Jodå, nu är de igång och gafflar igen, politikerna. Det är bra, det skall göra nytta för pengarna, synas och bli lite grillade.

Folkpartiledare Björklund är redan igång och vill ha lärlingsplatser till de unga - jättebra. Men de skall ha lägre löner. OK. Hur låga då? Kan man ha lägre? Hur skall det räcka till de fantastiska lyxlägenheter som byggs numera? Huuur tänkte ni nu?

Demokratiminister Sabuni säger att vänsterextrema är lika stygga och förstörande som vit makt-aktivister. Ja visst är de! Vad kul att du också har fattat det, Sabuni! Nu skall jag berätta en sak till, Sabuni (som om du skulle hitta hit och läsa detta) - dessa aktivister är oftast varken knutna till vit makt eller vänstern eller fotbollen eller annat. De är bara där för att de vill slåss och leva rövare! Men säg det inte till någon, det kan ju stanna emellan oss... 

Och de rödgröna vill höja fastighetsskatten. Hurra! Det eviga svaret på alla problem!! Tänk att det är så enkelt...

Men Kristdemokraterna vill avskaffa TV-licensen! *gnäggar högt* Bästa jag hört på länge!! Ja, det är verkligen dags!

Almedalen i Visby är ett kul ställe, park numera. På Medeltiden var det stadens hamn. Så politikerna står på botten, men med fast mark under fötterna. Där ser man. >;-) (Det kanske var lågt. Men havet är djupt.)

I spektaklet U21. Då blir det liv i luckan i Malmö, tut-tut halva natten och trångt i trafiken.

Må så vara. Se bara till att jag får komma hem i vettig tid till mitt svettiga lilla kyffe. Då skall det vara tyst. Och inga huliganer!

Annars: Heja England by default, of course.

...på morgonkvisten. Hade öppet i alla mina tre vädersträck och det gjorde susen - faktiskt var det lite väl småsvalt här i morse. Jag stängde snabbt fönstren för att hålla "svalkan inne".

Men jag gör mig inga illusioner - ikväll är lägenheten lika svimfärdigt varm som igår. Det skall bli en minst lika varm dag idag som igår. 

Fast som tur är, iallafall nu på sommaren, så är mina tre vädersträck åt väster, norr och öster - inte åt söder.

Är åtminstone nyduschad och sval just nu. Kul så länge det varar... ;-)

Och apropå tårar i ögonen; jag behövde verkligen min tiramisù igår - som tröst!

Säsong 3 av BBC:s Robin Hood är nu slut i Storbritannien. TV4 i Sverige har hunnit visa tre avsnitt av 13, så om du följer serien där - LÄS INTE DETTA INLÄGG. För många avslöjanden...

Och om ni händelsevis ogillar min förtjusning över en speciell engelsman med mörkt hår och långa ben - gå någon annanstans! Här finns ingenting att se. Hej så länge! ;-)

Jag är nästan 40 år och gråter över en person i en TV-serie. Hur patetiskt är inte det? Lipar så att datorn riskerar att bli vattenskadad. Och njuter av det. *suck* Här talar vi säsongsfinaler i bästa operastil!

Nu är det ju inte bara EN person som biter i gräset i denna säsongsavslutning - detta klipp avslöjar ALLT.

Det är inte hjälten jag sörjer, snarare tvärtom och mitt emellan, märkligt nog. Mannen i svart som befann sig i gråzonen och till sist gick över till den goda sidan, honom sörjer jag.

Dessförinnan har han blivit förödmjukad, bunden vid träd och sängar - med och utan munkavle - blivit satt i fängelsehåla, suttit i bur, varit nära halshuggning och hängning, blivit knivhuggen, drogad och pilträffad så att han borde varit död för länge sedan... Och blivit mer lurad och bedragen än en människa skall behöva uppleva.

Han älskade en enda kvinna med stor passion, större och mer övertygande än vad den så kallade hjälten gjorde. Basta! Så mycket att många - och jag med dem - ville se dem lyckliga tillsammans.

