...med två syskon och en svägerska blev trevlig. De skulle se om de hittade lite saker, inneskor, bland annat. Själv skulle jag inte ha något. Ett par stövlar (bruna), ett par skor (metallic), sex par strumpor och ett par vita vantar senare var jag riktigt nöjd med rundan på sta'n. ;-)

Det blev även fika på Mäster Hans. Årets sista fastlagsbulle. ;-/ Jodå, de hade fastlagsbullar nu. Nejdå, vi lät inte bli. Jadå, jag skäms lite nu. Gott? Jovars.

Det blev inhandling på City Gross på Rosengård. Visst hörde vi lite vinande raketer på avstånd. Men jag hade mött en Limhamnsgranne som sade att det var lugnt hemmavis - ovanligt lugnt. Var är de som smäller där och ställer till med ofog nu? ;-/

En annan släkting bor i Oxie, där det "bombas", som en annan släkting uttryckte det. Hallå! Vi är väl inte i Gaza, heller! Tack och lov... Och i Rosengårds centrum var det som vanligt trevligt och lugnt med stort utbud.

Imorgon blir det oxfilé från Nya Zealand. 

Dimslöjerna har svept kring oss i flera dagar och gett frosten fäste. Så vackert! Spanar mot skogen - men vad är det!? Högst upp i ett träd som ett svart utropstecken: en GLADA! :-D

Fåglarna trivs här, för marken är full av äpplen som blivit över. En flock av all sorts fåglar lyfter när man gå ut. De är mer rädda för oss människor än för katterna. Fåglar på varenda gren. Kommer snön lär vi se domherrar.

Trots allmän julanda - eller kanske just på grund av - går det inte att undvika nämna de nya blodiga attakerna mot Gazaremsan.

Malmö tar bladet från mun: där demonstrerar man! Jag blir allt stoltare över att bo i en stad där människor engagerar sig och går ut för att säga: DET RÄCKER NU!

Men människans blodtörst tycks aldrig ta slut. Tack och lov finns det en majoritet bland bägge läger som tycker som vi: det räcker nu. Den plågade palestinska befolkningen lider värst av Hamas attacker och de motattacker detta drar på sig.

Och bloggvännen Ullis hade läst om Jude för Fred - det var dags att titta närmare på något jag flyktigt hört talas om. Jodå: Jewish Voice for Peace. Som vanligt vill de flesta leva i lugn och ro. Men då tvingas man ofta ut från lugnet för att säga ifrån och visa var man står. Bra jobbat! *applåderar*

Nu är även arabvärlden, som vi kallar den, djupt oening. Oron är stor i Egypten. Vad händer härnäst? Om det blir krig mellan arabländer, lär Israel få lite lugn och ro. Men till vilket pris? Samtidigt kan man inte bara klanka på Israel. Det är motbjudande att det finns krafter där som bär sig lika illa åt som bödlarna i de nazistiska koncentrationlägren. Men judarna är och förblir fixerade vid den israeliska landremsan. Inte heller detta är någon tillfällighet.

Någon form av kompromiss och samexistens är enda möjligheten. Fredlig demonstration är i nuläget enda svaret.

Om ni undrar vad allting beror på? Nu blir jag så där jobbigt biblisk igen. Men det går inte att komma undan. Allt började i Ur, en plats i Babylonien som ligger i nuvarande Irak. Därefter förflyttades handlingen till områdena i och runt nuvarande Israel. Ni kan tala om tillfälligheter, men ingen av de som är inblandade i dessa blodbad tänker så - tvärtom. Ju mer vi vet, desto mer har vi att komma med i argumentation.

Gamla Mellanöstern kryllade av gudomligheter och religioner. Folk slogs och gifte sig, om vartannat. Mest av allt vill de ha ordning på saker och ting, de med. Men en del skall alltid bråka om gränser och vem som har "mest rätt" i alla möjliga diskussioner.

