Till vänster - norr - om huvudaltaret är dopkapellet. Urgammal dopfunt i Höörsandsten, precis som resten av kyrkan och de flesta gamla kyrkor i Skåne.

  Här har döpts många, många barn... Se på slitaget! Under den katolska tiden badade man hela barnet, därav djupet. Kom inte och säg att saker inte ändrar sig i kyrkan. ;-)

Madonna med Jesusbarn från Medeltiden finns också i
Dopkapellet, alltid med symbolisk lilja.

Till höger om huvudaltaret - söder om - finns den sjuarmade ljusstakens
kapell. Ingen liten ljusstake heller! Lär vara populär till bröllop.

Även här finns ett stämningsfullt altare i en sidoalkov.

Ner i kryptan... Den är stor! Och ännu svalare...

Brunnen, som är naturlig för platsen. Finns en naturlig brunn i kryptan i Dalby kyrka också. Båda kyrkorna byggdes som domkyrkor och tros ligga på gamla kultplatser. Fönstren är i marknivå.

Det är gott om adliga, medeltida gravar i kryptan.

Gustav Vasa-mode? Fantasieggande hur som helst.

En död biskop! "A dead bishop..." råkar vara en av mina
favoritsketcher hos Monty Python.

Innan vi går ut ut kryptan och domkyrkan säger vi hej till den

förvånansvärt lille jätten Finn, som enligt sägen skall ha byggt
Lunds Domkyrka. Statyn skall troligen föreställa den urstarke

Samson från Gamla Testamentet, (Simson på svenska underligt

nog) som rev filistéernas hednatempel med sina bara händer
när hans hår, där kraften satt, växt ut.

Oops! Snacka om att ta fel i sin gamla favoritkyrka! Detta
skall vara Jätten Finns fru med barn, som prästen i sägnen
hörde sjunga. Hoppsan...

Här är Jätten Finn/Simson/Samson.

Jag älskar Lunds Domkyrka, det har jag gjort ända sedan jag var barn. Storleken, allvaret, den råa stenen med sin stiliga men sparsamma utsmyckning, de runda fönstren i sin urgamla romanska arkitektur. Stor, inbjudande, helig och rofylld.