Ett otrevligt kräk röker på Centralen IGEN. Ingen vakt i sikte. ARG! Skulle nitat'en med handväskan. Grrrowl. Vänta bara...

Måste fixa en massa men det klaffar inte. Det drabbar andra och det hatar jag. Grubblar non-stop, vilket inte hjälper. *gruff*

Ingen riktigt bra dag idag. Mest gamla krämpor som blir som nya. Men måste dom komma samtidigt? Som en ohyfsad invasion! *gruff*

Trött som attan! Mobilen urladdad och laddaren på jobbet. Ledig imorgon och fint väder utlovat! Ska dock inspektera mitt förråd...

Blev uppmanad att ringa runt i släkten för bilskjuts, utan resultat. Tur är det! Räcker ju att jag blir försenad! Sitter ju inte i sjön, jag sitter på Pågatåget mellan Gunnesbo och Lund...

Lämnade vänner på Fredriksdal tidigt för att hinna! *gruff* Nu blir jag 1 timma sen till kalaset i Rydsgård!

Tågelände! Tåget från Helsingborg 12.10 är galet försenat! Får istället ta långsammare tåg 12.27 Då missar jag tåget 13.15 mot Ystad. :(

Det blir mer Jane Austen! Läste om Persuasion där Anne Elliot tar på sig skulden och bryter ett förhållande för mannens skull. Han vägrar i åtta år att förstå och förlåta. Anne känner fortfarande skuld. Men det var verkligen för hans skull!

Jag citerade igår Edith Södergrans dikt Dagen svalnar... Den diktens slut gör mig alltid irriterad, inte minst därför att den lämnar en sådan sann bild på närhinnan:

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

Nu är det nog, hör ni det! Man skall inte ta på sig skulden för någon annans besvikelse. Man skall acceptera den, för all del. Ha förståelse. Men inte vara någon annan än den man är! Och inte mota bort sin egen besvikelse!

Så, Edith får förlåta mig! Här är samma dikt för 2000-talets kvinnor: 

Jag är en frukt

och du sökte en blomma

Jag är ett hav

och du sökte en källa

Jag är en själ

och du sökte en kvinna -

Jag är besviken.