Trots att alla i grannskapet tror på exakt samma Gud, är de extrema som en liten ankdam där alla hårstrån skall klyvas ner i minsta beståndsdel. De kommer från precis alla delar av världen, de som har behov av att bråka till sista blodsdropp. De finns bland höjdare och underklass i alla dessa inblandade länder. Vad har egentligen gått fel? Uppfostran? Skolan? Dåligt sällskap under uppväxten? Vad sägs om en omgång boxningterapi för att bli av med alla dessa destruktiva aggressioner? ;-/

Detta ger effekt på vårt dagliga liv idag, det påverkar allt från mångkultur och fördomar till mänskliga försvarsmekanismer och ett svajande bensinpris.

Ta makten från dessa dårar. Obama som president var förhoppningsvis en god början. Säg ifrån! Det räcker nu.

Ovan ses ett klipp gjort av SVT, två storscener ur uppstättningen av Jesus Christ Superstar i Malmö. Klippet lyckas INTE förmedla hur fantastiskt det var. :-) Alla i uppsättningen är dessutom varmare i kläderna nu, för de ger ännu mer på scen!

Det har sagts mycket om Ola Salos texter. Det var sällan man tänkte "oj, vad modernt det låter" och om man hajade till, så var det för att man faktiskt skulle haja till. Hela uppsättningen är i en ruffig miljö, långt från den judisk-romerska, färgglada miljö som filmatiseringarna bjudit på. Detta känns verkligare, mänskligare.

Dessutom tycker jag att vissa av Salos texter ligger närmare Bibelns originaltexter, inte minst i Hosanna-scenen där han förkunnar att folket inte bara skall sjunga en sång till honom utan till främst Gud och sig själva; de är alla en del av Guds rike, oavsett vem de är. Där lyckas Salo bättre med Bibelns originaltext än Tim Rice's originaltext från musikalen. ;-)

Med det vill jag inte säga att allt känns perfekt i text eller allting annat. Men det känns banne mig äkta. Riktiga människor med riktiga känslor, riktig förtvivlan och rädsla, riktig önskan om att sopa allt under mattan och låtsas att allt är bra och kommer att fixa sig. Dessa känslor har aldrig varit något problem hos lärljungarna och Maria Magdalena.

Men Jesus då? I varje uppsättning har vi sett en blond, mild Jesus med enkel kaftan. Salos Jesus är en mänsklig personlighet vars brister och fel blir verkliga och lättare att förstå. Han lägger krut på "superstar"-delen och lånar ut en del av sig själv - men inte för mycket. I mitt tycke, trots alla superstar-attribut, går han med lätthet in i Jesus-rollen. Så enkelt att jag verkligen hoppas att han kommer att spela Jesus många gånger!

Popstjäna som Jesus väcker också trovärdiga associationer till modern tid: kändisar skall höjas upp till det omänskliga, knuffas ner och dras i smutsen och sedan upp på en omöjligt hög piedestal igen. Tänk Britney Spears med flera. Vad säger det om oss människor, som har behov av sådana ikoner och händelseförlopp att gotta oss i?

Salos röstresurser räcker bra till Jesus-rollen, han har en dessutom en tydlig och bra frasering! Flera skolade röster kan ha fantastiska röstresurser, men vad sjutton sjunger de om? Med Salo finns det ingen tvekan!

Med detta sagt, skall ni inte tro att Salo står där som en en-mansshow. Han får jobba hårt för uppmärksamheten! Och uppmärksamheten kunde lätt stulits helt och hållet av antagonisten Judas Iskariot, spelad av Peter Martinsson!

En helt vidunderlig och fantastisk Judas Iskariot! Vilket utspel, vilken närvaro! (Vilken kropp! Men det är en annan historia! ;-) ) Flera recensenter har påpekat samma sak: Judas kunde lätt stulit showen! Salos personlighet och pop-status balanserar dock upp det hela och ger en riktig personlighetsduell av sällan skådat slag! En duell där stark vänskap, sexuell dualism och pyrande irritation gör det hela till en situation som bara måste explodera och förgöra dem båda.

Maria Magdalena, igår spelad av Åsa Fång för endast andra gången, klarar också att fylla sin roll, inte som den goda horan - Maria Magdalena var enligt Bibeln inte prostituerad - utan som en självständig kvinna som valt att följa Jesus.

