Nya glasögon sedan i fredags! Nu även progressiva... Ulp, var lite yr och smått illamående de första dagarna! Men det gick fort över, jag brukar vara snabb med att vänja mig vid nya brillor. Hjälp vad världen är skarp, men lika vacker som innan! ;-) Det var dags för nya, de gamla gillade inte alls att jag badade med dem i saltvatten... Den missen kommer jag inte att göra om! :-P  

Ni känner säkert igen konceptet från TV. Familj jagas iväg, hyperhurtfriska personer invarderar, gör om allt och när husfolket kommer hem, då skriker de rakt ut. Alla gråter och kramar halvt ihjäl varandra. Prova det i bekantskapskretsen, det är väldigt uppskattat!

Som ni kanske minns har vännen M, jämten-som-kan-allt, inklusive att få blodförgiftning i ett ben, ägnat tid åt renovering i Paradiset.

Jag har gjort en och annan punktinsats, det skall erkännas. Nu var det kommit så långt att allt i det enorma vardagsrummet var färdigt men huset var i kaotiskt tillstånd. Delar av kaoset berodde på renoveringen, delar var... ett gammalt kaos. ;-) När Husets Herrskap lämnade gården, gjorde M och jag gemensam sak.

Nu ser samma stora vardagsrum på bilden ovan ut så här:

Det är inte färdigt, så klart. (Det blir väl inga renoveringar någonsin.) Nya soffor och en TV-filmduk skall införskaffas. De gamla, bruna skinnsofforna har skeppats iväg.

Vi rev runt på fler ställen, i matsalen hade bokhyllorna stått skohornstätt, från golv till tak och från sida till sida, överpackade med böcker. Vi flyttade dem till jättevardagsrummet, där de verkligen passade in. Bättre för matsalen, den mäter bara 2 meter i takhöjd. (Jag gav upp bokkånkandet vid 01.30 M skulle "hålla på" lite, sade han. Han höll på till 5.30, sov till 8.00 och väckte mig kl 9.00 med sång och frukost. Galna karl! Alla män borde vara gay. Lite i alla fall. M har ju varit dålig. Galenpanna!)

Det skall nog bli andra möbler även där, rummet är långt nog för ett rejält långbord (husets gamla "sal") så att många kan sitta bekvämt.

Hallen fick sig också en attack! Det stora skåpet som stod i vardagsrummet är nu i hallen.

Från hallen finns ett "mellanrum" som sammanbinder matsalen, vardagsrummet och kontoret. Där har vi också gått fram som motsatsvandaler. Och i köket samt sovrummet... 6 rum och kök. Än så länge. Det finns fler utrymmen. Men nu kan man med gott samvete ägna sig åt trädgårdens fröjder. Allt har ju sin tid.

Och herrskapet... Ja, den ena skrek rakt ut och den andre gjorde stora ögon. De var väldigt glada! Och tacksamma, fattas bara annat. ;-)

Jag har en god vän som ligger på sjukhus sedan i onsdag. En skada uppstod redan förra veckan, men pressat jobbschema ledde till att skadan fick vänta. Det blev inte alls bra, och nu plågas vännen rejält. Visst kan man vara efterklok, men det egentliga problemet är att denna vän, jag och många andra varit tvungna att göra likadant. Det finns ingen tid at vara sjuk. Sedan blir man sjukare än sjuk.

Nu har jag i alla fall lärt mig hitta hyfsat bra bland alla förvirrande gator på UMAS. UMAS är Malmös sjukvårdsområde som breder ut sig mellan Södervärn och Pildammsparken. Bra att veta. Ännu bättre om kunskapen aldrig behöver komma till användning. Nu har jag haft tillfälle att styra mina steg dit varje dag sedan torsdags och skall dit igen idag. Läkande måste få ta sin tid.

En annan vän och jag var igår ute på sta'n i solskenet. Denna vän och jag gick i samma gymnasieklass och vi sprang på varandra på Pågatåget i vintras. Vi fick tillfälle att kika runt i många kul affärer, mest inredning.

Vi styrde stegen mot gamla Chokladfabriken - Mazettihuset - där Fotogalleriet [format] hade en uställning om en gruvstad i Virginia, upp i bergskedjan Appalacherna. Det var en lätt skakande utställning, vilket jag var beredd på. Livet där är hårt och fattigt, präglat av droger och uppgivenhet. Jag har en annan kär vän som bor i Appalacherna, men på Kentucky-sidan, och hon har berättat om detta och Appalachiakulturen. Man talar om USA som världens rikaste land, men vissa delar ser inte röken av någon rikedom, än mindre någon medkänsla. Min Kentucky-vän försöker våga hoppas på sjukvårdsreformen och Obama.

Efter utställningen och de frågor och tillfälle till diskussion den väckte, gick jag och vännen från gymnasietiden runt hörnet till den NYA chokladfabriken i gamla chokladfabriken. I en mysig lokal har de shop, museum och kafé! Härligt ställe! De ställer mest ut gamla Mazettiprodukter, fabriken i Malmö gjorde bland annat den klassiska Ögonkakao. När Chokladfabriken renoverades satte man åter upp en stor Ögonkakaoförpackning på taket, det hade funnits en sådan på den gamla fabrikens tid. Det är tryggt med chokladögon som håller koll på oss. Grindarna har också ögonen på oss! :-) Vi åt varsin läcker pralin och vännen provade chokladte! Te med choklad visade sig smaka just te - men med en en rik chokladdoft och lätt chokladeftersmak! Mycket läckert! Vi provade även vildchoklad, som smakade mycket mjukare än vi föreställt oss; rik smak men varken bitter eller sträv, som vi hade förväntat oss.

