Träffade Sjönallen i eftermiddags över en bit mat. Hade räknat med att prata om Skeppet Helene och den kommande engelskkursen. Då säger han:

"Jag har bjudit hit min systers sambos brorson."

Systers sambos vad då? Och varför då?

Håhå! En klassisk dubbelblind blind date! 8-) Eller inte: mannen i fråga var nämligen förvarnad.

Sjönallen har försökt en gång tidigare, med en annan man. Den mannen blev skrämd redan innan vi träffades. Jag är ju en smula ökänd för att skrämma karlar, men när det gäller just den mannen brukar jag skoja om att honom skämde jag till och med via ombud.
;-)

Den här "systersambobrorsonen" var eventuellt inte lika lättskrämd, för han talade faktiskt med både mig och Sjönallen. Han var trevlig och såg trevlig ut, hade hyfsat lätt för att skratta och var inte ett dugg desperat. Jag hoppas att även jag gjorde ett gott intryck, trots att håret varken var nyfärgat, nytvättat eller ens nyborstat. Blev lite överraskad, om jag säger så... Men det var en fin överraskning.

Systerns sambos brorson verkade dessutom uppskatta ansträngningen Sjönallen gjort; det är ju med omtanke om oss bägge. Samma är det med mig, jag uppskattar verkligen omtanken från vänner som fortfarande tror att man inte är helt körd på marknaden. ;-)

Har ingen aning om detta får det minsta lilla utveckling. Men det var verkligen en trevlig onsdagskväll. :-)

Låter som titeln på en ny, hårdkokt deckare. Så är det inte, det är bara triviala fakta om dagens väder.

Liten bild av
Ystadsiluetten
efter solnedgången.

...blir det för den så allmänt och som vanligt så kallade gryningspyromanen. Fem månaders fängelse, mest för misskött villkorlig dom. Så löser alltså dagens Sverige ett olösligt problem. Tur är det, tänker nog många. Han är arg, den här mannen. Hur arg han kommer att vara i maj, det återstår att se.

Då blir Barack Obama president. Jag nämnde nyligen att jag läst hans bok Min far hade en dröm. Obama skrev denna bok i mitten av 90-talet då han valts till redaktör för Harvard Law Review, juristtidningen som skrivs av Harvarduniversitetets egna studenter. En gammal, prestigefylld tidning - och Obama var deras första afro-amerikanska redaktör. Detta väckte sådan sensation över hela landet att han fick chansen att skriva om sin bakgrund.

Vad är nu så speciellt med detta? Jo, för det första är det en bra bok. Välskriven! Obama har verkligen en historia att berätta! Vit mor/svart far - ja, men mer än så. Mamman familj flyttade från Kansas via bland annat Texas till Hawaii. Obamas far var gäststudent från Kenya. Situationen var inte lätt, men för ett litet barn blir allting den naturligaste sak i världen. Olikt de flesta afro-amerikaner växte han inte upp i en typiskt afro-amerikansk miljö, utan mestadels med sina vita morföräldrar på ett mångkulturellt Hawaii.

Föräldrarna skildes, fadern reste tillbaka till Kenya, där han hade en fru och barn sedan tidigare. Han skaffade ytterligare en vit hustru. Ja, delar av hans släkt var muslimer med flera fruar och komplicerade släktförhållanden med många syskon och extramödrar.

Obamas mor gfte om sig med en indonesisk gäststudent, Obama flyttade med till Jakarta, fick en halvsyster där och gick halva tiden i en muslimsk skola och halva tiden i en katolsk skola.

Många intryck för ett barn? Jo, det vill jag påstå! Det var först när Obama kom i tonåren som han började känna sig annorlunda och utanför. Var hörde han hemma? Duktig i skolan, men vem var han? Öppenhjärtligt berättar han om festande och droger som ett sett sätt fly undan sådana tankar. Detta blir ingen president som försöker smita undan med "Jag inhalerade aldrig", som Bill Clinton påstod. Men han bestämmer sig medvetet för att välja en annan bana.

Obama har verkligen upplevt mycket! Sett, varit en del av oerhört mycket, förstått. Flyttat runt jorden, från fattigdom till rikedom. Efter några års studier bestämmer han sig för en organisation som vill hjälpa kommunala instanser i Chicago att rycka upp sig och ta tag i samhällsproblem, delvis med hjälp av religiösa samfund men också genom att organisera kommuninnevånare individuellt, bland annat med lokala arbetsförmedlingar och engagemang i renoveringen av ett lokalt afro-amerikanskt ghetto. Jo, tjena! Han får jobba hårt!! Ingen dans på rosor där inte! Men han lyckas.

1988 reser han för första gången till Kenya och träffar sin stora släkt och reser runt med sin syster Auma. Omtumlande läsning! Åter igen; vad är det för bild vi får av Afrika? Bara svält och elände. Men vem avgör vad som är fattigdom i det vanliga livet som vanliga människor lever där? Varför blir det så? Vart skall jordens resurser gå? Vem kan säga vad som är rätt och fel? Vad är en familj?

Vid hemkomsten börjar Obama studera juridik på Harvard. Boken avslutas med att han skall gifta sig och stora delar av släkten från såväl hans amerikanska som afrikanska sida är där.

I ett nytt förord från 2004, då han blivit senator, framgår det att han startade en advokatbyrå som tog sig an medborgarrätt och så småningom blev engagerad i politiken. En naturlig väg, efter en snårig och intressant barndom och ungdom. Hans känsla av utanförskap ledde till behvet att skapa gemenskap.

Hur det än går med Obamas presidentskap - vi hoppas väl alla på det bästa, oavsett - kommer vi alla kunna säga att vi levde i en tid då vi såg och upplevde denna utveckling. Glöm aldrig det.

Den missade jag! :-( Satt hemma och glodde, sjuka vänner innebar lugn hemmakväll. Helt OK, men hade gärna sett kometen. :-) Är nog lite svag för naturfenomen. ;-)

Youtube-klippet är från Kanada. Tjusigt!

...kikar jag försiktigt fram under stenen. Har börjat får elektroniken att samarbeta så smått.

Dess emellan ägnar jag mig åt att läsa Barack Obama, "Min far hade en dröm". Jag hade inga förväntningar - och jag förvånas varenda rad. Detta är mycket bra: utmärkt skrivet om en annorlunda uppväxt! Får berätta mer om den och andra läsupplevelser senare. Nu går snart tåget...

City.se har följt upp hur det är i Rosengård nu. Mohammed Al Hijazi företrädde Islamiska kulturföreningen, som aldrig fick någon dialog med direkt berörda parter, trots försök. Media ville gärna prata, dock. Afa-aktivisterna, som skall ha varit aktiva i kravallerna, känner han inte.

Hyregästföreningen vet inget om boskola, som var anledningen till att föreningen sades upp. Hyresvärden går inte att få tag på. Lokalen står tom.

De som bor på Rosengård har däremot blivit ännu mer stigmatiserade, bara för att de bor på Rosengård. Och aktivisterna syns inte längre till, enligt polisen åkte de hem för att fira jul. Så var det med det engagemanget.