Hon inser hur knepig Jesus situation är: "superstar" med alla de krav det ställer, föra fram kärleksbudskapet samtidigt som flera vill ha Jesus som en kampsymbol som skall uppmana folket att ta till vapen, dessutom som Jesus liv är i fara - och Jesus verkar allt mer acceptera det. Hur skall man i ett sådant läge få någon rätsida på sina egna känslor för en man som både är - och inte är - en helt vanlig man?

Jag nämnde sexuell dualism samtidigt som jag (utan att kunna låta bli) gjorde en referens till Judas (Martinssons) kropp och framför allt sexuella utstrålning. Scenen med kung Herodes, fantastisk och underhållande som en scen ur Cabaret med en alltid lika suverän Lars Humble som Herodes, är verkligen chockerande, om man känner för att bli chockerad på ett ytterst underhållande sätt.

Så även relationerna kring Jesus. Judaskyssen blir intensiv, laddad med allt detta. Jesus och Maria är ett par, vilket irriterar Judas. Jesus vill nå fram till Judas, men inser alltmer att Judas roll i sammanhanget gör att han mer eller mindre måste stöta bort honom. Ett riktigt triangeldrama.

Judas förtvivlan över att tvingas spela denna roll är överväldigande och övertygande. Hans djupa ångest inför vad som måste göras är lika djup som Jesus egen.

Pontius Pilatus, spelad av Fred Johansson som gjort samma roll på film, fantastisk även han, lider samma kval. Varför har han fått rollen som den som skall döma Jesus till döden och samtidigt inse vilket brott detta är?

Jesus (Salos) lidande och död får tårarna att rulla. Det gör fysisk ont att se.

Versionen som helhet? Så här borde JSC spelas. Kantigt, äkta, intensivt. Musiken är, som alltid i denna musikal, så stark att man känner vinddraget i håret. Men genom detta lyckas skådespelarnas insats gå igenom och ge äkthet åt deras karaktärer.

Det avskalade lyfter fram musiken och skådespeleriet. Till och med i avslutningens bombastiska kontrast till änglascen i sjuttiotalsglitter. Där har Judas och änglarna iklätt sig himmelsk superstar-status, medan Jesus, blodig och förnedrad, väntar på att offras och dö.

Texternas svenskhet gör att man känner närvaro. Kundvagnar istället för åsnor som pack- och transportdjur fungerar ypperligt. Teateruppsättningar i hangarmiljö har man sett mycket av de senaste 15 åren. Här fyller det en funktion.

Man är där, med Jesus och hans närmaste.

Kan inte samla mig för ett vettigare inlägg just nu, men tro mig: Det var otroligt bra! Har aldrig upplevt längre applåder efter en föreställning! Bara en sådan sak...

Imorgon (idag, den 28:e) är det äntligen dags att se Jesus Christ Superstar med Ola Salo i huvudrollen på Malmö Opera.

Herrskapet här i Paradiset är i full gång och bokar biljetter till La Traviata i januari. Men jag kan inte följa med på någon av de datum som de kan gå. :-( Man kanske skall prova på en sista-minuten-biljett en av de dagar jag kan? Jag får se. :-) Det kan mycket väl finnas någon udda biljett för 95 kr på någon inklämd plats - men sådant stör inte mig i någon större utsträckning, bara ljudet är bra.

Vi kollade på bokningssajten. Märkligt, har varit där så pass ofta och kan ändå inte riktigt minnas hur stolarna är placerade. Tycker dock att den enda gången jag suttit illa var längst uppe på balkongen.

Skall se JCS med gudsönernas föräldrar. De har varit sjuka i omgångar under julen, stackarna. De höll sin officiella julafton idag (läs igår, den 27:e). Hoppas de drabbade mår bättre imorgon (läs idag). Gladan längtar!

Påven blev "felciterad" i veckan. Han påstod inte att homosexualitet var lika skadligt som miljöförstöring. Dumma, dumma påven var plötsligt inte alls riktigt så dum. Påven heter numera Benediktus XVI, alltså Bengt den 16:e på vanlig svenska. Jodå, Bengt kommer av Benedictus som betyder välsignad på latin.

 Bild från Sydsvenskan.

Jag läste på lillejulafton en artikel om detta att påven jämförde homosexualitet med miljöförstöring. Jag gick i taket av ilska, ville göra ett långt, ilsket blogginlägg - men bestämde mig: nu råder julefrid!

