Hade egentligen inte tänkt skriva om mina tankar om den nya FRA-lagen, men finner att det bara måste ut lite lagom valda delar av min irritation.

Snälla rare söte Jesus vad onödigt!

Vi lär vara transitland för information via Ryssland som i sin tur är en plats där de riktiga skurkarna skaffar IP-adresser. Värsta spionromanen! Om vi underlättar för avlyssning, gör det kanske någon marginell skillnad.

VEM tror att de stora skurkarna låter sig skrämmas? På några få timmar har de packat ihop och hittat ett annat elektroniskt gömställe. Och har de inte gjort det - VEM tror att de är oförmögna till att hitta andra, till synes oskyldiga sätt att kommunicera med varandra?

Vad är den egentliga anledningen till denna snabbt påtvingade lag?

Men tack ska ni ha! Det är alltid trevligt när folk visar sitt rätta ansikte. Det är alltid trevligt när sanningen om (ny)liberalism och yttandefrihet i vår tid kommer fram.

Varsågoda att spara den åsiktsinformationen om mig. Låt det aldrig bli sagt om mig och alla oss andra som protesterar att vi tyckte detta var bra.

Nä, min själ! Jag åker senare! Det går en buss 2 timmar senare. *gäääsp* Lunchen blir sen ändå.

Lokala skurar i nordvästra Skåne. Dit ska jag. *gruff* Någon därute som vill byta midsommar med mig?

Ta med gräddfil, skrev hon inatt. Så nu går jag upp en timme tidigare för att jaga runt på midsommar! *gruff* Det blir en berest gräddfil!

Inte en dag går utan att jag på mitt arbete hör förtvivlade berättelser om människors ohälsa. Fina, goda människor som har jobbat hårt och vill jobba hårt. Men så en dag säger kroppen NEJ. Lidandet är stort, men kränkningen och ifrågasättandet är större.

Vi har ett bra land, vi har pengar så det blir över flera gånger om. Vården, när man väl får den, fungerar bra. Visserligen drabbades 8,3 % av alla patienter av felbehandling i fjol.

8,3 %!

Jag arbetar med administration på en kiropraktorklinik. Hade kiropraktorer felbehandlat 8,3 % så hade det ylats i alla medier. 0,1 % hade räckt. Som det är nu blir det skriverier en gång per decennium om något fall som oftast berodde på andra orsaker som kiropraktorn omöjligt kunde ha förutsett.

8,3 %. Mer än 8 patienter av 100 blir felbehandlade. När blir det din tur? Eller har du redan drabbats? Hur stort är egentligen mörkertalen? Var går gränsen för felbehandling?

Smärta är hemskt. Vi kan alla enas om det, inte sant. Många, många människor vänder sig idag till sjukvården med smärta, och vården kan göra ingenting. Under vissa förutsättningar kan man få hjälp av smärtklinik. Lång kö dit? Gissa tre gånger.

Långvarig smärta leder till ett nästintill förstört liv. Ingen ork, dålig sömn, man kan inte arbeta, orkar inte vara social, vänner och familj lider och blir lidande. Man drabbas med tiden psykiskt. Under vissa förutsättningar kan man få terapi. Lång kö dit? Gissa igen.

Men om du har råd kan du kanske bli botad eller åtminstone lindrad på en privat inrättning. Om ditt sociala och ekonomiska liv på grund av ohälsa inte redan stängt dörren för den möjligheten. Lång väg tillbaka till hälsa? Är det någon som fortfarande behöver gissa?

Är det någon som verkligen inte inser hur illa det är? Jo, politikerna, säger många. Kom igen. Till och med DE känner någon. Många har slutat, långsamma beslutsprocesser omväxlat med extrem stress ledde till – smärta och utbrändhet.

Det finns massor av engagerade människor. Flera av dem finns definitivt inom sjukvården, socialvården, Försäkringskassan, politiken. Hur är det möjligt att de så sällan kommer till tals? Varför sitter de där och lider, de som fortfarande finns kvar där? Varför har den grå, oengagerade massan tagit över?

Inte ens den grå massan på Försäkringskassan har kvar nog med resurser för att kunna hitta bidragsfuskare. Givetvis borde de ju orka och köra på i dubbel hastighet, det skall vi ju alla. Som duktiga maskiner. Men de orkar inte, hinner inte, kan inte. Märkligt.

Byråkratin är ett grått monster som slukat engagemanget och människokärleken. Inte så konstigt, när det strejkas inom vården blir det bara en tumvante av kostymen. Låt engagemanget för all del brinna för en bättre sjukvård som lockar fler till detta framtidsyrke. Sedan släcker vi elden med en blöt filt som får dem alla att tappa sugen.

