Utan cykel i en vecka! Då får jag ju gå till och från jobbet i Ystad! Det blir minst en halvtimme om dagen! Det låter misstänkt nyttigt. ;-)

När jag idag fick gå från cykelhandlaren till jobbet fick jag tillfälle att flanera på Regementsgatan i solskenet. Runt villan på höger sida lyste scillan så vackert blå. Runt villan till vänster var det Wallander-inspelning. Lena Endre skyndade in i en bil och for iväg. Drammmatiskt, Lena!

Min kära Ystadcykel, La Paloma heter hon, är både trogen och styvmoderligt behandlad. Nu har hon punktering, så jag fick gå iväg och lämna henne hos cykelhandlaren. Två ekrer hade också gått av på bakhjulet. Handbromsen behöver bytas. Det blir en veckas konvalecens.

Punkteringen uppkom genom glaskross på cykelbana igår kväll. Glaskross överallt snart, inte bara i kyckling. :-/ Men La Paloma förtjänar att bli lite vårservad. :-)

och USA:s ursprungsbefolkning ägnar sig kursen åt ikväll. "Näjtivv Ämärikäns" (native Americans) säger de nu, allihopa.

Om man två gånger i veckan går upp kl. 05.00, då är det väl ingen match att gå upp 04.00 en måndag? Att det sedan råkar vara första måndagen efter sommartid behöver väl inte betyda något? Kroppsligt är klockan 03.00

Det var mörkt, kallt och dimmigt när bilen rullade från Paradiset kl 04.48 Husets härskare skulle ta morgonflyget till huvudstaden kl 06.45 Det är långt till Sturup. Det var väldigt dimmigt och vi mötte saltbilen. Jag undrar om han kom iväg som han skulle? Det lär jag få veta så småningom.

Fick bege mig direkt till Ystad efter en snabbvisit hemma; fick rycka in och ta heldag på kliniken och har engelskkurs ikväll. Det blir en sådan där härligt häftig "jobba-9-till-9-dag". "Working nine to nine" sjöng inte Dolly Parton. Däremot sjöng HippHipp-gänget att ryssar "working five to nine", alltså 05.00 till 21.00 Lite så känns det idag.

När man är så här trött blir man ganska försiktig och eftertänksam. Ingen stressrisk, man är avtrubbad men inte galen på något sätt. Ett ganska bra stadium att befinna sig i, egentligen. Men onyttigt i längden, blodsockret åker jojo. Bland annat. Har inget att klaga över, det är rätt åt mig - och bra - att jag får jobba; det blev ju ganska ledigt i förra helgen.

Kl. 23.00 skall jag vara i säng. Det blir säkert också ett Paradis. Man kanske kan kalla detta brutaltillvänjning av sommartid?

OK, ni som hittar hit vet nog att jag är ganska känslosam och entusiastisk. Men sällan har en berättelse varit så sann och så full av tvära kast som denna berättelse om en otrolig ung kvinna som låg apatisk men reste sig!

LÄS LÄS LÄS!!! Snälla!! Och begrunda vad vi människor är kapabla till, på både gott och ont...

Blåblåblåblåblåååååå mattor!!!

Jodå, i både Malmö och Lund, trots

det kalla bakslaget förra veckan!!

Nu går det nästan liiite för fort...

Jodå, jag kom iväg. Husets härskare fick igång sig själv och bilen - han är för go' ibland. Inga resor flyter som de skall för närvarande. Allt handlar om att Skånetrafiken byggs ut, vilket verkligen behövs. Det blir bra när det blir färdigt, i slutet av 2010. 

Detblirbranärdetblirfärdigt

detblirbranärdetblirfärdigt

detblirbranärdetblirfärdigt...

Mer resa blev det. Varmt var det i Malmö. Det var skönt i skuggan, man slapp få solen i ögonen. Då är det definitivt vår! Jag var alldeles för varmt klädd. Nästa gång är det tvärtom, man klär sig svalare och fryser nästan ihjäl. Aprilväder kallas det visst...

Gudsonen smälte sitt varma kärleksguld i mitt hjärta och deklarerade hur mycket han hade saknat mig. Han är inte den gosiga typen (tuffa killen, som är snäll mot tjejer - en möjlig och underbar kombination!) men jag fick äran att vara den som han kröp upp emot när Pettson stod på stugtaket och fick blixten i huvudet.

Pettson och Findus-filmen Glömligheter var hur trevlig som helst, bara lite lång. Slutet med en luftballongsåkande hillbillyartist kändes påklistrat och utdraget. Men början, när de skulle ut och simma, var hur kul som helst. Sedan växlades det roller. Findus önskade att han var stor och gubben liten.

Gubben tappade minnet och Findus berättade historier om deras äventyr, den bästa är den om när Findius kom till Pettson som liten kattunge. Har läst den som sagobok, en granntant tycker att Pettson sitter för mycket ensam och att han borde skaffa fru. Pettson säger: "Det blir för mycket med en hel tant." Skrattar fortfarande åt det, den repliken säger en hel del. Granntanten kommer med en kattunge istället, sedan börjar äventyren. Och mucklorna är med överallt. Jag gillar mucklor. :-)

Nädå, klockan kom jag ihåg. Inte alla gjorde det - och det i sin tur ställer till det. Just nu sitter jag fast i Paradiset, när jag borde vara på väg till att träffa gudsonen A och hans mamma Den Bildsköna; vi skall ju se Pettson och Findus! (Inte Bolt, ändrade planer.) Om jag nu lyckas komma iväg...

Beställde kompletteringsresa, men de ringde tillbaka och sade att de inte kunde skicka någon taxi, som kör dessa. Alla var upptagna med att köra kyrkskjutsar! Tror Vår Herre är lite missnöjd med mig, dels för att jag så sällan hälsar på numera (går i kyrkan), dels för mina eldlekar igår (lite för hednisk prägel). ;-)

Men solen tränger på och det är ytterst lite vind här. Man kan inte få allt...