller med (SD) om att EU inte skall ha för mycket makt.

Men en inhemsk, tyrannisk, familjemakt lockar inte heller. Det låter lite för mycket som hederskultur i mina öron. Ganska ironiskt.

Lastbilstanten tipsade om ett test på Aftonbladet som visade vilket parti som låg en närmast i EU-valet. YES! Kul, lite avancerat.

Spännande, tänkte jag. Och så fick jag resultatet.

Jag är här (+):

Mitt i... mitten. Nästan lika långt åt alla håll. Mitt EU-val, mitt i prick.

Okej, jag visste redan innan att jag inte hade bestämt mig. Men att det var så illa...! *skrattar lite uppgivet* Valde ändå inte "neautral" på en enda fråga. Att vara neutral är ju inte likt mig, om man säger så.

Känns som det saknas något, där i mitten. Vote for Gladan, någon? ;-) Nä, ännu hellre: Var finns Gladans helhetsparti? Är jag verkligen alldeles ensam därute i den europeiska ödemarksmitten?

Idag berättar nyheterna på radion att Miljöpartiet kan bli det tredje största partiet i EU-valet. Miljöpartiet drar framför allt väljare från Socialdemokraterna. Gillar man inte att MP ligger så bra till, finns det bara en sak att göra: gå iväg och rösta - på något annat!

Miljöpartiets valmanifest är kortfattat och tydligt. Det råder inte heller något tvivel om vad de står för. De tillhör den Gröna Gruppen inom EU-parlamentet, och har stora chanser att föra fram sina idéer. Sverige är inom gruppen bland de mest EU-kritiska, där ligger de i underläge. Hela Gröna Gruppen är däremot för att man skall låta saker och ting styras så lokalt som möjligt; Subsidiaritet. Miljöpartiet och Gröna Gruppen är emot Lissabonföredraget och ökad europeisk militarisering.

Läser med intresse att en av MP:s prioriterade frågor är flyktingfrågor, sett ut ett miljöperspektiv. Klimatkrisen kommer att driva fler på flykt och den rika världen måste ta sitt ansvar. Flyktingar är medmänniskor, inte brottslingar. De har rätt i det.

Är det naivt? Kan man förändra EU inifrån? Personligen hoppas jag det.

Oavsett mitt kön och min vänstertendens, kan jag konstatera att Feministiskt Initiativ lyfter fram en viktig sak angående Lissabonföredaget; militarisering och slutet på alliansfriheten.

Citat:

I 200 år har Sverige varit alliansfritt – en
neutralitet som de allra flesta av oss är stolta
över och värnar om. Men alliansfriheten är
snart historia, när EU:s nya grundlag,
Lissabonfördraget, träder i kraft nästa år.
EU är nämligen på väg att bli en militär
stormakt, med gemensam militär kapacitet
och med en för varje medlemsland
fördragsfäst obligatorisk upprustning.

Förändringarna av den svenska utrikespolitiken
är stora men när majoriteten av riksdagspartierna
röstade igenom Lissabonfördraget i höstas avslogs
en rimlig begäran om folkomröstning.

Militär är inte – och har aldrig varit – en lösning
för fred. Konflikter löser man i mellanmänskliga
och mellanstatliga relationer och genom handel,
vilket var tanken när EG bildades efter andra
världskriget. Nu går utvecklingen i motsatt riktning.

I stället för att utveckla EU:s potential som
fredsfaktor går man mot att bedriva en traditionell
militär försvarspolitik, med upprustning istället för
förebyggande lösningar, dialog och diplomati.

Slutcitat

Jag tycker inte om detta. Jag tycker verkligen, verkligen inte om det. INTE militarisering!! Det är aldrig lösningen!

FI fortsätter givetvis att se detta ur ett kvinnligt perspektiv, vilket inte är mer än rätt. Jag gläds åt att det finns partier från Sverige som lyfter fram dessa frågor. Om de sedan kommer in i parlamentet och verkligen lyckas påverka, är tyvärr en annan fråga.

Måtte det bli fler med denna åsikt i EU-parlamentet!

Folkpartiet säger i sitt Valmanifest-intro att de inte skickar gnällspikar till EU men skall röra om i grytan. Marit Paulsen är dragplåstret, en tråkig tant som inte ger sig. Så står det.

Jag blir så trött. Jag orkar inte ens BÖRJA fundera närmare på hur knasigt det hela är. Hör de verkligen inte själva hur ihåligt det låter??

Min släkt var liberaler av den gamla sorten. Jag fostrades in i en Folkpartistisk anda. Det var det givna partiet för mig som ung. Det gick över.

Synd, de hade kunnat bättre. Men de vill inte ens. Hoppas de hamnar under 4-procentspärren SNART!

*ArgaKatarina*

Bild från Moderaternas EU-sida.

Lila är en vacker färg. Men som symbolfärg i politiken ser man den väldigt sällan. Egentligen är det ju fel, som vi vet. Numera är Moderaterna och Socialdemokraterna väldigt ense.

Så är det även i EU-frågorna. Jobben skall värnas! Svenska modellen skall beskyddas och gärna utökas! Det låter bra. Hoppas att de står på sig när lobbyisterna i Bryssel vill något annat.

Men frågan om likheterna mellan (M) och (S) börjar tydligen bli besvärande. Så besvärande att (M) på sin EU-sida vill klartgöra vissa skillnader. Få se...

Citat:

Vi moderater är anhängare av ett starkt men begränsat EU
som kraftsamlar kring de viktigaste utmaningarna. Det handlar
framförallt om att underlätta för fler jobb, få fram en tuffare 
miljöpolitik och kraftsamla mot den internationella brottsligheten.

Socialdemokraterna vill istället ha ett stort men svagt EU. Det
innebär att unionen ska lägga energi på saker som vi moderater
tycker att varje medlemsland borde få bestämma över själva.
Det handlar till exempel om att reglera vilka arbetstider som ska
gälla i Sverige och vilken jämställdhetspolitik vi ska föra. När EU
ska lägga tid på sådant blir det samtidigt mindre resurser kvar till
att jobba med de frågor där unionen verkligen har en viktig uppgift
att fylla.

Slutcitat.

OK, tack för klargörandet. Undrar bara om det blir någon större skillnad i det långa loppet. I Sverige har vi en god tradition med innehållsförteckningar och andra små detaljer som EU nu har ännu strängare regler kring.

Det kan i och för sig vara bra. Vilken vattenskadad fruktsoppa som helst får inte kallas juice, till exempel. Och tänk vad många som blir arbetslösa inom EU-parlamentet om man drar in på detta? Fast för många byråkrater är inte heller bra. Hm. Europaparlamentet är stort. Mycket stort. Kan säkert bli större.

(M) och (S) representerar två starka rörelser inom EU som står för stabilitet och säkerhet. Men de är också måna om sina maktpositioner och duktiga på att förhandla fram lösningar som kanske inte alltid liknar deras egentliga ståndpunkt. Så är politiken. Det ger givetvis både för- och nackdelar för oss vanligt folk att de är så överrens.