Bloggvännen Åke skrev tänkvärt om släktkärlek som går, hm, fel. Inte minst mellan syskon. Det handlade främst om romartiden.

Dom är inte kloka, dom där romarna. Det sade redan Obelix. ;-) Egyptiska faraoner var inte bättre. Men europeisk överklass och kungligheter har aldrig varit bättre. Kusinbröllop överallt! I USA är det förbjudet.

Har själv syskon och syskonbarn som jag träffat i vuxen ålder. Kärlek, javisst! Det är helt otroligt att träffa människor som är så lika, som känner likadant och tänker lika på flera sätt! Visst är det fantastiskt! Har dessutom syskon och syskonbarn som jag känt hela mitt eller deras liv, där kärleken är verkligt intensiv.

Men annat än släktkärlek kan det inte bli. Då saknar man nog något annat i livet, minst sagt. Det normala är nog ändå att man dras till en genuppsättning som är mer olik ens egen, vi är ju däggdjur.

Fast jag tror att situationer där släktingar/syskon växer upp på varsitt håll och får en ahaupplevelse när man väl träffas, kan ge orsak till saker som detta. Det är något visst med blodets tjocklek i förhållande till vatten.

Med i detta sammanhang har jag dessutom många vänner som jag känner starka familjeband och stark kärlek till. Flera i min omgivning och under hela mitt liv har dessutom växt upp som adopterade, inklusive min far.

Fast det är klart - Alex, skall vi slå till? ;-) Man får väl skoja! :-D

Jag hinner nätt och jämt in på bloggen eller Internet just nu. Hade gärna suttit och skrivit massor och kommenterat på andras - bloggtorkan är långt borta! Men livet kommer emellan. :-/

Håller nu på med förbereldelse inför höstens kursen. Lite att dona med innan det kör igång, både med engelsak och IT. Kärt besvär! :-)

Hej alla bloggkompisar! Läser så mycket jag hinner, kommentarer kommer. Snart!! :-)

Mörkt kl 20.00 Hösten är här.

Det var bara flytt av prylar från ett förråd till ett annat, för ni som skrivit och undrat!! Nu är alla pryttlar i Malmö! Bara en så'n sak...

Släpet jag hyrde visade sig vara mindre än jag ville ha samt med dåligt sittande stödhjul. Så släpet blev FULLT och TUNGT! Men annars gick allt som smort! *suck av lättnad*

Tack, Brorsdotter med sambo för flytthjälp! :-) Tack Österlenväninna för lånat utrymme!

Åker vikarietåg idag. Lyx!! Hatar nog Pågatågen innerst inne...

Dessa tåg är så vitt jag vet inte de "nya" tågen, utan lånetåg eftersom de gamla, räliga* Pågatågen inte räcker till för resandeunderlaget. Synd, jag hade gärna flyttat in i vikarietågen, så mysiga är de! Utrymme! Bara en så'n sak. Eluttag! Man blir ju lycklig! Bra bord! Bekväma!! Aaaaahhh.

Mera vikarietåg! :-)

*rälig=äcklig på skånska

Jag hamnade efter många om och men på en ny artikel av Ann Heberlein. Hon har planer på att lämna Svenska Kyrkan. Visst kan jag förstå henne, men jag tänker inte ge upp.

Ja, jag håller med om att kyrkan verkar krylla av ängsliga församlingsanställda som talar om att vi skall vara snälla mot varandra, samtidigt som allt fler församlingar verkar ha svåra problem med den inre gemenskapen och arbetsmiljön.

Oavsett. Man får inte vika undan för de svåra, djupa ämnena. Livet är svårt. Gud är svår. Gud är god. Hur når vi dit?

Jag har under 25 års tid varit med i kyrkokörer av och till, ibland i församlingar där jag inte ens bott. Man är alltid välkommen, verkligen välkommen! Men inte pratar man om Jesus vid kaffet. Inte för att man alltid vill. Men om man gör det, ja då blir det faktiskt lite pinsamt. Hade gärna inlett körövningarna med en liten bön. Det är för att hylla Gud som vi sjunger, inte lönt att påstå att det bara är för att dra folk - åtminstone de närmast sörjande - till kyrkan.

Personligen är jag motståndare till kyrkovalen, samtidigt som demokrati skall vara en självklarhet i kyrkan. Svår kombination. Kyrkan är tämligen nyskild från staten och har ännu inte hittat rätt i tillvaron, så är det efter alla skilsmässor.

Men Ann Heberlein sätter ord på mycket som jag känner igen, citat:

"När jag kommer till kyrkan vill jag be och bekänna. Jag vill få syndernas förlåtelse och jag vill ta emot nattvarden. Jag vill höra Guds ord förkunnas av en kunnig teolog som inte väjer för det som är svårt, som det där med korset, lidandet, ondskan, synden och döden. Allt det där som också finns i människans liv. Som är en oundviklig del i att vara människa.
Att vara människa är ju faktiskt att misslyckas ibland, att göra fel, att synda. Att möta ondskan. Att utsättas för lidande. Om inte kyrkan vågar tala om det, vem vågar då?
Jag vill också höra om kärleken, godheten, glädjen, nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen. Det där som också finns i människors liv, då och då. Jag vill höra talas om det på allvar. På riktigt. Så att det känns. Inte något banalt Bamseprat om att vara snäll och kramas. Jag vill framför allt höra om Gud. Jag vill bli tagen på allvar, som en tänkande och kännande människa." 

Men det är alldeles för tidigt att ge upp!

Ostindiefararen gjorde stor succé i Ystad, över 10 000 besökare. Hon skulle avseglat igår kväll, men starka sydöstvindar rakt mot Ystad klämde in henne mot kajkanten. Men idag skulle hon definitivt avsegla! Jag hade turen att komma till Ystad just då. :-) Vid ettiden idag krävdes två lotsbåtar för att få ut henne; en drog och en knuffade på!  

Men sedan styrde hon iväg för egen maskin och avfyrade sin avskedssalut! Adjö och välkommen åter...

Det är därför det är så lugnt här. Har även städat och varit huslig, tro't om ni vill. ;-) Man måste ju göra plats för nyinköpt. Blus, Tupperwareprodukter, hårfärning etc. Tittat på TV, slappat till musik. Gjort just ingenting och sedan varvat det med febril aktivitet.

Tänker inte gå djupare in på vad jag handlat, hårfärg, ny foundation. Det finns det andra som gör. :-) Vi tar det en annan gång.