Lila var ju påsken och fastans färg, nu är naturens gröna mirakel i full gång. Då tycker jag att det kan passa bra med en botanisk bild av en... lindgren. Tilia Cordata på latin. Cordata betyder hjärtformad och syftar på lindens bladform. Lindgren syftar på mig. :-)

Alla pratar om det maffiga åskvädret som drog fram över Söderslätt i natt. Märkte inget i Malmö, bara regn. *besviken*

Jag älskar åska! Vill givetvis inte vara ute när det åskar, jag är inte helt galen, inte än. Växte upp på Romeleåsens sluttning, där det alltid blixtrade dramatiskt. Varje gång det åskade gick vi ut och satte oss i Amazonen. Inte för att det var vackert, vilket det visserligen var, utan för att gården saknade åskledare. Vi hade flera åsknedslag, men aldrig brand som tur var.

Konstigt nog har detta gett fina minnen. Varje åskväder lockar upp mig, jag kan sitta i timmar och beundra skådespelet.

Sedan var det bra med regn också - regnar lite fortfarande - för de flesta bönderna häromkring är färdiga med vårsådden nu. Regnet sitter fint!

Det är nog dimmigt i hamnen, för en färja eller större pråm brölar som besatt.

Jag har åter hämtat min återhämtade cykel, La Paloma. Två nya ekrer, fixad punka, handbroms och växlar. Men, som cykelmakaren sade: "Hon knaogar i frammagaffelen!" Vissa saker måste bytas i framaxeln ganska snart, för både hennes och mitt bästa.

Men just nu flyger hon fram! Och jag kan gå upp en halvtimme senare på morgonen, men får promenera mindre. Eller cykla längre. :-)

Med risk för att låta lite skrytsam (har ju säääkert aldrig hänt förut. ;-/ ) är jag för närvarande lite jagad. Vet att om man yppar sådant, så går det upp i rök. Det vore bra.

Ett ex bad om mitt nummer. Ett annat ex har numret kvar, sms:ar och frågar om han får ringa. En tredje som jag en gång var hett förälskad i har nu frågat efter mig tre gånger på kort tid.

Så dags. Mwahahahaha. ;-) Sen't skall syndarna vakna! Äsch, det är nog snarare våren som spökar. Och känslorna skall minsann hålla mer än över våren för att imponera på mig. Basta! Hämnd behövs inte, man får upprättelse förr eller senare.

Stygga Gladan polerar vidare på sin Blåkullakvast. ;-)

Röd blev överlägsen vinnare, men ingen färg blev utan röst, till min stora glädje! :-)

Röd är för övrigt min egen favoritfärg. Det är inte alltid som jag röstar i mina egna omröstningar, men i denna kändes det OK.

Nu blir det ny omröstning! Det är ju PÅSK! Min favorithögtid!

Så min fråga är: Ses vi på Blåkulla? ;-)

Jag var, som jag tidigare nämnde, på seans i fredags. Det var första gången jag var på seans. För min del var det intressant och odramatiskt. Jag fick inget "budskap" levererat och hade inte väntat mig något heller.

Det betyder inte att jag inte tror att man kan ha kontakt med "andra sidan" eller andevärlden. Har själv vissa erfarenheter, vilket egentligen är ganska vanligt.

Det hela är egentligen ganska odramatiskt, precis som seansen faktiskt var. Vad som är "andra sidan" och hur vi upplever detta - med eller utan uppiskad stämningsmusik - är upp till var och en. Min personliga uppfattning är att det finns något efter döden.

Kanske återföds vi.

Kanske lämnar vi efter oss energi som kan uppfattas som "andar".

Kanske finns ett himmelrike.

Kanske alla tre. Kanske i en viss rangordning.

Vad det än är, är det oändlig kärlek. Det ordnar sig. Det enda vi egentligen har, det är här och nu.

Lugnet råder, lunchen avklarad och 2 1/2-åringen sover. 10-åringen ritar. Deras pappa har vårbruk. Kaffedax!

Fredag med väninna: följde med på seans. Fick inget personligt meddelande, men intressant ändå.

Ystads Allehandas artikel.

Mer om seansen.