Vi har en härligt svettig dag än så länge, men SMHI försöker hota oss med regn och åskskurar senare.

Än sen! :-) Jag skall iväg på fest och ha så kul som jag bara kan! :-D Får väl fest i regn , om jag måste.

Hoppas att resultatet blev bra...?

Katarina Mazettis senaste pocketutgåva heter Mitt Himmelska Kramdjur och handlar om en grupp människor som under lägerliknande former på en gammal scoutgård skall utforma sin egen religion och religiositet.

Mazetti har skrivit bättre böcker, men lyckas som vanligt överraska med intressanta personer i livsavgörande situationer, dråpliga kommentarer och skratt som leder till sorg som sedan åter vänds i fördjupad glädje.

Mazetti håller kvar sin inarbetade form med växlande berättandejag, två personers berättande av samma berättelse ur sin synvinkel. Denna boks första berättare är Wera, en journalist under falsk flagg som vill skriva om (och givetvis göra sig lustig över) kursdeltagarna sökande. Bokens andra berättandejag är Madeleine, en till utsidan grå byråkrat med med en tragisk hemlighet som hon bokstavligt talat bär omkring på.

Kursdeltagarna skall redogöra för ”sin” tro och detta skall diskuteras av alla. Att det blir upplagt för djupa frågor, konfrontationer och knivskarpa kast mellan vad som är flum och kristallklara analyser är självklart och väl beskrivet.

Och sedan kommer den totala överaskningen som vänder på begreppen. Vad händer nu? Inte vad jag väntat mig! Men ändå var det lite som romarna beskriver begreppet Deus ex machina: oväntade och fantastiska åtgärder som nästan känns frampressade. Men om man vänder på det och betänker att slutresultatet redan var planerat och Någon hade till uppgift att hitta rätt personer för att ro iland en idé, då var det nog inte så frampressat i alla fall…

Och vem är egentligen den Grå Damen?

Boken lyckas med sitt mål: att diskutera vem som söker, varför man söker och vad människors möte kan leda till. Detta utan att ta ställning men väl genom att ge en intressant vinkling av det enormt vida begreppet andlighet, utan att bli det minsta tung och svårläst.

Ewa-Gun Westford är polisens informatör i Skåne. Hon bor och har säte i Ystadsregionen. Hon pratar i radion nästan varje vecka om brottsligheten i närområdet. Hon ger råd åt polisfilmfolk, främst Wallanderfilmfolk, om hur polisens arbete fungerar. Hon är involverad i internationellt räddningsarbete. Hon föreläser. Hon sticker ut, tar plats, vågar, är stark!

Hon är min själ överallt! Tack och lov för det!

För det var hon som noterade pyromanen häromdagen och larmade närmsta partull, följde mannen och fick honom häktad.

Heja Ewa-Gun! :-D

Påstod innan att Munkmarknaden var igång, men det är inte förrän i helgen. Idag var det marknad med bondska förtecken med skånsk mattradition vid klostret.

Wallanderinspelningen (ja, det var inspelning igen i morse!) hade flyttat till idylliska Café Bäckahästen, såg Branagh igen två gånger. :-) De är väldigt aktiva nu igen, filmfolket. Trevligt inslag!

Poliser och avspärrat ì hamnkvarteret. Wallanderinspelning eller skarpt läge? Man vet aldrig säkert i lilla Ystad.

Vissa morgnar har man så mycket tandkrämssmak i mungiporna att man undrar om man borstat läpparna istället för tänderna...