Enligt SMHI är det redan sommar i Skåne, 3 till 4 veckor tidigare än normalt.

Citat:

Mer spektakulärt än vårens på många håll snabba
avancemang är nog den senaste veckans värme över
Sydsverige. Under flera dygn har temperaturerna
nått över 20° och dygnsmedel över 10° vilket är
gränsen för att vi klassificerar dygnet som en
sommardag. När vi har fem dygn i sträck med
dygnsmedel över 10° räknar vi med att sommaren
anlände det första av dessa dygn.

Det är ingen lögn. Var tunnklädd och barbent hela dagen och höll mig mest i skuggan. Jag solar aldrig, inte nyttigt för min Snövit-hy. Men ute vill man ju vara. :-)

Imorgon blir det regn. Det är inget att vara ledsen över, tvärtom. Det är så torrt att det dammar bara man rör sig.

Har allt lite huvudvärk idag, ändå var det inte jag som slog i pannan. ;-) Lite lätt "skallebank" som vi säger här nere om bakishuvudvärk.

Dags att packa ihop och masa mig iväg, jag skall till goda vännerna i Paradiset.

Var ute och tog en öl med en väninna. Vi har stimulerande diskussioner från mycket motsatta sidor. Men... vi gick på Gustav Adolfs torg, detta farliga ställe, och jag gav henne en vänskaplig tackling. Hon stöp och slog i pannan.

Ruelse. RUUUUELSE!

Fatta, jag skadade min vän! :-( Jag ska DÖ!

Gladan, snart 40, misshandlade väninna på en av Sveriges farligaste platser! Visserligen oavsiktligt, men ändå...

Annars var det en trevlig kväll. Och hon var snart på benen igen, med präktig skallebank.

Men usch. FÖRLÅT!

***

Uppdatering 10.00: väninnan mår bra, blåtira i pannan och på benet.

Gustav Adolfs torg brukar kallas farligt och kan säkert vara det också, iallafall nattetid. Är annars hur trevligt som helst. Ligger mitt i centrala Malmö. Bussarna går där, det var dit vi skulle.

Skall vara en otacklande batikhäxa i fortsättningen, jag lovar.

Läget verkar vara under kontroll här och var. Lite många katastrofrapporter för en enda vecka med kulmen idag, bara.

Man får veva upp speleverket igen. *snurrar på min inre metallnyckel* Om man ler lär man stimulera glädjehormoner och bli glad. Lite iallafall. Sedan finns det ju alltid choklad. Låt bli att flina, den som kan.

Ann-Louise gjorde en djupdykning i sin handväska häromdagen, och jag blev inspirerad till att göra samma sak.

Jag köpte min handväska i höstas, för jag gillade det Glada ;-) mönstret och färgerna. Den rymmer en hel del. För mycket, kan man också säga.

Skall jag bort över helgen, räcker ofta denna väska och ryggsäcken. Det går, förutom det vanliga innehållet, att knöla ner en fleecejacka i den. Och mycket mer. Lite av "större-inuti-än-utanpå".

Just nu innehåller den:

svart, sliten plånbok.

allergimedicin och Ibumetin

hårborste

två böcker, ej romaner

plåsterförpackning med BMW-märke (muta)

tuggummipåse

reflex

diverse pappersnäsdukar

en oöppnad, hopvikt regnponcho

två läppstift

ett läppbalsam

min andra mobil

ett usb-minne 

Just idag lila necessär som innehåller:

rouge

underlagskräm

duo-ögonskugga i två lila nyanser

eyeliner 

mascara

pincett

nagelsax

fickspegel

Iallafall för närvarande.

Ann-Louise frågade sig även hur män klarar sig utan handväska. Tja, jag har sett män använda sina bilar som en enorm handväska. Flyttat herrars jackor som varit tyngre än bly. Sett en del verktygsbälten med oväntat innehåll. Träffat män som alltid bär runt med sin datorväska utan dator i. Män med ryggsäck. Alla sätt är bra utom de dåliga. ;-)

De senaste dagarna har jag sprutat ur mig en hel del både maffiga och blaffiga blogginlägg, känns det som. Kan nog bli så imorgon med. I dag tar jag en mellanbloggdag istället.