Så har man gjort på många fronter. Dra in resurserna, så hinner dom inte tänka. Stressade, engagerade, plikttrogna människor hinner inte protestera. Oj, blev dom sjuka av det? Då drar vi in på mer resurser. Oj, till sist sågar vi av grenen vi själva sitter på.

Hur dum får man bli?

Hur dum som helst.

Tänk att det skall vara så svårt att sova, bara för att det är söndag, jättevarmt och en mygga i sovrummet. Sedan vaknar man två timmar för tidigt för att det är ljust, somnar om trots myggjävelen och vaknar när klockan ringer - ännu tröttare än när man lade sig. *gruff*

Lämnade Paradiset med bil, hoppade av nära Vildanden i Lund, åkte buss in till Stationen, tog buss till Botulfsplatsen, gick till Bankgatan, tog buss 130 till Kirseberg via Lilla Uppåkra, Hjärup, Åkarp, Burlöv och Arlöv. Så åkte man förr, innan Pågatåg och direktbussar. Som en lantlig mjölkbuss. 

Skaffade ett förråd, vilket jag behöver. För mycket saker, världsliga I-landsproblem. Jag gillar inte sådant. Men man kan inte slänga allt man har, bara för att de inte används. Men nu gick allt till sist någorlunda smidigt och sedan gäller det bara att flytta pryttlarna hit. Det blir säkert bra när det blir färdigt. ;-|

Tog stadsbuss in till Värnhem, bytte till buss till Centralen. Satte mig där, helt sonika, och pratade med Österlenväninnan som med stor gästfrihet gett mina saker tak över huvudet.

Österlenväninnan läser Sagan om Isfolket av Margit Sandemo. Mer minnen! Så kär jag var i Tengel av Isfolket. ;-) Margit Sandemo bor på Österlen nu, ännu en folkkär författare som tjänat bra på sitt skrivande; ett skrivande som glatt, roat och inspirerat många människor!

Nu sitter jag och bloggar på Centralen. Sedan blir det lunch och tåget till Ystad. Skulle åkt hem och lämnat lite saker, men två stadsbussturer hade tagit minst 40 minuter. Jag är inte hur bussgalen som helst. ;-|

Resor idag: Bil 40 minuter. 2 olika Regionbussar på 7 och 40 minuter. 2 olika Stadsbussar, 5 och 5 minuter.

Kommande resor idag: 2xPågatåg à 50 minuter, 2xcykeltur à 5 minuter, 1 Stadsbuss à 20 minuter.

I natt kommer jag att sova gott.

"Ditt Skånekort är avmagnetiserat."

Denna kommentar hörde jag fyra gånger på tre dagar. Fyra gånger under tre dagar gick jag in på Skånetrafikens kontor, visade upp mitt kort som skrek ut sitt avslöjande "do-do-do" och visade sitt snöpliga "ERROR" i stadsbussarnas kortmaskiner.

Hade jag lyckats få kort ur en rutten kortförsändelse? Hade samtliga Skånekort som prånglades ut till den oskyldiga massan drabbats av någon mystisk bugg? Räckte det med jordens dragningskraft för att kortet skulle få spader?

"Det kan bero på stadbussarnas kortläsare. De är gamla."

Men jag hade ju aldrig haft problemet förut.

"Har du ny handväska?"

Javisst, tycker du den är snygg?

"Nä. Magneten i låset förstör korten."

Åhå. Det var så enkelt. Nu stoppar jag Skånekortet med fodral i plånboken och sedan i väskan. För mina andra kort har minsann inte avmagnetiserats! Kanske fungerar de tunga femkronorna som skydd - de dras obönhörligen till väsklåsmagneten, en fatal attraktion som ger skydd och trygghet till den moderna världens bräckliga, livsnödvändiga plastbrickor... Cash IS king.

Att tacka ja till att träffas betyder inte att man tackar ja till allt annat. Att vilja lära känna någon betyder inte att man vill följa med personen hem. (Stäng av förväntansöverflödet.)

Skillnaden är enorm! Så sluta tjata, hur intresserad man än kan vara. Och inse att personens klädval har definitivt ingenting med saken att göra!

Varför, varför, varför? Om du envisas med frågan, respekterar du inte personen. Släpp det! Bär dig inte åt som en hund som vill krypa till. (Plats i korgen!)

Är man inte med på notorna, så är man inte. Man är kanske inte ens i närheten av notbladet. Och ju mer någon tjatar, ju värre är det. Man vet inte ens vad notor är för något, inte ens vad det är för sorts musik som spelas. Herregud, till sist känns det som om man blivit tondöv helt och hållet!

Förstör inte upplevelsen! Det kunde ju ha blivit en bra dag i solen, två främlingar kunde lärt känna varandra bättre - i lugn o ro!!

Skynda långsamt, festina lente. Respektera. 

Nu skorrar musiken falsk och minnet har en fadd eftersmak.