Varför bryr jag mig? Jo, jag tror på Gud. Och jag är övertygad om att Gud är god. Dessutom tror jag fullt och fast att detta är upp till var och en: Vad och hur man tror - så länge man inte skadar andra. Ett livslångt intresse för religion, andlighet och studier i Religionsvetenskap i Lund har lärt mig det. Så kanske känner jag mig kallad att ta bladet ur mun och dela med mig av det jag kan och anser i frågan.

Är jag kritisk till påven? Ja. Till extremistiska tendenser inom all religion. Ja, mycket.

Nu kommer lite andra fakta om påvens tal fram. Tidningen Katolsk Observatör kunde länka till en engelsk översättning till detta tal: http://katobs.se/pope_curia2008.html

Jag får helt enkelt våga utgå från att denna artikel är en trogen översättning och läsa den. Vad handlar talet egentligen om?

Påven talar mycket om World Youth Day (WYD) som hölls i Australien. WYD hålls av katolska kyrkan vart tredje år, på olika ställen i världen. Glädjen där kom enligt påven från den Helige Ande. Mycket sägs om detta, jag antar att påven vill framhäva att de unga är viktiga. 200 000 ungdomar befann sig i Sydney på WYD, allt gick mycket ordnat och städat till, säger påven i sitt tal, trots att många fruktat ett kaos med så många ungdomar på ett och samma ställe. Meddelandet kan knappast missas: kyrkans inflytande får ordning på ungdomarna.

Talet inleds hur som helst med att julen samlar familjer kring denna glädje, även den romerska kurians familj.

Min omedelbara tanke är att den romerska kurians familj är givetvis en vacker bild; de är alla en familj i Guds gemenskap. Vad innebär det? Jo, den är ingen familj i "riktig" mening. För vad är en riktig familj? Knappast präster, munkar och nunnor som lever i celibat, hur starkt gifta de än är med Gud. Det må vara en acceptabel familjebildning inom den romerska kurian, men knappast för oss vanliga människor.

För oss vanliga människor består en vanlig familj av mamma, pappa och barn. Och har man sett! Strax kommer Benediktus XVI in på just detta: själva meningen med familjen är mamma, pappa och barn.

Man blir ju inte direkt så förvånad att man faller av stolen. Den romerska kurian må känna sig som en familj, men deras egen chef säger klart och tydligt: så är det inte.

Men å andra sidan bildas kyrkan av Kristi kropp, påminner påven sedan i sitt tal. Detta är en symbolbild. Symbolbilder är mycket populära inom religionen och även mycket accepterade. Inom protestantiska kyrkan, inte minst i Sverige, har symbolbilden kommit att innefatta det mesta, inte minst Bibeln och dess berättelser.

Men där blir de bokstavtrogna ilskna! Bibeln är sanning, anser de. En del går så långt att de avfärdar all bevisad vetenskap. Då börjar det bli både farligt och obehagligt, som vi alla vet. Plötsligt får det vara måtta på den vackra symboliken - ja, till sist får till och med BUDSKAPET stå i skuggan, så länge man högljutt bråkar om Bibelns sanningshalt. Få se, vad var nu budskapet igen...? Jo, just det. Eh... kärlek.

Men hur var det nu med Kristi kropp, kyrkan och symboliken? Jo, så här skriver Paulus i sitt första brev till den kristna församlingen i Korinth:

Lemmarna i den kropp som är Kristus, 1 Kor 12:12-27

Kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus.

Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.

Kroppen består inte av en enda del utan av många. [...]

Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.

***

Nästa vers, nr 13, är bland det vackraste Bibeln har att erbjuda: om vägen framför alla, Kärleken. Verser som läses och uppskattas inte minst på bröllop. Budskapet? Gör det du gör med kärlek.

Vad menas? Jo, alla behövs inom kyrkan eller snarare: den kristna gemenskapen. Kärleken går först. Alla har fått sina speciella egenskaper för att göra gott i världen, det är anden inom oss som gör det möjligt. Kyrkan är och består av sina medlemmar. Alla är vi en del av Kristi familj. Eller?

Hm. Paulus, som skrev detta var en ovanlig jude: han var ogift. Det är ju påven med, om man inte räknar med äktenskapet med Gud. I andlig mening, givetvis, för Gud är väl en man?

