I hela mitt medvetna liv har jag velat åka till Neapelbukten. Min bästa barndomskamrat tjatade mig halvt fördärvar om semesterresan som varje år gick till Italien, dock inte till Neapelbukten.

Men så berättade pappa om sin Italienresa och berättade om Pompeji. Och visade boken han hade... Som så ofta förr, när jag fick tag i en bra eller intressant bok, var jag så gott som försvunnen in i en annan värld i dagar, ibland veckor.

Historia och arkeologi är två fascinerande ämnen som jag nosade lite lätt på vid Universitetet, eftersom jag alltid varit Förtrollad Av Det Förflutna.

Kanske är det en av anledningarna till att jag alltid beställer Vesuvio på pizzerian, enkel och tråkig tycker en del. Den perfekta pizzan, säger jag, eller så perfekt som en svensk pizza nu kan bli. Tomat, ost och skinka med doftande oregano. Så som man kan köpa en bit i ett bageri i Rom, invirat i papper. Man äter medan man går, man blir en del av smak, doft och intryck i den urgamla storstaden på de sju kullarna.

Fast pizzan kommer från Neapel! Och nu var det ju Neapelbukten det handlade om.

Förutom vulkanen Vesuvius, storstaden Neapel och de två ruinstäderna Pompeji och Herkulaneum lärde jag mig snart att ön Capri låg som en juvel i denna bukt. Så småningom blev jag medveten om ön Ischia.

Och idag lärde jag mig att mellan Ischia och fastlandet finns den lilla ön (isola) Procida.

Blir ni av med mig så vet ni var ni skall leta.

GladaKatarina

Isola di Procida

Italia

;-)

Det regnar. Mera regn! Grusvägarna har törstat länge nog. Gräset får inte redan bli sönderbränt! Sommar kommer tillbaka. Hon lurar runt hörnet, jag ser henne. ;-)

Nu är det fullmåne. Mullfåne, kallar jag den. Är barnsligt förtjust att byta ut bokstäver, kanske är det en mild form av bearbetad ordblindhet. Mullfåne. Lusentapp. Keletonfatalog.

"Ser du gubben i månen?" sa alltid pappa. "Ser du gubben, Katarina?"

"Vilken gubbe?" sa jag och glodde.

"Gubben där i månen! Ser du?"

"Var?"

"Där!"

"Vaaaaar?"

"Där! Ser du inte? Men titta då!"

Som jag glodde! Glodde tills ögonen vattnades. Inte farao såg jag någon gubbe! Tills en kväll, långt, långt senare. Där var han! Ett tydligt öga, en lååång näsa, det andra ögat i skuggan av denna näsa. En liten, snipig mun.

Gubben i månen, gubben i månen

Vad har du för dig? Sover du?

Nej, han ser inte ut att sova. Möjligen ser han lite yrvaken och irriterad ut.

Jag åkte buss från en fin, rik och lyckad kommunort igår. Vackert, välordnat... Väl?

Välkommen till Vellinge. Här är friheten större.

Kommunens valspråk. Frihet för vem då? Välordnat? Oron har nått Vellinge. Någon har eldat upp nästan hälften av den låga kommunmur som effektivt stänger ute bruset från E6:an.

Väl uppe vid E6:an finns busshållplatsen Vellinge Ängar - eller Vellinge Airport, som jag föredrar att kalla den. Lyssna själv till trafiken, så får du se. Känn vinddraget från polska lastbilar och tysk-skanörsk BMW. Dunder och brak, här kommer vi - huka er, människor och miljö!

Hela busskuren har blivit systematiskt sönderslagen. Inte bara någon enstaka ruta, nej hela rasket. Tur att inte taket var av glas, marodörerna kunde skadat sig allvarligt. Är det frihet?

Är detta ännu en upprörd text om ungdomars vandalisering? Nej, för vem har sagt något om ungdomar?

Så vem förstör och varför? Är det ett sätt att uttrycka sin frihet? Är det kanske det enda sett som står till buds? Vem har ett sådant stort behov av att imponera, sätta sig i respekt, få utlopp för frustrationen som bubblar inombords? Egentligen vem som helst.

Eld och glaskrossning! Ett litet mini-Västbanken i kommunen vars näringslivsvänlighet rankas näst högst av Svenskt Näringsliv.

Näringslivsvänlighet. Ett utomordentligt vackert ord. Näring. Liv. Vänlighet. Man tror nästan att det handlar om mellanmål i kuddhörnet på dagis. Men verkligheten har fått slut på kuddhörn. De hörn som erbjuds nu är vassa, hårda och knepigt svåra att passa in i. Anpassa dig eller låt bli.

Om du lyckas, kan stressen få dig att löpa amok på en busskur. Om du misslyckas, kan stressen få dig att löpa amok på samma busskur. Valet är ditt. Friheten är större.

Kul tester är alltid kul tester! Speciellt när man blir nöjd med resultatet. ;-)

Hur mycket boknörd är du?

Kul sida som kräver Flash Player! Tyvärr lyckas jag inte visa min resultatsida här på min blogg. Hoppas någon annan lyckas bättre!

Böcker hör till livets nödtorft och eftersom jag pendlar minst två timmar om dagen har jag goda tillfällen till att läsa, begrunda, förfasas och njuta. På boklistan nu samsas några böcker om Englands drottning Elizabeth I, Simone de Beauvoir's Det andra könet med sällskap av Åsa Mobergs Simone och jag samt Stieg Larssons Flickan som lekte med elden. Alla utom Larsson är omläsning... Böcker och dess människor blir som gamla vänner!