Pratade sedan med ytterligare en god vän, som jag och en annan vän så att säga "håller ögonen på". Det där med medkänsla kom upp igen. Det är verkligen viktigt.

Men nu skall Gladan bada duscha och sedan bege sig ut i soliga Malmö på jakt efter lite saker som vännen på sjukhuset behöver. Sedan blir det UMAS igen och med lite tur kan vännen där få komma ut i solskenet idag. :-) Ha en fin söndag, allihopa!

  Trots charmiga vitsippor i både trädgård och över hela skogsgläntor, så är våren alltid lite senare i Paradiset än hemma i Malmö. Jag var där i söndags.

Men rabarbern vill opp. :-)

Pionen vill opp!

Löjtnantshjärtat vill opp!

Påskliljorna är oppe och lyser som solen.

Från förra året: nypon...

...och ensam kvitten.

  Blivande kaprifol.

Bron över kanalen leder över till slottsområdet. Här ses Slottscaféet, ett riktigt paradis! Till vänster, framför den allerstädes närvarande Torson i fjärran, syns en av slottets mörkröda längor.

Caféutsikt mot kanalen, där den just delar sig. Slottmöllan sticker upp i bakgrunden. Ingen Torso på denna bild, för ovanlighetens skull.

Jag har vetat vad denna sötnos heter. Jag kommer att veta vad denna sötnos heter. Jag vet inte vad den heter idag, men en sötnos är det i vilket fall som helst.

Flott med flotte.

Den gamla Slottsmöllan utan vingar, sorgligt att se. Det heter mölla på skånska, ja.

Mölleplatsen, känd för sina utomhuskonseter, ligger bakom.

Rusningstrafik på och över kanalen. Malmö Kanotklubb har sitt klubbhus i ena änden av parken. På sommaren kryllar det av paddelbåtar och Rundans guidebåt går förbi.

Förmodligen Sveriges minsta vattenfall, höjd max 12 cm.
Kanske även Malmös högsta vattenfall ovan jord.

Karta över dubbelparken. Till höger ligger centrum, uppe till vänster går vägen till stranden Ribersborg och Limhamnsfältet längs havet. Ovanför ligger hamnen och nedanför går vägarna mot Triangeln, Möllevången och resten av Malmö.

Klicka här för hela kartan.

Jag jobbar mycket nu, det är patienter med rygg- och nackproblem mest hela dagen! Dess emellan betraktar jag årstidsväxlingar genom Pågatågets smutsrandiga fönster och är social med vänner. När jag har chansen, då är jag ute i solskenet och kameran hänger med!

Stadsbiblioteket, gamla och nya delen. Dubbel glädje!

För en vecka sedan, på onsdagen, var jag i en av Malmös enorma parker, Kungsparken som hänger ihop med Slottsparken. Ena hörnet börjar vid Stadsbiblioteket och fortsätter över kanalerna ända till gamla slottet Malmöhus, som numera är Malmö Stadsmuseum.

Dammen vid Stadsbiblioteket. Höghuset i fjärran är Kronprinsen.

Fågelliv i närbild.

Magnolia i knopp vid Stadsbiblioteket.

Magnolia i närbild.

Kasinot på andra sidan kanalen. Turning Torso, så klart. Sticker upp överallt...

Kanalen närmast och stora fågeldammen längre bort. Parkerna har ett stort kanalsystem, en mindre och en större damm och några bäckar.
Kanalerna var en del av det medeltida försvarsverket.

Romaniskt hörn vid stora dammen.

Mer imorgon! :-)

Strax bredvid det livliga Gustav Adolfs Torg, mitt i centrala Malmö, hittar vi Gamla Kyrkogården med gravar från sent 1700-tal fram till halva 1800-talet. Där är blått nu. Väldigt blått. Åååååh, såååå blååå! Jag var där för en vecka sedan.

Detta är viktigt. Så viktigt att jag skriver det igen: detta är viktigt.

Den 12 april skrev City Malmö om våld i Sverige idag. Våldet ligger på samma nivå nu som 1975. Vad som främst ökat är mängden polisanmälningar, både befogade och obefogade.

Men det dödliga våldet ökar inte!

Media skriver braskande om det som sker. 93 fall av dödligt våld i fjol. Det är givetvis alldeles för många, men knappast i den omfattning många verkar tro. De flesta fall av dödligt våld sker tragiskt nog inom familj- och vänskapskretsen, allra oftast är alkohol inblandat, enligt kriminologen Mikael Rying i en artikel i BRÅ:s tidning.

Länk till City's artikel finns här, pdf-fil: http://www.webbkampanj.com/citymalmo/20100412/

Jag gjorde faktiskt bilder av denna artikel och lägger in dem här.

Känner du någon som dött i dödligt våld? Det gjorde jag. Det hände 1994 och förövaren sitter i fängelse, hans nådeansökan blev nyligen avslagen. Jag är ingen jurist, men skulle han (det är en han i nio fall av tio) få nåd så kan jag hålla med om att drygt 15 år i fängelse kan räcka. Faktiskt.