Ändå är äktenskapet mellan just en jordisk man och en jordisk kvinna framhållet som det enda rätta, om man läser påvens tal. Och avlandet av barn det absolut heligaste. Gud själv är inblandad i barnalstrandet, Han fixar själen. Vackert så, även om en tredje part plötsligt blir lite väl involverad - om än bara i symbolisk mening! För nu är det väl OK att tala om symbolik??

Benediktus XVI talar om en bok som heter Humanae Vitae. Den skrevs av en av hans företädare, påven Paulus VI och utkom 1968, i frigörelsens tid när p-pillret kommit ut på marknaden. Jag har inte läst den men den är tydligen mycket bestämd på alla punkter när det gäller barnalstrande: inga aborter, inget konstgjort, inga preventivmedel. Barn skall alstras i heligt samförstånd mellan man och kvinna som är gifta med varandra. Kvinnan får inte ses som ett redskap för sexuell tillfredsställelse.

Huruvida kvinnan får betrakta mannen som samma redskap, nämns tydligen inte. Spelar ingen roll: Benediktus XVI säger i sitt tal att allt som sägs om könsfrågor bara är ett försök från människan att med våld orsaka en frigörelse från Kristi kropp; alltså kyrkan, som vi alla skall höra ihop med. Då har vi inte förstått vårt uppdrag i livet. Håhå jaja.

Men hur var det nu med homosexualiteten? Jo, vi får inte glömma den fina lilla referensen till Paulus. Vem var Paulus? Kristendomens främsta missionär, antagligen. Men en sak är säker: Han var inte Jesus Kristus. Och hela kristendomen bygger på det budskap som lanserades av just Jesus Kristus - inte av Paulus.

Benediktus XVI nämner i sitt tal att det är Pauliåret (the Pauline Year). Katolska kyrkan firar att Paulus föddes för 2000 år sedan. Paulus var en jude som inledde sin bibliska karriär med att jaga kristna. Han omvändes med buller och bång, därefter ägnade han sig helt åt att föra fram budskapet om Jesus över hela den romerska världen.

Paulus skrev avståndstagande om homosexualiteten, utifrån sitt sammanhang. Exempel i första brevet till lärljungen Timotheos, kapitel 1 vers 8-10:

Men vi vet att lagen är något gott, om man brukar den rätt och tänker på att den inte är till för rättfärdiga utan för dem som lever utan lag och ordning, för gudlösa och syndare, hädare och förnekare, för dem som bär hand på sin far eller mor, för dråpare, för otuktiga och män som ligger med män, för människorövare, lögnare och menedare och allt annat som strider mot den sunda läran.

***

Bunta ihop dom. Men inte bara "män som ligger med män".

Vad var då Paulus sammanhang? Han levde och verkade i total motvals mot det romerska samhället och var starkt kritisk till den romerska moralen. Varför?

Den romerska moralen var mycket olik vår - och mycket olik den judiska moralen, redan på den tiden. Homosexualitet mellan män var vanligt, av vissa sedd som den sanna kärleken. Äktenskapet med en kvinna var då enbart för släktens fortbestånd. Viktigt för alla, men inte en manifestation för Guds kärlek till människan, så som kristendomen vill beskriva kärleken. Djupt upprörande för en man med judisk bakgrund som blivit kristen. Kanske rent av ett hot för hela mänskligheten! Hur skulle det i längden gå för hela mänskligheten om man levde så?

Sedan skall vi inte blunda för att det romerska samhället var helt beroende av slavarbete. Och en slav fick ägaren missbruka hur han/hon ville, inte minst sexuellt. Kristendomens växande makt inom Romarriket - en process som tog 400 år - ledde till slaveriets avskaffande. Det tidiga kristna kyrkan intresserade slavar inom Romarriket, kristendomen växte helt enkelt underifrån. Många slavinnor blev ofrivilligt med barn och hade ofta inte ens chansen att gifta sig. Slavar av båda könen missbrukades sexuellt, både av män och kvinnor. Dessa slavar visades inte bort från den kristna gemenskapen, tvärtom. De var alla välkomna, en viktig del i Kristi kropp. Utan dem, ingen kristendom över huvud taget.