En bekant utanför Tomelilla har sina djur på sommarbete i Vellinge och Sydsvenskan har en liten artikel om "kosläppet". I tidningen finns härliga, spralliga bilder på kor som väller ut på ängarna, rusiga av lyckan i att springa fria på de gröna ängarna. En sann beskrivning av sann lycka!

Första gången med grönt gräs under klövarna

I dagen Sydsvenska står även om vildsvinens utbredning i Skrylle. Som vanligt uppmanas hundägare att följa bestämmelserna när djuren följer med ut i naturen. På ren svenska: håll hundarna kopplade!

Visa vildsvinen respekt!

Få saker provocerar ett vildsvin så mycket som en lössprindande hund. Livsfara för alla inblandade!

Jag påminns åter om besöket på Haväng igår. Nervösa svanar och andra fåglar drog sig undan medan barnfamiljerna lät barnen leka högljutt i närheten. Hundar lekte i vattenbrynet. Betande hästar hade rymt från inhägnaden och tog sig ett dopp i den blå böljan. De sprang runt i en löst organiserad flock och spanade oroligt på människorna. Många gick fram och klappade...

Vuxna och barn, hundar och hästar, fåglar och natur, himmel och hav. Inte alltid i harmoni! Koppla din hund. Gå inte nära en lösspringande häst. Stör inte häckande fåglar. Tänk dig för! Var ett föredöme för barnen och din omvärld.

Tänk inte för lättvindligt: "Jag vet vad jag gör." Djuren är bara människor i fablernas värld. Djur är djur och lever i sin värld, efter sina regler. Situationen kan svänga fort. Alla, människor som djur, kan ta stor och onödig skada.

Denna kaka kommer från Storasysterns svärmors släkt. Den kallades då allmänt för Dragörkaka och man kan variera med den frukt man har, beroende på säsong. Nu, i ljuvliga maj, blir det givetvis späd, röd rabarber. Kakan pyser så vackert upp kring de röd syrliga rabarberbitarna och smakar lite segknäckigt på ytan.

Dragörkaka

75 gram smör

2½ dl socker

2 ägg

2½ dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

mannagryn

rabarber - ungefär 3 späda skjälkar

Rensa rabarbern och skiva tunna skivor.

Smält smöret i kastrull, rör i sockret och se till att det löses upp. Inte för varmt smör, inte heller för kallt!

Rör i äggen!

Rör i vetemjöl och lite bakpulver.

Rör i rabarber.

Häll upp i smord form och strö över lite mannagryn.

Grädda i ugn, 200 grader i 30 minuter.

Servera gärna med något gott vaniljsmakande efter behag.

Vi har tur, vi: vår snälle Storebror utanför Hörby har egna höns, bruna leghorn som lägger smaskiga ägg med maskrosfärgade gulor! Himmagjort e alltid bäst! :-)

Helgen tillbringas med min Storasyster. Vi lämnar Malmö och tar en avstickare till vår Storebror i Hörbytrakten. Vi åker vidare mot Österlen och äter lunch i Brösarp.

Utflyktslusten för oss till Haväng! Vädret är inte alltför varmt, kanske 15 grader och mild vind från väst. Solen gassar inte som förra helgen, då det var full sommar och nästan omöjligt att göra något vettigt i värmen. Ändå snöar det uppåt i landet, det är svårbegripligt. Det är ett avlångt land!

Haväng är smärtsamt vackert, som alltid. Gamla och unga träd samsas med gamla och unga människor. Annars är allting urgammalt på Haväng, i ett ständigt förnyande Österlenljus. Verkeåns urgamla utlopp söker nya vägar ut i Östersjön. Den otroliga Havängsdösen, över 5000 år gammal, står där i sitt nyrenoverade sken med stenarna renskrubbade från förmörkande, gammal mossa. Den ruffiga, kantiga stenen glittrar i det vårmilda solskenet och accepterar vår beröring, trots sin ålderdom och helighet. Skepparpsgården är en gammal Skånegård med ny placering och ständigt glada leenden. Bullarna är så nybakade att de fortfarande är varmdoftande av kanel.

Vi drar vidare och kör norrut, målet är att hitta Olseröds sommarby, trots en bristfällig bilkarta. Vi kör hopplöst vilse, som så ofta förr! Vi har inte mycket till lokalsinne, systern och jag. Tack och lov har vi heller inte någon GPS! Hur kul vore det? ;-) Vi hittar fram till sist ändå! Viljans seger över vilsenheten.

En avslutande avstickare till Kivik, sedan får väg 11 och E6:an föra oss hem till Storasysterns hem utanför Trelleborg. Nästan tolv timmar och flera bilmil har förflutit. Vi är trötta. Söndagen blir en lugn familjedag.

Storasystern skall baka sockerkaka med rabarber! :-)

Här kommer ännu en blogg i mängden av bloggar. Varsågod att ta del av valda delar av mitt liv.

Som jag nämnde i presentationen är jag cirkelledare och eventuellt blir det en bloggkurs till hösten, om underlag finns.

Varför bloggkurs? Tillgång och användande av Internet är en demokratisk rättighet. Därför skall alla som vill kunna lära sig hur och varför man bloggar.

Hur är enkelt, varför är tyvärr ännu enklare. Vårt behov av bekräftelse är stort... ;-)