Men han har även burit sig illa åt. Mycket illa. Mot såväl onda som goda. Barn och vuxna. Kvinnor och män. Begått mord, dråp och mordförsök på såväl bönder som kungligheter. Och sitt livs kärlek... *gråter igen, värre än innan*

Men med tanke på hur bedragen han blivit, så... förstår och förlåter jag honom fullständigt. Han är ju åtminstone inte verklig. Skulle aldrig förlåtit honom så totalt om han var verklig. *vädjar om förståelse* Jag menar, i verkligheten skulle jag vara förlåtande, förstånde - och springa för livet. Men nu är ju alltihop en drömsk fiktion, tack och lov.

Mitt i alltihop så har han fått mig att skratta. Verkligen skratta. Stackars hopplöse man! Och på många krokiga vägar lyckades han och hjälten sluta vapenvila, göra gemensam sak för rättvisan och, faktiskt, bli vänner.

Vilken sammansatt personlighet som utvecklades under tre säsonger - välspelad av en underbar skådespelare! Trots att seriens manus ofta var riktigt dååååligt!

Egentligen handlar ju serien om någon helt annan. Seriens verklige hjälte... eh... Ja, han lägger jag knappt märke till i den här serien. Knepigt, eftersom Robin Hood var min största hjälte som barn. Nåja, Kevin Costners Robin Hood var lika illa - Alan Rickman som Sheriffen stal HELA den filmen.

Så jag föll åter för boven. Som inte är en riktigt, genomond bov i sitt hjärta. Som kanske kan bli god, lite iallafall. Finns det något oemotståndligare? Speciellt om man binder honom vid ett träd och får honom att le så där sexigt...

Richard Armitage, allt är ditt fel. ;-) Du är alldeles för bra på att väcka sympati för dina rollkaraktärer. Du försökte allt för att man skulle hata denne man. Det var ditt enda misslyckande. Allt annat var briljant och... helt underbart. Du är alldeles för bra för denna galna, usla serie.

Det är bra att du kan gå vidare till annat. Absolut. Slut på svarta läderoutfits som klär din långa kropp som en andra hud, låååånga svärd, rytanden med mörk röst, eyeliner runt ögonen, trånande blickar efter Lady Marian. It's over.

Bye bye, Sir Guy... *snyft*

Så frågade syrran när hon ringde vid 21-tiden ikväll.

Nej, jag hade vaknat innan. Solen sken skarpt genom västerfönstret, så jag vaknade. A-ha, solnedgång.

Jag hade kommit hem strax innan fem och bara lagt mig "för att vila lite". *Zzzzzz* En tupplur på fem timmar...

Skulle kört två maskiner tvätt, handlat (har inte frukost till imorgon), diskat och ringt syrran. Det är så mycket man vill och skall och bör och måste.

Syrran ringde mig. Resten vägrar att göra sig själv. Taskigt! Dags att rota i frysen efter något ätbart. Ha en mysig fredagskväll, allihopa!

*kikar ut misstänksamt*

Solen skiner och det är ganska varmt. Vem är det nu som försöker lura mig? Hmmm, jag är skeptisk. Vill solen försöka påstå att det är sommar på riktigt?

Den verkar nästan krusa, solen. Först sticker den utan att berätta om eller när den behagar komma tillbaka. Sedan sticker den i ögon på en och förväntar sig att allt skall vara förlåtet, vi låtsas som ingenting har hänt.

Hmpf. Och funderar man på saken hinner den väl dra iväg igen. Lättstött är den också.

Hörru, solen! Skärpning! Är vi vänner så är vi. Då får du hälsa på lite mer.

Okej då. Jag kommer ut och umgås med dig lite... ;-)

"Nu är den sköna sommar'n här, som vi har väntat på..."

Vissa saker är för evigt de samma, härligt bitterljuv låt med bra text med en bra man.

...och kommer aldrig mer igen.

Träffade ett ex idag, han var i trakten med fru och hennes barn.

Det var länge sedan jag brydde mig. Och tills för några år sedan kunde jag inte förstå varför de var så brydda. Herregud, folk har väl lämnat varandra förr?? Bråkat förr? Svikit varandra förr?? Kommit över det?

Om inte - kom över det! Det var för tusan 15 år sedan och jag har förlåtit honom för minst 14½ år sedan. ;-D

Men nu vet jag: problemet ligger inte hos mig. Eller jo: Jag är oförglömlig. ;-) Ett ständigt hot. En missad möjlighet. Någons "what-could-have-been". Mwahahahahahaha. ;-)

Som sagt: man behöver aldrig söka hämnd för något. Man får det ändå när man inte bryr sig i vilket fall som helst.