Och en mycket central sak inom kristendomens budskap är detta: döm inte andra. Dessa är Jesus egna ord, enligt Bibeln. Samtliga fyra evangelier för fram samma budskap: den lilla människan är sedd och älskad av Gud. Var och en är unik och älskad.

Står det någonstans i Bibeln att det är fel för personer av samma kön att älska varandra? Inte alls. Tvärtom. Det har spekulerats mycket om relationen mellan den unge kung Davids relation till vännen Jonatan i Gamla Testamentet och även om Jesus relation till lärljungen Johannes, den lärljunge som han enligt Nya Testamentet var den "han älskade mest". Detta är det centrala: älska, inte använda för sin sexuella tillfredsställelse.

Sägs det uttryckligen att det är fel att personer av samma kön att ha sex? Ja, i vissa sammanhang. Barnalstring är viktig, samtidigt som Paulus manar till avhållsamhet. Få ihop det, den som kan.

Ändå sitter vi i rävsaxen: endast män och kvinnor bör alstra barn i heligt samförstånd och inom äktenskapet. Det är familjeliv, enligt katolska kyrkan. Och barnalstring får man inte ta kontroll över. Men hur många barn alstras i heligt samförstånd, ens inom katolska äktenskap?

Faran med detta beskriver påven så här i sitt tal:

It is necessary to have something like an ecology of man, understood in the right sense. It is not outdated metaphysics when the Church speaks of the nature of the human being as man and woman, and asks that this natural order be respected.

This has to do with faith in the Creator and listening to the language of creation, which, if disregarded, would be man's self-destruction and therefore a destruction of God's work itself.

Med andra ord: respekera naturens ordning som kyrkan säger vara man och kvinna, annars riskerar mänskligheten förgöra sig själv och därmed Guds skapelse.

Men hur blir det med familjekänslan inom den romerska kurian? Och samhörigheten inom kyrkan, som bildar Kristi kropp? All annan kärlek, mellan föräldrar och barn, barn som kanske är adopterade? Och framför allt: kärleken mellan personer, oavsett kön, är den inget värd för Gud? Har kyrkan rätt att fördöma denna kärlek?

Nej. Döm inte, så blir ni inte dömda, enligt Jesus ord. Så enkelt är det.

Riskerar vi verkligen förgöra oss själva genom att acceptera kärleken? Jag kan hålla med om Benediktus XVI att om vi inte ser att vi är en del av ett större sammanhang, då riskerar vi definitivt att förgöra oss själva och vår omvärld. Medvetenhet, kunskap, engagemang och kärlek är viktiga hörnstenar i vår personlighet som måste uppmuntras och utvecklas.

Om detta sker inom eller utanför religiösa eller politiska ideologier är egentligen inte viktigt.

Att bry sig om sina närmaste är oerhört viktigt. Att bry sig om sin omvärld likaså.

Men individuell familjebildning - vem man känner kärlek och samhörighet med - skulle Gud slå en blixt i våra huvuden för att den inte följer den "normala" familjebilden av mamma, pappa och barn? I så fall får nog Gud rätt mycket att göra med den romerska kurian, denna enligt skapelsen naturvidriga familj.

Men det är inte min sak att spekulera och döma i den saken. Jag vill bara säga: Vägen framför alla är kärleken. I vilken form den än visar sig.

Fler inlägg om kyrka och religion:

Svenska Kyrkan, Du Skall Icke...

Lämna Svenska Kyrkan?

Orgasmen som Gud?

Det har varit ett längre strul med herrskapets dator här i Paradiset. Datorn skickades iväg och har nu kommit hem. Igår skulle den ominstalleras. Gode Gud.

Men till sist verkar allt fungera enligt fason! Ett längre problem med att åter komma ut på Internet löstes på ett sådant löjligt enkelt vis. Löjligt enkelt, bara man hittar det. Hur man hittar det? Man provar sig fram. Igen och igen och igen...

Stackars Husets Härskare, som gjorde detta. Men under julen har man åtminstone tid att ägna sig åt sådant som detta... timme ut och timme in. Allt går ju så mycket snabbar med datorer, som vi vet. När de fungerar.