Lastbilstanten tipsade om ett test på Aftonbladet som visade vilket parti som låg en närmast i EU-valet. YES! Kul, lite avancerat.

Spännande, tänkte jag. Och så fick jag resultatet.

Jag är här (+):

Mitt i... mitten. Nästan lika långt åt alla håll. Mitt EU-val, mitt i prick.

Okej, jag visste redan innan att jag inte hade bestämt mig. Men att det var så illa...! *skrattar lite uppgivet* Valde ändå inte "neautral" på en enda fråga. Att vara neutral är ju inte likt mig, om man säger så.

Känns som det saknas något, där i mitten. Vote for Gladan, någon? ;-) Nä, ännu hellre: Var finns Gladans helhetsparti? Är jag verkligen alldeles ensam därute i den europeiska ödemarksmitten?

Helgens prognos håller i sig - det skall bli 20-23 grader i Skåne i helgen. Lite blåsigt, hm... Okej.

Idag berättar nyheterna på radion att Miljöpartiet kan bli det tredje största partiet i EU-valet. Miljöpartiet drar framför allt väljare från Socialdemokraterna. Gillar man inte att MP ligger så bra till, finns det bara en sak att göra: gå iväg och rösta - på något annat!

Miljöpartiets valmanifest är kortfattat och tydligt. Det råder inte heller något tvivel om vad de står för. De tillhör den Gröna Gruppen inom EU-parlamentet, och har stora chanser att föra fram sina idéer. Sverige är inom gruppen bland de mest EU-kritiska, där ligger de i underläge. Hela Gröna Gruppen är däremot för att man skall låta saker och ting styras så lokalt som möjligt; Subsidiaritet. Miljöpartiet och Gröna Gruppen är emot Lissabonföredraget och ökad europeisk militarisering.

Läser med intresse att en av MP:s prioriterade frågor är flyktingfrågor, sett ut ett miljöperspektiv. Klimatkrisen kommer att driva fler på flykt och den rika världen måste ta sitt ansvar. Flyktingar är medmänniskor, inte brottslingar. De har rätt i det.

Är det naivt? Kan man förändra EU inifrån? Personligen hoppas jag det.

En lugn fredag på jobbet. Som en dröm. Det har varit en mycket tuff vecka. Blir en hektisk helg. Stormens öga här och nu? Vi får väl se.

Oavsett mitt kön och min vänstertendens, kan jag konstatera att Feministiskt Initiativ lyfter fram en viktig sak angående Lissabonföredaget; militarisering och slutet på alliansfriheten.

Citat:

I 200 år har Sverige varit alliansfritt – en
neutralitet som de allra flesta av oss är stolta
över och värnar om. Men alliansfriheten är
snart historia, när EU:s nya grundlag,
Lissabonfördraget, träder i kraft nästa år.
EU är nämligen på väg att bli en militär
stormakt, med gemensam militär kapacitet
och med en för varje medlemsland
fördragsfäst obligatorisk upprustning.

Förändringarna av den svenska utrikespolitiken
är stora men när majoriteten av riksdagspartierna
röstade igenom Lissabonfördraget i höstas avslogs
en rimlig begäran om folkomröstning.

Militär är inte – och har aldrig varit – en lösning
för fred. Konflikter löser man i mellanmänskliga
och mellanstatliga relationer och genom handel,
vilket var tanken när EG bildades efter andra
världskriget. Nu går utvecklingen i motsatt riktning.

I stället för att utveckla EU:s potential som
fredsfaktor går man mot att bedriva en traditionell
militär försvarspolitik, med upprustning istället för
förebyggande lösningar, dialog och diplomati.

Slutcitat

Jag tycker inte om detta. Jag tycker verkligen, verkligen inte om det. INTE militarisering!! Det är aldrig lösningen!

FI fortsätter givetvis att se detta ur ett kvinnligt perspektiv, vilket inte är mer än rätt. Jag gläds åt att det finns partier från Sverige som lyfter fram dessa frågor. Om de sedan kommer in i parlamentet och verkligen lyckas påverka, är tyvärr en annan fråga.

Måtte det bli fler med denna åsikt i EU-parlamentet!

Smattrar mot fönsterblecket! Men hallå! Sedan spricker det upp igen och solen skiner varmt!

Pyttipannaväder, som Mofs säger. Bra uttryck!

Idag har jag träffat en liten gosse som heter River. Mamman hade humor och skrattade faktiskt när jag inte kunde låta bli att fråga om hans syster hette Klösa.
;-)

Fast det är gulligt med udda namn. I vissa fall vänjer man sig, i andra resignerar man och i de flesta tycker man att det är helt OK. Maj-Björn, någon? ;-)

Undrar om dubbelnamnen någonsin slår igenom igen? Det borde, rent logiskt, vara nästa trend. Mamma gillade dubbelnamn, alla hennes barn har det som tilltalsnamn eller mellannamn. Mitt är Ann-Therése, inte det vanligaste i namnlängderna. Mamma ville ha det som mitt tilltalsnamn, men pappa vill Katarina.

Hade jag blivit kille så hade denna blogg hetat GladeLennart.

Blåregnet vid jobbet är en njutning för ögat...

Tillägg: ser att blåregnet väckte frågor. :-) Blåregn är av släktet Wisteria. (Wisteria Lane i Desperate Housewifes = Blåregnsgatan!)

Precis som gullregnet är ärtbaljorna giftiga. I Sverige får man nog betrakta blåregnet som en typisk zon 1-växt, den klarar sig bra i Skånes varmare delar och längs kusterna på öst-väst-sidan samt Öland (Mita?) och Gotland - tror jag, iallafall.

I Skåne syns den tämligen mycket, men är en ganska exklusiv klätterväxt som behöver de bästa växtförhållandena.