Men en sak är säker:

Denna dag är som gjord

för att åter rösta på

Skogshuldran

till Månadens Blogg hos Enbart!

RÖSTA HÄR!!

(Har tagit lite bildfriheter här... ;-}

Om någon tycker illa om detta,

låt mig veta så raderar jag den genast!!)

Bob G Lind heter en oberoende forskare med egen teori om Sveriges mest kända fornminne; Ales Stenar. Under några år har han hållit guidade visningar där och redogjort för sina teorier om Ales Stenar och andra intressanta fornminnen på Österlen. Han kommer hålla guiding i år med och är irriterad över att Ystads kommun håller egna guidningar.

Lite bråklysten är han nog. Och Riksantikvarieämbetet nappar oftast.

Lite tjafs och irritation väcker alltid uppmärksamhet. En sak är säker: Ales Stenar får fin PR. All PR är bra PR.

Anglinder har utmanat sina bloggläsare till att göra en essä om sitt mobilanvändande. Nåväl. :-) Får ju erkänna att det väcker minnen till liv!

En morbror bar omkring på en sådan här 1989. Ericsson Hotline. Heltöntigt. Man kunde inte nå honom när man behövde. Han ringde för att säga att han var på väg hem. Och? Tung, dyr, urladdad. Precis som han själv.

Jag var tidig i datorvärlden. Då-sambon nr 1 höll på med datorer när vi möttes i början på 90-talet. Då-sambon nr 2 var däremot stark skeptisk mot allt datarelaterat, inte minst Internet, som enligt honom bara bestod av porr och bombrecept. "Den som söker, finner," var ett av mina svar.

Då-sambon nr 2 var däremot snabb med att hoppa på trenden när Telia lanserade billigt abonnemang med mobil, vilket han fick ha för sig själv. Somrarna tillbringades på en plats dit inga mobilsignaler någonsin kommer att nå och där det fanns stationär telefon. På den tiden planerade man saker. Så vad var poängen?

Nämnde Anglinder och Då-sambo nr 2 ville däremot gärna ha in mig i mobilsvängen. Om Då-sambon nr 2 var snabbt inne i mobilvärlden, var detta inget mot Anglinder som haft mobiler sedan... Ja, kan det ha varit i mitten av 90-talet?

Trots gåvor i form av tegelstensmobil med uppfällbar antenn + abonnemang, var jag ganska svårflörtad. Kan bero på att mobilen inte fick plats i väskan. Teknikens värld är mycket manlig. Ju större, desto bättre gällde då.

Någon gång efter sekelskiftet beslutade jag mig trots allt för att skaffa mig en egen mobil, på eget bevåg.

Det blev Ericssons blåa, tvålformade T65. I modell påminner den faktiskt lite om en Nokia, men det var inget jag funderade på då. Den hade rätt pris, var inte operatörslårt och var lätt att använda.

Jag blev med mobil. Blev en fena på att sms:a! Snabb på tangenterna. Fann att jag tyckte om Ericssons gränssnitt för mobiler, kändes vettigt för en gammal van "flik-användare".

Denna mobil hängde med. Den överlevde studsning mot gatsten. Men så en natt... Var det bara japan-liknande tecken i fönstret. Som bleknade... Mobilens sista suck. Jag kan fortfarande sakna den! Blir nostalgisk när jag ser den på bild...

Anglinder kom till in räddning och lånade ut sin näst senaste (eller var det näst-näst senaste?) mobil, eftersom han nyss skaffat ny.

Hello, Ericsson T28 med flapp-lucka. Den jag lånade var visserligen beige. Inga större användarmässiga skillnader här, bortsätt från att jag saknade T65:ans fönster, som var lite större.

Däremot kunde man surfa med denna mobil! Tämligen begränsad wap-surfning, men ändå! Slukade pengar, men var kul!

Anglinder visade mig tålmodigt hur jag kunde använda en massa bra profiler. Jag nöjde mig mest med att höja och sänka ringvolymen.

