Mina engelskkurser är slut för terminen. Just nu känns det lite skönt, jag har gett järnet och fick mobilisera en energirush på slutet. Kursdeltagarna verkar nöjda! Man blir varm om hjärtat. :-)

Jag vet hur det kommer att kännas i januari: börjar inte kurserna snart!? Det är rena kicken tillbaka att vara cirkelledare! Det känns som jag har förmedlat en hel del matnyttigt denna terminen som sedan skall förvaltas ordentligt till nästa år!

Fick lite julgåvor av grupperna. Mycket choklad, konstigt nog. ;-) En påse rooibos-te som verkar innehålla en drös goda pepparkakskryddor! En vacker julgrupp! Mycket att njuta av! Tack skall ni ha! Och inte minst:

Tack för denna terminen, mina duktiga och flitiga cirkeldeltagare! :-D

Det "kravallas" mycket just nu. Och det skrivs ännu mer om det. Skyltsöndagen i Lund innebar att just skyltfönster råkade illa ut och slogs sönder. Adventsfriden lyste starkt med sin frånvaro. Varken religion eller kapitalism är numera heligt. Kom så slåss vi istället!

Och de som vill slåss verkar inte bry sig så mycket, visar det sig föga förvånande. Poliserna kände igen fotbollshuliganer bland "kravallisterna". Både på bruna och röda sidan. Ja, bara det bjuds på lite råkurr! Politik? Moral? Åsikter? Sport? Visst, vem är det vi slåss emot idag?

På Medeltiden fanns det massor med krig att delta i. Man kunde ta tjänst som soldat och slåss för vem det än var som betalade. Det var säkert en hel del som inte kunde överleva på annat sätt. Säkert ännu fler som gjorde det för att de inte visste (något) bättre än att slå ihjäl andra.

Numera behöver ingen i Sverige slåss för att överleva. Det är den enda skillnaden från Medeltiden för dessa personer, tycks det. Politikernas lösning? En vänsterpartist i Lund säger att det är bättre att bussa dem till en fotbollsplan och låta dem vara (=slå halvt ihjäl varandera). Det sorgliga är att just nu håller jag med honom.

En annan politiker säger att man måste se närmare på dessa personers bakgrund och vad som driver dem. Det kommer ju egentligen närmare min egen övertygelse. Vi är ju alla värda att få hjälp. Ju. Eller hur. Så tycker jag egentligen. Iallafall nästan alltid. ;-/

Är detta bara ett tecken i tiden? En del ropar högt att detta är det nya 1991: finanskris och högervridna kravaller i Lund. Jodå, visst finns det likheter. Både mellan 1991 och Medeltiden.

Men Lundapolitikerna hoppas på Lundabornas insatser. Att de åter igen, som på 1990-talet, skall gå ut och fredligt manifestera mot onödigt våld. Det blir säkert så. Människan är trots allt fantastisk och de allra flesta vill väl. Ja, alla har någon levande varelse i världen som de faktiskt inte vill skada. Tur att jag kom och tänka på det. Vintermörkret är inte fullständigt kompakt.

Sydsvenskans förstasida handlar idag om en ny doktorsavhandling om mobilstrålningens effekt på råttors minne. Avhandlingen är skriven av Henrietta Nittby, som disputerar på Medicinska Fakulteten vid Lunds Universitet på lördag.

Grattis till Henrietta! Skall bli intressant att följa vad denna unga forskare åstadkommer. Har en känsla av att vi kommer att höra mer om hennes forskning.

(Ung släkting som jag inte träffat sedan hon var mycket liten. Men det är kul iallafall. :-) )

Har jag fått ett bloggvirus? Man har besökt en och annan förkyld blogg på sistone.
;-) Tar mig en snaps av Kan Jang då och då, men började kanske för sent. Eller så  är det helt enkelt så att möget* inte fungerar. Ja ja, en kass metod för att bota förkylningar är bättre än tio på Apotekshyllan.

*möget= skräpet på skånska

...med Macfadyen som är lång, mörk med vackra blå ögon och djup, vacker röst. Bra skådis, också. Faktiskt. ;-) (Plats i korgen!)

Ni har kanske hört mig tjata om att jag inte har TV och att om jag skulle ha TV så skulle det vara BBC1. Här är en liten koll på vad BBC1 visar i höst. Dramafilmatiseringar om Einstein, Barbara Cartland, den fantastiska serien om MI5, som heter Spooks... (visas på dansk tv 1) Och Wallander.

Och inte minst: Little Dorrit!! Den nya seriefilmatiseringen av Charles Dickens roman! Har alltid älskat berättelsen om lilla Amy Dorrit och den underbare Arthur Clennam som hon älskar så djuuupt. *suck* Arthur Clennam, som spelas av Mah-mah-maaaaah... *svimmar och dunsar i golvet* Oj, host host! Arthur Clennam spelas av Matthew Macfadyen som är... är...

OK, det kommer nog mer inlägg om detta när jag så småningom blivit normal nog till att skriva om det. ;-) Oh, lycka i vintermörkret!

En mycket kort liten titt på hur den engelske Wallander ser ut. För de som vill, kommer det säkert mer på Youtube snart... Finns lite redan... Om man letar. BBC1 har visat första delen av fyra. Kenneth Branagh i huvudrollen. :-)

...apropå muffins, så liknar loggan till nya Malmö Arena en muffin litegrand. Muffin Arena? Malmö Muffins istället för Malmö Redhawks? ;-) Det var hur som helst dags att se nybygget på riktigt igår, för gudsönernas föräldrar och jag var där igår kväll för att se Mamma Mia-musikalen i engelsk uppsättning. Arenan i sig var smidigare än man tror - väldigt hög! Men man går snabbt varvet runt hela bygget! Massor av kiosker med samma utbud, smidigt. Många toaletter. Vi satt jättebra, i samma höjd som scenen.

Och musikaluppsättningen? Fantastiskt bra, givetvis! Musikalen är definitivt en sak för sig, medan filmen är jättebra på sitt sätt! Men ett scenframträdande ger så mycket mer; bara den speciella känslan av det är levande musik är mer än ord kan beskriva! Alla musiknummer är dessutom kompletta i musikalen, inte nedklippta som i filmen. Det är ju fler musiknummer i musikaluppsättningen, dessutom!

Bättre sångare än i filmen, också. ;-) Iallafall de flesta, framför allt Donna och Sam (Streep och Brosnan i filmen) sjöng avsevärt bättre här. En av mina favorit-deppsånger, Knowing me, knowing you, var aldrig med i filmen. Tack och lov! Jag slapp höra den sjungas av Pierce Brosnan! Men här var den med, och desto bättre!

Tro nu inte att jag hatar Brosnans sångröst, den är hyfsad en liten stund men inget man skulle vilja höra en hel kväll. (It's tolerable, I suppose, but not handsome enough to tempt me. ;-) )

Stämningen var god och definitivt på topp i finalscenen. "Hej Sverige, Abbas hemland! Vill ni höra meeer?" ropade "Donna" på på bruten svenska mot slutet. Om vi ville!

Som grädde på moset för mig, så fick jag Mamma Mia-filmen på DVD av gudföräldrarna. Tidig julklapp eller namnsdagspresent. ;-)

Mamma Mia, det är mycket ABBA nu!