Upptäckte däremot att man kunde knappa in egna melodier och gjorde det - en liten truddelutt ur en Mozart-aria, "Voi che sapete" från operan Figaros Bröllop, blev min stående ringsignal. På den tiden var jag aktiv i en europeisk Jane Austen-förening, och dessa medlemmar kände genast igen truddelutten som melodin Elizabeth Bennet sjöng (för Mr Darcy) på Pemberley i serieversionen från 1995. 

Det kan kanske skvallra om hur jag ser på tekniken: hjälpmedel till att fördjupa andra intressen, inga självändamål.

Denna mobil lånade jag så länge, med Anglinders goda minne, att jag till sist fick överta den. Han bytte mobil då och då i mellantiden och behövde knappast den jag lånade. Tur för mig, som trivdes så bra med den!

Men en dag tyckte han att jag kunde ta över hans Sony Ericsson K700i, men han varnade mig: han höll på att bli galen på den! Modellen var jättekul med en massa fina funktioner och superskarp upplösning - men styrspaken var erkänt usel!

Men jag nappade! Och blev förälskad! Foto! Filma! Musik! Mail! Riktiga musiktruddelutter! Nu började jag skaffa tillbehör som hörlurar och överföringssladdar till datorn. Mobil var riktigt kul!

Favoritsignalerna var klassiker som en hysterisk Teskedsgumma ("Hallå! Hallåååå! Jag måste prata med dig! Jag måste säga en sak!") och Sven Melander i Sällskapsresan ("Ah, vafan. Man va ju nykter imorse, men nu börjar det ordna opp saj!") Omväxling lär förnöja.

Det var dock en kärlek som krävde en kamp. Och jag kämpade länge. Styrspaken var ett elände! Än idag använder jag styrspaken på min nuvarande mobil lite bakvänt - på K700i gick det sällan att bläddra neråt, så jag "bakåt-bläddrade" så ofta som det gick.

Ibland fick mobilen spader och bläddrade neråt som besatt - någonstans inne i mobilen "lagrades" alla misslyckade försök till nedåtbläddring.

Dessutom fick jag bittert erfara vad som kunde hända om man inte låste knappsatsen. Denna mobil hade snabbtryck till sms och flera i adresslistan fick ta emot laviner av tomma sms från mig innan jag skaffade mig den goda vanan att använda låsa eländet. Livet var spännande. ;-)

Vad gjorde lite teknikstrul, när man kunde fota och filma? När syrran och jag var på Gotland i fjol tog jag drösvis med bilder och filmer på denna lilla kamera. Hon tog urfina med sin urfina kamera - men jag hade mina med mig alltid. Bara det att man kunde spela upp minnesvärda stunder gjorde mobilen värdefull för mig!

Så småningom var det för omöjligt att använda mobilen i vardagslag, numera fungerar styrspaken knappt alls. Men jag har mobilen kvar och använder den ibland. :-)

En annan god vän, som regelbundet får nya, intressanta mobilmodeller från sin syster som arbetar på Sony Ericsson i Lund, gav mig sin gamla Sony Ericsson J300i och den använder jag numera. Den kan man inte filma och fota med, så K700i brukar åka fram ibland. Det går så länge det går.

Som ni märker är jag snål med att köpa mobiler. EN enda har jag till dags dato inköpt. Mina mobiler används, eftersom det är komplett onödigt för mig att ha stationär telefon hemma. Däremot är jag ingen storpratare, pratar så mycket telefon på jobbet och är ganska nöjd med att vila munlädret och hjärnan från all strålning.

Att jag inte köper nya och sällan byter, hänger givetvis delvis ihop med att min ekonomi inte tillåter det. Jag har Halebop Kontant och förbrukar 200 kr/månaden på det. Det räcker med några få undantag.

Men jag är också den där envisa typen som inte gillar slit och släng. Även jag har gamla mobiler liggande. Vilket slöseri! Om man trivs med sin mobil skall man väl inte heller svika den, bara för att det finns nya, flashiga modeller?? Jag är den trogna typen. ;-)